Kvinnor har mest att förlora på åsiktsklyftan
Inte konstigt att unga kvinnor söker män med liknande värderingar
”Your body, my choice” – man behöver inte var amerikansk kvinna för att få rysningar av det hån av kvinnors rättigheter som spreds i sociala medier efter Trumps valseger i höstas. I den högerextrema våg som har slagit in över USA finns tydliga strömmar av misogyni, jämte rasism och transhat. Det är inte hysteri att säga att stora grupper av den amerikanska befolkningen kan få sin personliga frihet beskuren i närtid.
Jag tänkte på det när jag i veckan läste en debattartikel från undersökningsföretaget Indikator, om hur det politiska åsiktsgapet mellan kvinnor och män fortsätter att växa här i Sverige. Det är väl etablerat att kvinnor i högre utsträckning röstar vänster och män höger och enligt forskning var det könsgapet rekordstort vid det senaste riksdagsvalet. Liksom många andra uttryckte artikelförfattarna en oro för att det här kan komma att försvåra parbildning och i förlängningen betyda fortsatt låga svenska födelsetal.
Det intressanta i debattartikeln var dock inte gapet i sig utan att Indikator hade frågat män och kvinnor under 30 hur viktigt det var för dem att ha en partner med liknande politiska åsikter. 42 procent av männen tyckte att det var ganska eller mycket viktigt – medan hela 66 procent av de unga kvinnorna ansåg det. Två av tre, alltså.
Inte heller här kan vi vara säkra på en fortsatt progressiv syn på kvinnors rättigheter
En illvillig tolkning av dessa siffror skulle kunna vara att kvinnor har orimliga krav på mäns wokeness, medan män är mer chilla och kompromissvilliga. Men kan det inte vara en rationell reaktion på utvecklingen i världen? Där representanter för den misogyna ”manosfären” nu har stor och reell makt. I USA var den nedmonterade aborträtten bara början, nu finns till exempel också förslag som – även om det förstås inte presenteras så – hotar många kvinnors möjligheter att rösta i politiska val.
Nu säger du att USA inte är Sverige, och det är sant men inte heller här kan vi vara säkra på en fortsatt progressiv syn på kvinnors rättigheter. Vi lever i en tid när tidningen Fokus publicerar en text med rubriken ”Kan polisernas kön ha avgjort dödstalen i Örebro?”, där professor Erik J Olsson varnar för riskerna med en ”feminiserad poliskår”. Eller då Mattias Karlsson, ofta kallad SD:s chefsideolog, luftar idén att kvinnor borde slippa göra lumpen eftersom hon redan gör en insats för samhället genom att föda barn; graviditet som en slags plikt mot fosterlandet alltså.
Sånt här tankegods har alltid funnits men de senaste decennierna ute i periferin. Det säger något om vår tid att det nu dyker upp i en bredare debatt.
Forskningen visar också att det är männen som rört sig höger ut, medan kvinnorna står kvar. Jag tror att de flesta unga kvinnor kan leva lyckligt med en man som har en annan syn på skattenivåer och försvarssatsningar. Men en som vill begränsa kvinnans roll och plats i samhället – det är klart många drar öronen åt sig. De har alldeles för mycket att förlora.
Café Bambino: Det är tjejernas fel att fascismen är tillbaka
