Pascal Engman förstår inte läsningens mening
Vad är mer patetiskt än en ”superentreprenör”
Få saker i livet har skänkt mig sådan njutning som att läsa på arbetstid. Nu syftar jag inte på mitt arbete som kritiker, där är läsandet liksom skrivandet i ärlighetens namn ganska plågsamt. Jag menar den känsla av tillfredställelse som kommer med att lyckas kapa åt sig en stund av läsning på ett riktigt jobb.
Jag tänker på när jag jobbade natt på ett LSS-boende och mellan mina rundor läste Roberto Bolaños monumentala ”2666”, en av mina starkaste läsupplevelser, eller när jag under en sommar i fiskbil på arbetstid plöjde allt jag kom över av Hemingway (inklusive den där skittråkiga om tjurfäktning). Jag tror att den sommaren var min ingång till seriöst läsande.
Det kändes som att jag vunnit mot systemet. Som att den exploatering lönearbetet vilar på hade ställts på huvudet, och att det var jag som blåste min arbetsköpare på tid och inte tvärtom. Här satt jag och ägnade mig åt något så meningslöst som läsning, en aktivitet givande för ingen annan än mig själv, samtidigt som jag tjänade pengar.
Dessa stunder av förnöjsam onyttighet kommer tillbaka till mig när jag läser Pascal Engmans text om läskrisen bland unga på Expressens kultursida.
Sverige är i kris menar han. Unga människor är på sina telefoner i stället för att läsa böcker. Sedan radar han upp ett gäng vetenskapliga studier som pekar på läsandets nyttighet. Läsning stärker ungas kognitiva förmågor och minskar risken för ”aggressivt och trotsigt beteende”, men framför allt är ungas läsande viktigt för Sveriges framtida ekonomi. Även denna tes grundar Engman på en vetenskaplig studie som säger att världens rikaste människor har det gemensamt att de läser mycket. Detta tycker han borde få både det svenska näringslivet och unga killar att tänka till.
Unga killar bryr sig inte om kultur eller studier, i stället är det personlig utveckling och att tjäna pengar som står på agendan (ytterligare en vetenskaplig studie). Men bara de fick reda på att man kan bli rik genom att läsa böcker skulle det kunna ändras skriver Engman och använder sig av Elon Musk och Bill Gates som exempel på rika personer som byggt sin framgång på läsning.
Tvärtom är läsning i vår tid en av få aktiviteter där vi överger flödet, konsumtionen och iscensättningen av våra egna liv på digitala plattformar drivna av techmiljardärer
Jag är liksom Pascal Engman bekymrad över att unga människor inte läser. Vad jag däremot vänder mig mot är den litteratursyn som han ger uttryck för, där läsningens värde motiveras utifrån vilken roll den kan fylla i en ekonomi som bygger på en evig erövring av nya marknader. Tvärtom är läsning i vår tid en av få aktiviteter där vi överger flödet, konsumtionen och iscensättningen av våra egna liv på digitala plattformar drivna av techmiljardärer för att gå upp i något bortom oss själva. Värdet i mina lässtunder på jobbet bestod just i att för en stund inte vara underställd de marknadskrafter som styr våra liv.
Det är därför ironiskt att Engman använder sig av Elon Musk och Bill Gates som exempel på människor som byggt sin framgång på läsande. Är inte just de två i högre grad än typ alla andra på planeten jorden skyldiga till den utveckling han säger sig vilja motverka?
Om vi bortser från den groteska maktkoncentration som kommer med deras rikedom, liksom Musks roll i den illiberala vändning den globala högern har tagit, så kvarstår frågan. Vilka har mer än Musk och Gates, ägaren av X och grundaren av Microsoft, bidragit till en värld där vi tillbringar vår tid framför en skärm snarare än en uppslagen bok?
Detta verkar inte bekomma Engman som skriver att om Sverige i framtiden ska producera några superentreprenörer så behöver ungdomen läsa fler böcker. Själv kan jag inte tänka mig något mer patetiskt än en ”superentreprenör”. Det är en åsikt jag landat i genom idogt läsande.
