Livsfarligt med alla som ursäktar mordet på Kirk
Han spred gift – men hans död driver på våldscykeln
Precis innan jag skulle lägga mig i går såg jag den högerkonservative aktivisten Charlie Kirks kropp förvridas i chock, sedan blodet som fullkomligt forsade ur honom. Det blev direkt uppenbart att skytten, som avlossat skottet mer än 200 meter längre bort, skulle ta hans liv. Och att det var ett mord som kommer att få stora konsekvenser.
När Charlie Kirk sköts ihjäl natten till i dag befann han sig på Utah Valley University och talade inför en publik på 3 000 personer. Tillställningen var del av en debatturné anordnad av Turning Point, den konservativa studentrörelsen han var med och grundade 2012.
Vid tidpunkten för sin död var Charlie Kirk en av den amerikanska högerns klarast lysande stjärnor. Turning Point har de senaste åren blivit allt populärare och mer radikal. Kirks podcast och debattserier gör regelbundet massiva avtryck i sociala medier. Under valet 2024 bedömdes han ha en avgörande roll i att så många unga röstade på Trump. Många bedömare tippade honom som en framtida presidentkandidat.
Reaktionerna på mordet på Kirk vittnar om ett avtrubbat och på många sätt sjukt amerikanskt samhälle. Redan sekunder efteråt fylldes mina sociala medier-flöden av kondoleanser, men minst lika mycket av människor som skämtade om, bagatelliserade eller rent av firade hans död. Inte ens hans frus Instagram har skonats från kommentarer om att Kirk förtjänade det eller nu brinner i helvetet.
De flesta verkar motivera ilskan med giftet som Kirk själv har spridit på sina plattformar. Och visst stämmer det att hans polerade yttre som en kristen konservativ patriot samsades med en öppen hatretorik. Han har hånat George Floyds död och sagt att svarta amerikaner hade det bättre under slaveriet och Jim Crow-erans segregation. Att svarta kvinnor saknar hjärnkapaciteten för att utföra vissa jobb. Han har hävdat att palestinier inte är ett riktigt folk och hejat på Israels ödeläggelse av Gaza. Han har påstått att han inte tror på empati som koncept. Och, ironiskt så här i efterhand, att det är värt att ett visst antal amerikaner årligen dör i skjutvapenvåld för att USA ska kunna behålla sina lösa vapenlagar.
Det finns kort sagt inget jag håller med Charlie Kirk om. Men jag tycker förstås inte att han ska mördas för det. Baserat på det som skrivs i sociala medier verkar det dock finnas en oroväckande stor mängd människor som är okej med att politiska meningsmotståndare skjuts ihjäl. Som inte inser eller bryr sig om att det ökar risken för aktivister även på den ”egna” sidan. Det är ju så våldscykeln fungerar: Charlie Kirk i dag. En populär vänsterdebattör i morgon.
Lika beklämmande som sociala medier-kommentarerna är Trumphögerns iver att – innan gärningsmannen ens har gripits – stämpla mordet som resultatet av vänsterextrem terror. I stället för att försöka ena nationen i fördömandet av politiskt våld oavsett hemvist, ägnade presidenten stora delar av nattens tal åt att i princip förklara krig mot vänstern. Han glömde bekvämt nog att nämna någon av alla de demokrater – från Melissa Hortman till Gretchen Whitmer – som drabbats av våldet högerifrån.
Medan mordet på Charlie Kirk drog åt sig alla rubriker drabbades USA av årets fyrtiosjunde skolskjutning. Känner jag landet rätt lär inget av detta leda till att striktare vapenlagar drivs igenom för att få slut på skjutvapenepidemin. Utan snarare till argument för att fler amerikaner bör beväpna sig.
USA står på randen till avgrunden. Det känns allt mer som att det krävs ett mirakel för att vända utvecklingen.
Scenkonstpodd: Kritcirkeln
