Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Anneli, Annika

De är helt nakna och jag känner ingenting

De tycks inte fatta att perfektion är ointressant

Julia Fox och Bianca Censori, nakna, perfekta och ointressanta.

Det osexigaste som finns är ett tyskt nakenspa.

Penisar som strutar som sänks ner i bassängerna, blanka pungar som tittar fram mellan bresande lår i bastun, kvinnor som med ena armen täcker över brösten när de ska ta sig förbi en in i aromarummet.

Alla är renrakade och totalt civiliserade.

Vissa försöker sig såklart på ett hångel på en fällstol men nä, inte ens den vanliga svennebanan-mys-stämningen som kan finnas på spa är där.

Det är väl därför trenden med nakna kändisar på röda mattan gör en så avstängd. Jag vet att jag borde känna något, men det händer liksom ingenting.

Bianca Censoris tysta nakenhet på MET-galan, Julia Fox med hårslingor över kroppen på Oscarsgalans efterfest, i en tolkning av Botticellis ”Venus födelse”.

Ja, det går trender även i könsfrisyrer och nu kommer busken snart vara tillbaka

Det är något med de där perfekta, rena kropparna. Välfönade hår, höfter som blänker som en motorhuv i maj.

Visst handlar det om att ropa varg, när alla är mer eller mindre nakna blir det direkt ointressant och det ligger verkligen någonting i det där att man ska lämna något åt fantasin. Men perfektionen är det som tråkar ut en mest av allt.

Och när man trodde att influencers börjat vrida om och åtminstone påstås intressera sig för bohemiskt spontant stök, som Elsa Billgren och Sofia Wood gör när de ger ut ännu en inredningsbok i vårgrön canvas med – gissar jag – enkla plockbrickor (med ”allt som är gott”) och spruckna tallrikar, så fortsätter Hollywood med perfektionen.

Pamela Andersons nakna ansikte – också perfekt.

Inget kunde vara mer omodernt.

Pamela Andersons ansikte – naket, perfekt, omodernt.

Vet ni vad som är modernt? Bohemstil, rysch och pysch, 70-tal. Rufsigt hår både här och där. Ja, det går trender även i könsfrisyrer och nu kommer busken snart vara tillbaka.

Jag minns precis när jag för första gången förstod skönhetsnormer. Självklart var det i Malmö. Men inte alls i något feministiskt samtal utan bara – jag såg en armhåla. Den hade mörkt hår. Jag ville genast ha en orakad armhåla.

Sparade ut.

Flyttade sen till Stockholm och köpte genast en feministisk rakhyvel i mjukrosa bullig plast (som vittrade sönder i duschen) och blev slät igen.

Det är konstigt, det där.

Men om man får önska något av nakenmodet är det att det sakta börjar retirera, gärna via Chers genomskinliga 70-talsklänningar. Hon var ju faktiskt en pionjär inom nakenmode på sin tid. Också perfekt såklart, men åtminstone spännande.

Jag kommer tillbaka till Berlins nakenspa när den nya könshårstrenden nått tyskarna.

Café Bambino: Kärnfamiljens sönderfall och kvinnor som en förlustaffär

Kärnfamiljens sönderfall och kvinnor som en förlustaffär
Kärnfamiljens sönderfall och kvinnor som en förlustaffär
57:04