Fler skärmar i skolan skulle ge alla en chans
AI-kommissionen säger inte det regeringen önskar
Den regeringsbeställda utredningen lämnades över i digitaliseringsminister Erik Slottners händer. Han såg orolig ut. ”Alla ska med”, sa Carl-Henrik Svanberg uppfordrande. På pressträffen återkom AI-kommissionens ordförande till de breda, inkluderande satsningarna gång efter gång. Den gamle Ericsson-vd:ns röst har med åren blivit till förväxling lik Olof Thunbergs – berättarrösten i Bamse-filmerna.
När teknologin omdefinierar samhället är det skadligt för konkurrenskraften om medborgarna inte tas med i skiftet. Därför pekade Svanberg och kommissionen särskilt ut skolan och utbildningsväsendet som avgörande. Skärmar, digitalt och AI måste in. Lärare fortbildas, elever rustas.
Under det efterföljande seminariet på Handelshögskolan hade statsminister Ulf Kristersson svårt att dölja sitt missnöje. Svanbergs AI-gäng hade nämligen fått uttryckliga order om att under inga omständigheter ta med skolan i betänkandet. Skärmarna och det där IT ska ju ut ur skolan! Nu går regeringens egen expertkommission, i det allra mest skinande av politiska områden, rakt emot den populistiska färdriktningen.
En hel del annat i kommissionens förslag står också i direkt konflikt med regeringens politik. En besjälad Svanberg återkom ofta till ”folkbildningen”; kommissionen vill använda studieförbunden för att genomföra ett ”kunskapslyft” inom AI. Så dumt då att kulturminister Parisa Liljestrand fått order om att svälta ut just studieförbunden. Aktörer som varit avgörande för att ”alla ska med” när tekniken utgör både möjlighet och hot.
1994 levererade IT-kommissionen rapporten ”Vingar åt människans förmåga”. Den Carl Bildt-ledda utredningen skrev: ”TÄNK OM … alla unga i skolan skulle ha tillgång till datorer och möjlighet att få direktkontakt med all världens kunskap.” De digitala vingarna kan enligt rapporten hjälpa människor att ”förverkliga annars ouppnåeliga ambitioner”. De utjämnar skillnader, överbryggar klyftor – ”förändrar människors och länders villkor i grunden”. En meritokratisk utopi inom räckhåll – om teknikskiftet ackompanjeras av förstärkning av kunskap och nya färdigheter.
Under sommaren hade Svenska Dagbladet en kort artikelserie om huruvida skärmarna gör oss dummare. En av skribenterna, författaren Lotta Lundberg, beskrev dem som ett systematiskt hot mot meritokratin. Ingen läser, ingen högaktar den bildung som bara fås genom läsandet av pappersböcker och att ingen släpper någon icke-meriterad jävel över bron till Riksdagshuset. Lundberg säger uttryckligen att de disputerade och belästa ska ha makten. De som bevisligen är skarpare än andra ska få bestämma över landet. ”Det finns inga alternativ”, skriver Lundberg.
I en meritokrati får människor status och betalt efter faktisk prestation och merit, inte baserat på vänskap, släktskap, grannskap, kön eller hudfärg. Teorin kritiseras ofta för att vara just en teori; i vägen står uråldriga ekonomiska och sociala system, riggade med protektionism och girighet. I ljuset av denna kritik, kan Lundbergs och andras åsikter uppfattas som übermensch-ideal och elitism. Det handlar snarare om pragmatik. Meritokratin tror inte på utjämning i efterhand (ni vet, bidrag och sån skit) – den vill ge alla samma förutsättningar att lyckas.
Men den logiska följden borde ju i så fall vara att meritokratins vurmare såg skärmar für alle som möjlighet – inte hot. Språkmodeller och maskininlärning kan assistera vår intellektuella förmåga. Tillsammans med AI kan människan bättre utmana de som fått fördelar av Gud eller pappas pengar. Artificiell intelligens och kunskapen att hantera den, möjliggör ju just den sociala mobilitet som meritokratins förespråkare säger sig älska.
För första gången någonsin, utvärderades i år svenska högstadieelevers digitala färdigheter i en stor, europeisk undersökning. Den visade – föga oväntat – att elever från välutbildade hem hade betydligt bättre resultat än elever från socioekonomiskt svagare hem. Att gå i en skola där majoriteten av eleverna kommer från just dessa hem påverkar resultaten negativt. Så: skolpolitiken avgör – i detta nu – dina barns möjligheter på en framtida, ännu mer digitaliserad, arbetsmarknad. Likvärdigheten i utbildningssystemet är en förutsättning för en fungerande meritokrati. Det är den som står på spel.
Men livet och demokratin är mer än konkurrenskraft och arbetsliv. Och här finns tyvärr en stor lucka i AI-kommissionens arbete, nedärvd från Carl Bildts IT-kommission. Ingenstans i rapporten nämns de brutala konsekvenser oreglerad AI har för kulturen. Precis som Carl Bildt, så glömmer Carl-Henrik Svanberg termiken. Det behövs varm, uppstigande luft för att vingar ska bära. För människa och samhälle är kulturen den luften – förutsättningen för att såväl flyga som andas.
I AI-kommissionens rapport ska data från författare, musiker, filmare, konstnärer och mediehus göras helt öppna. De ska träna svenska AI-språkmodeller. AI ska kunna översätta, komponera, rapportera, skildra, visualisera, berätta i stället för oss. I en enda mening talas om konsekvenserna, och bara ur en enda vinkel. Utnyttjandet kommer ”sannolikt” behöva ersättas ekonomiskt. Detta är undermåligt. ”Sannolikt” är att AI-kommissionen skulle ha involverat kulturskaparnas intresseorganisationer och mediesektorn mer i sitt arbete. Man får hoppas att det görs framöver. Eller … kanske inte riktigt alla ska med ändå?
I den nyutkomna undersökningen ”Svenska folket och AI”, tycker bara strax över 60 procent av svenskarna att upphovspersoner ska ha ersättning när deras verk används för att träna text- och bildskapande AI. En av fyra struntar i om de konsumerar kulturyttringar från en maskin eller människa. Situationen liknar den fildelningsproblematik som Carl Bildts IT-kommission faktiskt flaggade för på 90-talet. Men vaddå: om folk efterfrågar gratis, artificiell kultur och tekniken gör det möjligt – då ska de väl få det?
AI-kommissionen föreslår att en ”AI-taskforce” placeras direkt under statsministern. Man får hoppas att den lyfter blicken något. Kultur är, i rådande ekonomiskt system, inte gratis – någonstans. Så: antingen avskaffar vi marknadsekonomin. Eller så får man betala för sig. Varsågod och skölj.
