När presidenten och AI-boten går bananas
Det är vanskligt att stilbestämma Trumps kristusbild
I förgrunden en man som ligger med slutna ögon, fridfull. Över hans panna vilar en hand, en magisk hand för den får ett ljus att stråla runt den liggande mannens huvud. En helande handpåläggning, utförd av en Donald Trump utklädd till Kristus. Eller en kristusgestalt med trumpska drag.
Den kristna mirakeltonen är uppenbar, och kläderna – en vit särk och röd mantel, symboliserande blod och lidande – pekar mot en lång tradition av kristusskildringar.
I den hand som inte läggs på panna tycks Trump hålla Ljuset (upplysningen, miraklet, sanningen). Runt sjukbädden syns fyra personer, två kvinnor och två män, som möter miraklet på lite olika sätt – beundrande, bedjande.
Allt pågår framför en gigantisk USA-flagga, med frihetsgudinnan i bakgrunden, flygande örnar, stridsflygplan och någon sorts änglar eller flygande moln-soldater längst bort och högst upp i bild. Just de figurerna påminner mest om de dansande demonerna i slutet av Lars von Triers tredje och sista säsong av ”Riket”.
Det jag just beskrivit är förstås Donald Trumps postning på det egna kanalen Truth Social i helgen (som senare raderades). En AI-genererad bild som möttes med en kritikstorm från kristenheten. Ja, eftersom det är blasfemiskt att framställa sig själv som Guds son. Trump försökte rädda sig med att han skulle föreställa en läkare, något som det är lite svårt att se som annat än en senkommen bortförklaring.
För en betraktare här i Europa är bildens uttryck också vulgärt i sina överdrifter. Färgerna, ljusskenet, de övertydliga gesterna. Men den är ju en direkt arvtagare till den bildvärld som utmärker kyrkor grundade i USA, som till exempel Jehovas vittnen eller kanske även mormonerna. Bildvärldar som byggde vidare på 1800-talets ljusare kristendom, mer romantisk än klassisk.
Egentligen ska man nog akta sig för att stilbestämma en AI-genererad bild. Men de figurerna som skugglikt svävar i bakgrunden – vad är de om inte frukten av ett AI-verktyg som gått bananas? Roligt ändå, med demoner. Värre är krigsattributen: varför skulle en bild av en mirakelarbetande Trumpkristus befolkas av soldater och stridsflyg? Om inte förstås för att miraklet är att ge en stridande soldat livet åter.
Det är som om bilden bekräftar den bergochdalbana som varit Trumpregimens kännetecken, att låta världen bli en sämre plats för att sedan göra den bättre.
Det är därför jag, även jag, börjar tänka på romarriket: krigiskt, framgångsrikt åtminstone ett tag. Vi vet ju att det ändå gick under, trots att det var en så välsmord civilisation. Vi vet också att den inte var utan prov på ytterligheter, överdrifter, grymheter. Ej i närheten av ”kristna värderingar”, tvärtom. Om det inte var för den där röda manteln kunde Trump lika gärna kunna föreställa en framgångsrik kejsare. Rentav Nero?
Jag kan lätt föreställa mig Trump framför ett brinnande Vita Huset, spelandes banjo. Elden stiger mot en himmel som är så där längtanstung vårblå, Trump har kanske en lagerkrans för att uppväga sitt lite provinsiella instrument. Jag kan också se honom bli överfallen i senaten. Även du, min (…). Ja, vem?
Konstpodd – tifospecial
Café Bambino
