Får man vara precis vad som helst utom andlig?
Debattören: Det vi ser är en modern häxprocess
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2026-04-16 19.00
Sverige stoltserar med att vara ett av världens mest progressiva och inkluderande länder.
Men under den toleranta ytan döljer sig en aggressiv rationalism som verkar se andligt sökande som en medial fara eller ett intellektuellt haveri.
Har vi skapat ett samhälle där man får vara precis vad som helst – utom andlig?
DEBATT. Nyligen tvingades Elisabeth Ellidotter, tidigare trotjänare och chefsassistent inom Socialdemokraterna, dra tillbaka sin stämning mot partiet. Anledningen till denna stämning var att hon ansåg sig diskriminerad och utfryst på grund av sin spiritualism. Partiet vägrade godkänna hennes intresse som bisyssla med den anmärkningsvärda motiveringen att det utgjorde en ”medial risk”.
Ellidotters vittnesmål om att ha placerats isolerad på kansliet – en situation hon beskriver som tortyrliknande – är djupt skakande. När hon väl sökte rättvisa möttes hon av partiets juridiska muskler och hot om rättegångskostnader på upp till en miljon kronor. Att landets största parti använder sina ekonomiska resurser för att kväva en enskild individs trosuppfattning är ett fult spel som borde oroa varje demokrat.
Andlighet har blivit det sista tillåtna tabut
Det här fallet handlar dock om något större än en enskild arbetsrättslig tvist. Det handlar om en kultur där andlighet har blivit det sista tillåtna tabut. Vi ser samma tendenser i det lilla: allt ifrån lappar ute i förorten från samtalsgrupper där andlighet och ”flum” på förhand bannlyses för att ge plats åt en strikt ”rationalitet”, till de högsta politiska instanserna där spiritualism stämplas som något som inte är ”rumsrent”.
Varför provocerar andlighet så oerhört mycket? När Socialdemokraterna hävdar att en anställds tro utgör en risk för deras image, gör de sig själva till grindvakter för verkligheten. De skickar en signal om att vissa trosuppfattningar är mer värda än andra, och att den som inte passar in perfekt i den materialistiska mallen ska städas bort eller tystas. Det är en mycket farlig väg att gå. Om vi börjar gradera människors inre liv utifrån vad som är ”medialt gångbart”, då har vi övergivit idén om åsikts- och religionsfrihet.
I den svenska offentligheten tycks det finnas en outtalad regel: du får ha vilken identitet som helst, så länge den kan förklaras logiskt eller politiskt. Men så fort någon nämner healing, intuition eller en tro på något större, dras rullgardinen ner. Det avfärdas som ”flum” – ett ord som flitigt används för att slippa ta andliga behov på allvar.
När den inre friheten angrips i rationalitetens namn har vi i själva verket skapat en miljö där människan reduceras till en kugge i ett maskineri. Det vi ser är en modern häxprocess maskerad till klinisk logik. Istället för att bränna böcker eller människor, isolerar vi dem på kontor och hotar dem med ekonomisk ruin.
Försvara rätten att vara en sökande människa
Ett samhälle som är livrädd för själen riskerar att bli kallt, kliniskt och till slut omänskligt. Vi måste sluta betrakta andlighet som en mental defekt. Det är dags att vi försvarar rätten att vara en sökande människa i det offentliga rummet – utan att hotas av social utfrysning.
Andlighet är inte ”flum”. Det är en central del av den mänskliga erfarenheten. Och förtrycket av den måste få ett slut.
Lall Asp Lejon, skribent, student i kreativt skrivande och försvarare av det andliga sökandet
