Brittiska demokrater bör lära sig av extremhögern
Samarbeta globalt, lär av andras misstag, sök koalitioner
”Unite the Kingdom” förra helgen var den största högerextrema demonstrationen i brittisk historia. Omkring 110 000 människor samlades i London på uppmaning från den högerextreme aktivisten Stephen Yaxley-Lennon (alias ”Tommy Robinson”). Folkmassans storlek, liksom vissa demonstranters våld, borde bli en väckarklocka; brittiska demokrater måste överge sina misslyckade fantasier och strategier och acceptera att Storbritannien (mer specifikt England, eftersom extremhögern är mycket mindre framträdande i Skottland och Wales) inte är ett undantag från den globala trenden.
På mitten-vänster-sidan borde demonstrationen äntligen punktera Labours illusion att man kan ta över (anti-)invandringsfrågan från extremhögern. Som jag skrev för mer än fem år sedan i The Guardian: ”Att kopiera extremhögern kommer inte att rädda vänstern.” Om årtionden av erfarenheter i övriga Västeuropa inte övertygar Keir Starmer kanske en färsk studie av hans egen politik gör det. Att anta en nativistisk retorik och politik vinner inte (tillbaka) högerextrema väljare, utan leder till att man förlorar väljare till centrist- och vänsterpartier. Dessutom leder det till större legitimitet för ämnet och höjda förväntningar på regeringen, som alltid kommer att vara otillräcklig i högerextrema väljares ögon, vilket Unite the Kingdom-mötet smärtsamt visar.
I mitten-högern bör demonstrationen omintetgöra fantasierna om att Brexit har förhindrat extremhögerns framväxt i Storbritannien. Det är uppenbart att så inte är fallet. Demonstrationen ”Unite the Kingdom” följer på ”en sommar av antiinvandringsdemonstrationer”, samtidigt som Reform UK har legat i topp i opinionsundersökningarna i flera månader nu, inte bara som ersättare för Tories som högerparti, utan också som utmanare till Labour. Detta är inte förvånande, eftersom Nigel Farages olika partier aldrig varit renodlade enfrågepartier. Farage hade faktiskt redan gått över till invandringsfrågan före Brexit, medan invandring var den viktigaste frågan för Brexit-anhängarna i folkomröstningen om EU-medlemskapet 2016.
Dessutom är det hög tid för britter från både vänster och höger att överge sin ”brittiska exceptionalism” och acceptera att Storbritannien, i synnerhet England, är en del av den fjärde fasen av extremhögern i efterkrigstiden. Denna fas, som inleddes under det nya århundradet, kännetecknas av extremhögerns normalisering, radikalisering och globalisering – något som tydligt visades under Unite the Kingdom-demonstrationen.
Kort sagt: Storbritannien är inget undantag och Brexit löste inte landets problem med extremhögern
Högerextremismens normalisering har varit tydlig varje dag i Starmer-regeringens kontinuerliga antiinvandrarretorik och politik, men också i mediernas bevakning av demonstrationen ”Unite the Kingdom”. Noterbart är att högerorienterade medier som The Spectator och The Telegraph överdrev antalet demonstranter samtidigt som de gjorde sitt yttersta för att betona att detta var en ”normal” demonstration och att demonstranterna ”inte var rasister”.
Radikaliseringen illustrerades tydligt genom organisatören av demonstrationen, extremhögeraktivisten Yaxley-Lennon som har flera fällande domar i bagaget, bland annat för misshandel, lånebedrägeri och stalkning. För några år sedan var mannen, som föredrar att kallas för sitt ”vanliga” namn Tommy Robinson, för kontroversiell för att någon med något att förlora i brittisk politik och samhälle skulle vilja associeras med honom. I dag är han Farages främsta utmanare om titeln ”extremhögerns röst”, vilket delvis förklarar varför den senare fortsätter att hålla sig på avstånd.
Slutligen var demonstrationen i Storbritannien ett perfekt exempel på extremhögerns ökande globalisering, med tanke på talen av framstående utländska extremhögerpersonligheter som den franske politikern Éric Zemmour och den sydafrikansk-amerikanske miljardären och ”tech bron” Elon Musk. Den senare är särskilt viktig i sammanhanget eftersom han upprepade gånger har uttryckt att han föredrar ”Robinson” framför Farage. Musk har uttalat sig om högerextrem politik i olika europeiska länder, däribland Tyskland, där han har deltagit online i möten med det högerextrema partiet Alternative für Deutschland (AfD) och till och med hävdat att ”bara AfD kan rädda Tyskland”.
Kort sagt: Storbritannien är inget undantag och Brexit löste inte landets problem med extremhögern. Brittiska demokrater bör lära sig av extremhögern och söka lärdomar och stöd utomlands.
För det första bör de lära sig av andras misstag. Den viktigaste lärdomen, både för Labour och Tories, är att det inte fungerar att kopiera extremhögern. För det andra måste Labour acceptera att man inte har förlorat de flesta av sina väljare till Reform UK, utan till Liberaldemokraterna och De Gröna.
Dessutom, med tanke på den ökade fragmenteringen av brittisk politik kommer de att bli alltmer beroende av koalitionspolitik. Och Labours naturliga koalitionspartner är de centristiska och vänsterorienterade partierna, särskilt så länge som Tories fortsätter att försöka överträffa Reform UK. Deras nativistiska och auktoritära politik och retorik kommer inte bara att leda till att fler väljare flyr till dessa partier, utan det kommer också att göra det svårare att bilda koalitioner med dem i framtiden.
Detta är för övrigt en läxa för de flesta socialdemokratiska partier i Europa, inklusive i Sverige.
Översättning: Helena Bergstrand
Texten har även publicerats i The Guardian den 19 september
Café Bambino: Kvinnor är de nya Sverigedemokraterna
