Norstedts har förtjänat att tappa sina författare
Förlaget saknar långsiktiga strategier – satsar allt på ljudböcker
Inget symboliserar svenska bokmarknadens deprimerande utveckling som förlaget Norstedts. Fram tills nyligen ägdes det av Coop – numera av ett techbolag. För några år sedan var det en hörnpelare för svensk kvalitetslitteratur – nu är det på väg att förvandlas till en app man kan strömma content från. Mycket tyder på att det råder hela havet stormar på förlaget.
Titta bara på vilka författare som Norstedts förlorat på senare år: Karolina Ramqvist, Mats Strandberg, Amanda Svensson, Quynh Tran, Agnes Lidbeck, Hanna Nordenhök. När jag försöker få kontakt med några av dem vill de inte prata – litteraturvärlden är liten. Men det sägs att förlaget erbjuder kontrakt med uppenbart för små upplagor, att man sällan vill ge ut pocketböcker. Flera bokhandlare är irriterade – Norstedtsförfattarnas böcker tar ständigt slut.
Detta är nyliberal just in time-produktion för litteraturvärlden: böckerna ska bara ”in och studsa på lagerhyllorna”, lyder dess devis. När en av förlagets författare nominerades till Augustpriset, visade det sig att pappersböckerna inte gick att få tag på, eftersom de bara kommit i en liten print on demand-upplaga. Läsaren hänvisades till ljudboken.
Inne på förlaget pyr missnöjet bland medarbetarna, sägs det. Allt krut satsas på ljudboksförfattarna. För sådana har man rekryterat: bland annat deckarförfattaren Mari Jungstedt, vars romaner är några av de mest strömmade. Långsiktiga strategier för de mellanstora författarskapen – som Norstedts tidigare varit en av de starkaste utgivarna av – existerar inte.
Ett talande exempel är förlaget Brombergs, som ligger under förlagsgruppen, och som varit just ett förlag för mellanstora författarskap. Det finns kvar, men är numera bara är ett skal. Samma sak med B. Wahlströms – ingen jobbar där. Anledningen är givetvis att de mellanstora författarskapen ”underpresterar” i ljud. Om denna utveckling fortsätter kan man som läsare fråga sig om de mellanstora författarskapen ens kommer existera om ett par decennier.
Utvecklingen är slående även när man tittar i SvB:s bokkatalog. För ett decennium sedan var Norstedts och Bonniers utgivning likvärdig när det gällde kvalitet. I höstens katalog har Norstedts i princip ingenting att stoltsera med, medan Bonniers svällt till en fet gås. För författarna ovan har samtliga – utom Amanda Svensson – gått till den stora konkurrentens sfär. Det skapar en sorts kvalitetslitterär monopolkapitalism. Oavsett hur illa jag tycker om att prata gott om detta malliga förlag måste skillnaden påpekas: Bonniers är ett förlag som äger sin strömningstjänst. Norstedts är ett förlag som ägs av sin strömningstjänst. Den skillnaden blir bara mer och mer tydlig.