Kriget startades av en dåre i ett rum av guld
Livsfarligt när Europas ledare lägger sig platt för Trump
Det var en förnedrande, förvirrad scen.
En av Europas viktigaste ledare, den tyske förbundskanslern Friedrich Merz, var i Washington samtidigt som USA och Israels anfallskrig mot Iran inleddes förra helgen. På presskonferensen i Vita huset accepterade han stillatigande Trumps hot mot Spaniens premiärministern Pedro Sanchez, som från början sagt det självklara: att detta var ett olagligt krig som riskerade att få förödande konsekvenser.
Merz å sin sida vägrade säga något om principer, lagar, folkrätt. Det var som om dessa begrepp var främmande för honom.
I detta politiska och intellektuella tomrum var han tyvärr inte ensam.
Jag tror att jag har tittat tio gånger på en intervju med statsminister Ulf Kristersson i Aktuellt i måndags. Ulf Kristersson säger:
”Jag tror, ärligt talat, att vi kommer att värdera de här anfallen och det här kriget utifrån vilket resultat vi till slut får.”
Det är en utsaga så tom på hållning och principer att den blir surrealistisk. Är detta vad som finns kvar av svensk utrikespolitik?
Detta krig har inget begripligt syfte
Det är självklart att många gläds över att slaktaren i Teheran är död, det gör även jag. Men jag är så gammal vid det här laget att jag kommer ihåg ett antal USA-ledda anfallskrig. Mot Irak. Mot Afghanistan. Mot Libyen.
Jag minns vad löftena var, och vad dessa krig sedan ledde till. Det gör vi väl alla?
”Demokrati kan inte bombas fram”, påminde en professor i statsvetenskap i Dagens Nyheter. Det är sant, men herregud, att detta ens ska behöva sägas.
Det är viktigt att se vad som händer nu. Hur Europa omedelbart accepterar och stöttar ett krig startat på impuls av en amerikansk president som alltmer liknar en diktator.
Detta krig har inget begripligt syfte, och argumentationen för varför det över huvud taget har inletts ändras konstant. Antingen behövde Irans kärnvapenprogram förstöras eftersom Iran var ”en vecka bort” från att ha kunnat producera en atombomb, som Trumps rådgivare Steve Witkoff sade (en ren lögn, enligt alla experter). Fast enligt utrikesminister Marco Rubio var läget tvärtom, och Iran anrikade inte ens uran. I ena stunden handlade kriget om att USA vill tvinga fram ett regimskifte i Iran, i nästa så handlar det inte alls om det. Kriget sades först bli kort – nu expanderar det och Trump utesluter inte marktrupper.
Det som sker nu saknar helt stöd också i USA. Kongressen, som enligt konstitutionen ska godkänna alla krig, var inte ens tillfrågad innan anfallet inleddes. Det amerikanska folket vill inte ha kriget, varför skulle de det? Deras söner och döttrar dog som flugor i Irak och Afghanistan.
Det som verkar ha skett är att Trump blivit blåst av Netanyahu
Till och med invasionen av Irak föregicks av långa processer. Förankring, alliansbyggen, argumentation. För att få stöd sade USA:s utrikesminister Colin Powell i FN att det fanns bevis för att Irak hade massförstörelsevapen. Det var en lögn, men poängen är att det fortfarande var viktigt att visa att det fanns skäl för ett krig.
Dessa 00-talets förödande krig följde en logik, visserligen en imperialistisk och kortsiktig sådan, där svårigheterna alltid underskattades och resultaten blev fruktansvärda. Men frågorna debatterades åtminstone, allianser och koalitioner byggdes.
Det som verkar ha skett är att Trump blivit blåst av Netanyahu som i 40 års tid har försökt övertala den ena amerikanska presidenten efter den andra att göra exakt detta. Troligen har Israels premiärminister övertygat Trump om att det går att ”byta ut” regimen i Iran lika lätt som i Venezuela, vilket man inte behöver vara Mellanösternexpert för att förstå hur bisarrt det är.
… jag känner en förundran och avsmak inför dessa europeiska ledare
Trump är impulsiv och okontrollerad. Hans motiv handlar troligen om fåfänga eller kanske pengar – som i Venezuela eller Gaza, där återuppbyggnaden ska bedrivas tillsammans med ett gäng profitörer med den leende skurken Tony Blair i centrum. Alternativt är kriget ett sätt att komma undan den lågintensivt puttrande Epsteinskandalen som kryper allt närmre presidenten.
Det är motbjudande att tänka på att ett krig startar på dess grunder. Men så är det, och jag känner en avsmak inför dessa europeiska ledare som låtsas något annat, som ser vad som händer men ändå stämmer in i charaden. Jag tänker på hur Friedrich Merz – ledare för Europas största land – så lättvindigt sålde ut sin EU-partner Pedro Sanchez, en av få politiker som verkar kunna se klart i denna värld av feghet och lögner. Och det är också viktigt att se att blundandet inför folkmordet i Gaza banade vägen för detta.
Situationen känns bekant, de tidigare krigen finns där som ett kroppsminne från en annan tid. Ändå är det som händer nu helt nytt. Missiler skickas ut av algoritmer utan mänsklig inblandning. I centrum står denna dåre med sin osammanhängande svada i ett rum av guld.
Vad är Europa i denna nya värld som växer fram? I Davos ställde Kanadas premiärminister Mark Carney en uppfordrande fråga till de länder som i den nya världsordningen hamnar i kläm mellan USA, Ryssland och Kina. Han pekade på att det innebär mycket stora risker att ge upp sina principer. För Europas del vore det både moraliskt och strategiskt vansinne att stötta Trump i detta olagliga krig med oklara mål. Tyvärr är det precis detta som nu sker.
Vi befinner oss i en farlig situation, på många plan.
Karin Pettersson är kulturchef på Aftonbladet.
