Mangaflaggan vajar när Gen Z störtar despoter
Upproren allt fler globalt – men färre lyckas
Plötsligt vajar piratflaggan runt alla de sju haven. Den hissas upp på brinnande presidentpalats, domstolar och polisstationer. Men det är en annorlunda variant. Jolly Roger-dödskallen bär en halmhatt.
Sjörövarflaggan är hämtad från en av världens bäst säljande mangaserier, ”One Piece”, som nu går som spelfilmsserie på Netflix. Piratskeppet i lego säljs som åtråvärd julklapp i leksaksaffärerna. En hel generation är uppväxta på mangan om den frihetsälskande gummihjälten Monkey D Luffy och hans udda piratklan som reser världen runt och störtar despoter.
Studentprotesterna i Bangladesh sommaren 2024 mot inkvoteringssystemet för arbeten i offentlig sektor var först ut i den revoltvåg som kommit att kallas Generation Z-protesterna. Runt tusen ungdomar sköts till döds vid manifestationer och i början av augusti avgick statsminister Sheikh Hasina och flydde landet.
Ungdomsprotesterna spred sig denna sommar till Indonesien, där presidenten Prabowo Subianto vädjade till nationen att enas och samlas bakom landets fana på självständighetsdagen den 17 augusti. Men studenterna gick i stället ut på gatorna bakom en antifana, piratflaggan från ”One Piece”.
I Nepal störtades regeringen efter att 21 ungdomar skjutits till döds under en demonstration den 8 september. Det utlöste ett dygn av rasande ilska där studenter satte regeringsbyggnader i brand. På staketet framför det brinnande presidentpalatset vajade halmhattsflaggan.
Despoter har haft en het höst. Gen Z-protesterna har nu spridit sig till Madagaskar, Moçambique, Östtimor, Marocko och Peru. Det är lätt att fastna vid de gemensamma yttre symbolerna eller demonstranternas användning av sociala plattformar som Discord, Telegram och Tiktok. Men kan man verkligen kalla det en global generationsprotest? Vilka döljer sig under halmhatten?
En generation är inte bara en åldersindelning, utan formas av de liknande erfarenheter som en åldersgrupp genomlever, konstaterade sociologen Karl Mannheim i en av de första generationsstudierna 1928. Det är händelser som skapar generationer.
I boken ”Generation left” (2019) lyfter den brittiske skribenten Keir Milburn fram generationsbegreppets klassdimension. Generation är en form som klass levs genom, skriver Milburn, med en blinkning åt Stuart Halls beskrivning av hudfärg och ras. Klassamhället erfars på olika sätt för olika åldrar.
Generation Z, den åldersgrupp som är född mellan 1997 och 2012, är den del av arbetarklassen som först växer upp med det nyliberala globala ekonomiska systemets sammanbrott, efter den ekonomiska krisen 2008.
Protesterna har olika utlösande orsaker, men många gemensamma drag. De riktas mot ökad social ojämlikhet, arbetslöshet bland unga och försämrad levnadsstandard. Studenterna kritiserar ett korrupt politiskt etablissemang där elitens barn, nepo babies, ges en gräddfil till yrkeskarriärer och välstånd. Den tidigare möjligheten för studenter att flytta utomlands för att tjäna pengar blir allt svårare med stängda gränser.
Gen Z-protesterna står inte ensamma. Sedan den ekonomiska krisen 2008 har massprotester ökat i antal och når snabbt global spridning. Statsvetaren Mark Beissinger bedömer att mellan åren 2014 och 2019 skedde dubbelt så många protester som hela perioden 1900 till 1990. Det finns en kontinuitet från arabiska våren via Black lives matter och campuslägren till stöd för Palestina över till att studenterna fäster piratflaggan på presidentpalatsets grindar i Nepal.
Makthavarna har lärt sig hantera massprotester
Men Beissinger menar att manifestationerna, trots att de ökar i antal, börjar få allt svårare att nå konkreta resultat. Makthavarna har lärt sig hantera massprotester, genom att begränsa demonstrationsfriheten och demokratiska rättigheter. Vi ser många revolter, men få revolutioner.
I boken ”If we burn ” (2023) närstuderar journalisten Vincent Bevins tio massprotester i olika delar av världen, liknande de Gen Z-protester vi nu ser. Bilden är dyster. Av de tio fallen ledde tre till förbättringar och sju fall slutade i ett mer auktoritärt samhälle. Protesterna lyckades störta despoter, men hade ingen plan på vad de skulle göra när den avskydde makthavaren flydde landet. Om demonstranter lyckas spränga ett hål i systemets centrum, konstaterar Bevins, kommer någon att fylla det.
Vi har därför fått en situation de senaste tjugofem åren där massprotesterna blir allt vanligare, men samtidigt möts av en auktoritär ytterhöger som når allt större valframgångar. Dessa tvillingfenomen är båda symptom på nyliberalismens kollaps.
Den 15 november skedde den senaste i vågen av protester då tusentals demonstranter gick ut och krävde vänsterpresidenten Claudia Sheinbaums avgång i Mexiko. Eller var det verkligen en Gen Z-protest? Samma piratflaggor vajade i demonstrationen. Men bilderna på arga ungdomar i kallelsen var AI-genererade och spridda genom anonymiserade konton som visade sig vara kopplade till en politisk högerbyrå. Under den tumultartade manifestationen tågade pensionärer från högeroppositionen längs Reformaavenyn i Mexico City mot presidentpalatset. Hundra poliser skadades och gatorna lämnades nedsprayade med antisemitiska och högerextrema budskap. Studenterna lyste däremot med sin frånvaro.
Revolternas misslyckande är även reformernas misslyckande
Vad krävs det då för att revolter ska lyckas? Vincent Bevins tar några exempel, från Sydkorea och Chile, där det funnits äldre etablerade radikala partier, fackföreningar och folkrörelser som kunnat gå in och fånga det momentum som protestutbrotten har skapat.
Det är lätt att rikta kritik mot de brokiga, röriga och anarkistiska massdemonstrationerna för att ha bristande visioner, krav och en klar färdplan för vad de ska göra om de lyckas. Att de ökar risken för ett bakslag som driver fram högerpopulismen.
Men man kan vända på argumentationen. Revolternas misslyckande är även reformernas misslyckande. Trots tjugofem år av massprotester står partivänstern fortfarande handfallen inför varje ny våg och lyckas inte närma sig dem, ställa sin partiorganisation till deras förfogande och ta vara på det tryck som skapats för att lägga fram kravpaket. Hur följer vi här politiskt upp den solidaritetsrörelse som varje vecka demonstrerar på gatorna i Sverige? Oavsett om den bär piratflaggor eller palestinasjalar. Det kan låta paradoxalt, men revolten är reformens bästa vän.
Café Bambino: Lättsmickrade politiker, förföriska journalister och Kennedyklanens förbannelse
Konstpodd: I själva verket
