Vi är medskyldiga till Israels krigsbrott
Sveriges hållning är groteskt svag och ineffektiv
Det är omöjligt att titta på bilderna och omöjligt att titta bort. Insjunkna kinder, de allt tydligare konturerna av huvudenas kranium och huden runt ögonen som faller in. I resten av världen ser vi nu på medan Gazas befolkning dör en långsam, plågsam död medvetet skapad av Israels regering. Det är en gradvis, stegvis och ytterst konkret avhumanisering som iscensätts, där kilo efter kilo försvinner från kropp efter kropp.
Några kilometer bort står konvojer med lastbilar med mat och förnödenheter.
I veckan vädjade över 100 biståndsorganisationer, inklusive Läkare utan gränser, Rädda Barnen och Oxfam för att både deras medarbetare på plats och de människor de är där för att hjälpa nu förtvinar, tystnar, dör.
Enligt FN-organet World Food Programme lever en fjärdedel av Gazas befolkning på två miljoner personer under svältliknande förhållanden. Nästan 100 000 kvinnor och barn lider av akut undernäring och behöver behandling så snart som möjligt. Om inget görs inom de närmaste dagarna kommer döden för många att komma mycket snabbt.
Långvarig undernäring leder till livslånga skador – särskild på barn - även för den som överlever. Om man till exempel redan är undernärd och under fem år gammal räcker det med en infektion eller en lätt sjukdom för att dö.
Det viktigaste är det lidande som nu pågår. Men jag undrar också vad det gör med oss andra som lever i den här världen när detta accepteras och tillåts. När de uttalanden som görs från våra politiska ledare är så svaga och tunna i proportion till de brott som begås, när så lite görs.
EU är Israels viktigaste handelspartner, vilket gör att unionen har stora möjligheter att agera. Men även om nu fler och fler politiker fördömer de fruktansvärda brott som begås av slaktaren Netanyahu och hans regering, så fortsätter handeln som vanligt. Förra veckan möttes EU:s utrikesministrar i Bryssel för att diskutera eventuella sanktioner. Den svenska utrikesministern, moderaten Maria Malmer Stenergard, hävdade då att avtalet fortsatt skapar utrymme för Sverige och EU att fortsatt ”sätta press” på Israel att släppa in humanitär hjälp.
Utrikesministern var kritisk till Israels blockad av mat och nödhjälp, men faktum är att Sveriges hållning är groteskt svag och ineffektiv. Förstår inte politikerna vilket tomrum som uppstår, vilka avgrunder, när de inte kan vara tydliga om detta enkla, detta självklara?
Skapad massvält är ett krigsbrott, och den som inte gör det den kan för att förhindra att barn dör av hunger blir moraliskt medskyldig. Svårare än så är det inte, och just nu är det här vi är, som land.
Ord väger så lätt, nästan ingenting. Men det är också det enda vi har och jag vill därför ändå ha det sagt: det är ohyggligt att detta nu sker också i mitt namn, och Sveriges.
