Om barn som gör sig fria – våldsamt eller varsamt
Så bra är böckerna som belönas med Nordiska rådets litterära priser
”Sort orkidé” av Vónbjørt Vang
”Ingen utom jag” av Sara Lundberg
Nordiska rådets litteraturpris är som en allvarlig storasyster till Augustpriset. Mer inriktat på estetik än på kommers, ekonomiskt tre gånger så stort, och med större geografisk räckvidd. I år känns det lite extra mycket så eftersom priset tilldelas den färöiska poeten Vónbjørt Vang, för hennes diktsamling ”Sort orkidé” (Eksil). Det är första gången sedan 2016 som en diktsamling belönas (senast ”Flodtid” av Katarina Frostenson), och första priset på 39 år till en färöisk författare.
Titeln ”Sort orkidé” för tankarna till Louise Glücks ”Vild iris” och hennes nyskapande sätt att dikta om trädgården. Men boken har mera gemensamt med den autofiktiva litteraturen som dominerat i Norden i ett drygt årtionde. Inte så ofta kan man säga att en diktsamling ”handlar” om något, men i Vangs fall känns det adekvat. Diktarjaget har en tonårsson som är borta på nätterna. Hon hittar en avskuren petflaska och walkie talkie i hans ryggsäck. Möjligen har han fastnat i ”underverden”. Möjligen självmedicinerar han sin adhd. Som läsare får vi inte reda på så mycket mer – istället får vi läsa om diktjagets kroppsliga reaktioner. Hon förvandlas till uppfläkt jord, naken i solgasset.
”Sort orkidé” är Vangs tredje diktsamling. Den ställer frågor om vem modern är när sonen distanserar sig, vem författaren blir när språket förstummas. Som läsare känner jag mig först skeptisk till diktsamlingens form. Är inte detta den ”knekkprosa” som Eirik Vassenden menade dominerar den norska poesin i en uppmärksammad essä i Vagant; det vill säga prosa som nödtorftigt styckats upp i strofer? Storytelling förklädd till dikt.
Ändå drabbades jag av hur den poetiska knappheten gör texten hudlös. Lite som i Caroline Ringskogs Ferrada-Nolis ”Den förlorade sonen” från förra året. ”Sort orkidé” är möjligen ”knekkprosa” – men samtidigt liknar den en nödraket skjuten från ett fruset inre landskap. När jag läste den en andra och en tredje gång slogs jag av hur välkomponerad den är: Vang använder ”underverden” mångdimensionellt, refererar till såväl gängkriminalitet, Dantes helvetesvandring som trädgårdsarbete – utan att det känns krystat.
Tydligen är en översättning av ”Sort orkidé” på väg. Men vänta inte på det: detta är poesi så lättillgänglig att den kan läsas av svenska högstadiebarn på originalspråk.
Lundberg har blivit expert på att lägga in ordlösa scener i centrum av sina bilderböcker – likt dikter insmugna i prosa
Om jag är försiktigt positiv till prisandet av Vang känner jag mig jublande glad över att Sara Lundberg belönas i barn- och ungdomskategorin. Lundberg har nominerats fyra gånger (samtliga välförtjänta) och är Sveriges bästa bilderboksförfattare. Punkt. ”Ingen utom jag” (Natur & Kultur) är hennes hittills mest mångtydiga och poetiska bok. Den utspelar sig på en badstrand där ett barn gräver en kanal. Löv blir till djungel, en pinne till en bro, en plastleopard och papegoja ställs vid sidan. I nästa sekvens går duon ut i vattnet, barnet glider iväg i en uppblåsbar båt, genom en trädportal in i sin fantasivärld.
Lundberg har blivit expert på att lägga in ordlösa scener i centrum av sina bilderböcker – likt dikter insmugna i prosa. I ”Ingen utom jag” färdas barnet genom ett färgstarkt landskap målat i gouache, där fantasin sprakar. Längs den träskliknande kanalen smyger djungelbarn klädda i löv, en papegoja svävar majestätiskt ovanför. Färden går genom en stad där lägenhetshusen är tittskåp, ett vattenland där en galen rutschkana lyser i barbierosa. Mina tankar går till de sorgliga undersökningar som visar hur barns geografiska rörelsemönster krympts av överbeskyddande föräldrar. Kanske kan boken, om en förälder som lossar förtöjningarna, läsas som en utopi? I slutändan läser jag den dock utifrån titeln: ”Ingen utom jag” berättar om barnets lek, som den vuxne visserligen kan kika in i. Men manuset till leken är alltid skrivet med hieroglyfer för den vuxne.
Barnets frigörelse tycks alltså vara temat i årets prisutdelning. I Vangs fall en våldsam sådan, likt en vacker orkidé som rycks upp med rötterna. I Lundbergs fall en varsam frigörelse, som en förtöjd båt lossad under en citrongul sol.
Café Bambino
