Jag hoppas folk säljer sina Ericsson-aktier
Företagets agerande är helt ryggradslöst
Vem i hela världen kan man lita på?
Svaret är – allt färre.
Evertebraterna tycks har transformerats till en ny invasiv art.
Alltså, de ryggradslösa djuren. I motsats till de som har ryggrad, vertebraterna. Senaste tillskottet till dem utan ryggrad – den svenska multinationella koncernen Ericsson.
Häromdagen kom beskedet att Ericsson i sin senaste årsredovisning för 2024 stryker begreppen ”inkludering” och ”mångfald”. Nyheten kom först i affärstidningen Dagens Industri, och det är hisnande läsning:
”Från att ha varit en viktig del av bolagets värderingar är nu arbetet för mångfald och inkludering helt utraderat. Begreppet förekommer över huvud taget inte i beskrivningarna av Ericssons personalpolitik, jämfört med 12 gånger i årsredovisningen för 2023.”
Den plötsliga förändringen har att göra med att Donald Trump skickat ut en världsomfattande bannbulla mot alla former av arbete i privata och offentliga företag för att främja principen om alla människors lika värde. Kvinnor är per Trumps nya testamente mindre värda, liksom de med utländsk etnisk bakgrund. Och om detta presidentens påbud inte efterlevs tänker Trump se till att affärer med USA klipps av lika enkelt som man just nu kastar ut anställda från hjälporganisationer, statliga verk och myndigheter.
Nu snömosar Ericsson igen
Det Wallenbergägda Ericsson agerar snabbt och obehagligt följsamt efter de nya politiska vindarna. Det är som om Trump är styrelseordförande och majoritetsaktieägare i en och samma person. Det Ericsson gör kastar en mörk slagskugga över ett anrikt och världsberömt svenskt företag med ansedda ägare som Wallenbergarnas Investor, Cevian Capital med investeraren Christer Gardell samt Swedbanks fondbolag Robur.
Jag skrev nyligen här i Aftonbladet om hur detta Ericsson och även det svenska Spotify tillsammans slängde in drygt 7 miljoner i fjäskpengar till Trump för att garnera hans pompösa presidentinstallation. Ericsson meddelade då via presstjänsten att företaget ”arbetar för att upprätthålla starka relationer med viktiga statliga intressenter och beslutsfattare”. Jag kallade detta för verbalt snömos för att dölja att man står där med kepsen i hand och betalar generöst för sin oro att kortsiktigt tappa några affärer. Att tappa etik, moral, anständighet och demokratiskt sinnelag spelar tydligen ingen roll.
Nu snömosar Ericsson igen genom sin presschef Ralf Bagner som kallar avskaffandet av mångfalds- och inkluderingsbegreppen för att ”vi granskar och uppdaterar regelbundet språket i vår kommunikation”. En sådan slump att det skedde just nu när Trump upprepade gånger skickat ut sitt påbud. Tror Ericssons presspolitruker att vi medborgare är helt korkade, och inte förstår hur bolaget fegat ur för att till viket pris som helst skydda sina affärer?
Ericsson har för övrigt tidigare ondgjort sig närmast regelbundet över svenska politiker. Nyligen konstaterade till exempel vd:n Börje Ekholm att ”Sverige är ett riktigt dåligt land för Ericsson.” Företaget har frekvent hotat med att flytta utomlands.
Jag hoppas att andra privata bolag […] visar sin ryggrad
Viss inhemsk politisk inriktning verkar inte falla Ericsson i smaken. Men Donald Trumps nedmontering av demokratin i USA är uppenbarligen en förebild som man gärna anpassar sig till.
Agerandet ger mig rysningar och en tydlig historisk igenkänning från tider då just näringslivet ställt sig i frontlinjen för antidemokratiska krafter. När jag skrev om detta förra gången stämde flera näringslivsprofiler in – både finansmannen Robert Weil och företagaren Marcus Storch. Även Nordeas chefsekonom Annika Winsth uttryckte oro, inte för Donald Trumps snabbhet, utan just för risken att näringslivet skulle anpassa sig till hans dompterande. Orden föll tungt.
– Hotet mot demokratin, nationalismen och främlingshatet har alltför stora likheter med 30-talet, sade Robert Weil. Med erfarenheter från den tiden är det obegripligt att näringslivet inte ser riskerna nu.
Inte bara obegripligt. Eftermälet till anpassningen till Trump är direkt motbjudande och skamligt.
Jag hoppas att Ericssons anställda, fackföreningar i koncernen och aktieägare visar mod.
Jag hoppas många nu säljer sina aktier i Ericsson. Precis som många konsumenter vänder Tesla ryggen.
Jag hoppas att andra privata bolag sällar sig till vertebraterna och visar sin ryggrad. Att andra direktörer står upp för mångfald och inkludering – både för att det handlar om att försvara grundläggande demokratiska mänskliga principer och för att det också är bra för affärerna.
Vem i hela världen kan man lita på?
Det var rockbandet Hoola Bandoola Band som skrev låten med den versraden som titel. Det var för mer än ett halvt sekel sedan.
Svaret i dag är som sagt, allt färre. Och definitivt inte evertebraten Ericsson.
Café Bambino: Anonyma palestinska män och älskade vita incels
