Låt inte SD:s trollfabriker provocera och trolla oss
Extremhögerns fotografer har länge arbetat med iscensatta konflikter för att skada palestinademonstrationerna
Det är en märklig rörelse som fyller våra gator. Palestinarörelsen liknar ingen annan. I tjugoen månader har den svämmat över torg världen över i protest mot Israels folkmord i Gaza. I Sverige finns den i varje stad, med demonstrationer varenda helg. I Stockholm varje dag. Fredligt och utan incidenter. Framtida forskning kommer ägnas åt att försöka förstå dess brokiga sammansättning.
Rörelse kanske är fel ord. Det är ett helt ekosystem av grupper, organisationer och individer, utan något centrum eller ledning. En protestvåg som saknar representation eller röst, ständigt närvarande i allas medvetande men ändå osynlig. Alla pratar om den, ingen pratar med den. Den förekommer aldrig i paneldebatter, det finns inga företrädare som lyfts fram och den bjuds aldrig in till politikerträffar. Inte ens Greta Thunberg är den här rörelsens Greta, dess självklara centrala gestalt. Inget av de stora partierna går i dess manifestationer. Den består bara av gräsrötter, inga toppar.
Här finns ett myller av lokala initiativ, äldre organisationer som Palestinagrupperna, vårdarbetare för Gaza, akademikeruppror med tusentals som vägrar samarbeta med Israels forskning, bojkottkampanjer, queers, barnvagnsmanifestationer, rebellmammor, nya och gamla mikrovänsterpartier och studenter som gör walkouts och tältläger.
Ena dagen samlar Amnesty, Oxfam och Svenska kyrkan tiotusentals rödklädda i en manifestation i Kungsträdgården för att symbolisera en röd linje som passerats, nästa dag samlas Judar för israelisk-palestinsk fred på Gustav Adolfs torg eller Latinos for Palestine på Möllevångstorget.
Det finns ingen svensk rörelse tidigare som haft samma mångkulturella sammansättning. Där palestinier och araber går i täten, men även latinamerikaner och judar. Födda i eller utanför Sverige. Alla klädda i keffiyehn, palestinasjalen. Förorten dominerar manifestationerna.
Det finns ett mönster i hur bilden av aktivisterna som våldsamma skapas
Det är mycket starka känslor, en våg av rädslor, vanmakt, ilska och sorg över att följa ett livesänt folkmord. Många har släktingar i eller själva flytt från regionen. Självklart finns det även extrema röster och gråzoner, frustration och desperation. Det är ett marginellt fenomen, men det är enda gången som manifestationerna lyfts i media och bryter igenom tystnaden. Det är enbart då de ges utrymme.
”Ta inte Mellanösterns konflikter till svenska gator och torg”, postar statsminister Ulf Kristersson på X. I Svenska agbladet varnar ledarskribenten Tove Lifvendahl att Palestinarörelsen har blivit ett hot mot demokratin och i DN:s ledare manar Lilian Sjölund till avståndstagande från en gatuteater som hon tolkar som hot riktade mot Kristersson. Kristdemokraten Alice Teodorescu Måwe kallar demonstranterna vänsternazister och hennes partikollega Nike Örbrink kräver att polisen börjar gripa fler demonstranter och flytta manifestationerna från innerstan. SKMA och extremistjägarna i Doku hårdgranskar talen på demonstrationernas öppna scen efter uttalanden som kan tolkas som antisemitism.
Sverigedemokraterna nöjer sig inte med kritik, de har tagit det ytterligare ett steg.
”Du ser inte ut som någon som betalar skatt”, säger den sverigedemokratiska riksdagspolitikern Jessica Stegrud till en av palestina-aktivisterna som dagligen står utanför Riksdagshusets entré på Riksgatan. I flera dagar har även Stegrud ställt sig framför demonstranterna, filmat dem och gjort inlägg på sociala medieplattformen X.
Den 11 juni hade hon med sig ett medieteam. Fotografen Roger Sahlström följer henne och filmar alla Stegrud pratar med. Diskussionen blir högljudd, rösterna höjs och mobiler trycks upp i ansiktet på varandra. En palestina-aktivists mobil slås i marken. ”Du rör inte mig”, ropar kvinnan åt Sahlström som puttar på henne samtidigt som han filmar. Därpå knuffas Stegruds mobil bort. Med extrema närbilder, hård klippning och upptrissade känslor ser det dramatiskt ut.
Men konflikten är iscensatt. Den har blivit ett stående inslag vid varenda Palestinademonstration. En grupp frilansfotografer kopplade till extremhögern rör sig i klunga kring manifestationerna och försöker skapa reaktioner. De har utvecklat en speciell metod och använder sig själva som ”content” i sina nyheter, gör inslag om de reaktioner de lyckas provocera fram.
Lördagen 7 juni demonstrerade 30 000 personer i Stockholm mot Israels folkmord och blockader av nödsändningar till Gaza. Roger Sahlström var också där, med en stor Israelflagga och sina fotografkollegor. Provokationen gav de bilder Sahlström behövde. En fredlig massdemonstration kan skildras som arga, skrikande och knuffande människor om man filmar ur en viss vinkel.
Det här är en medveten strategi. Filmerna har en tydlig beställare, Sverigedemokraternas närstående mediekanal Riks. I april 2024 kunde TV4:s Kalla Fakta visa hur Riks och Sverigedemokraterna drev en gemensam trollfabrik, som producerade egna filmer och memer som spreds genom konton med dold avsändare i sociala medier. Trollfabriken har nu ersatts av en videofabrik, en frilanspool av fotografer som skapar filmade provokationer.
Och de får spridning. Efter händelsen vid riksdagsentrén producerade Riks sju inslag närmaste dygnet. Statsminister Ulf Kristersson spred själv Stegruds post med Sahlströms film.
Allt det här är bra att ha i bakhuvudet när vi hör opinionsbildarna från höger kräva hårdare tag mot palestinademonstranter. Det finns ett mönster i hur bilden av aktivisterna som våldsamma skapas. Låt inte Sverigedemokraternas trollfabrik trolla oss igen i sin nya roll som videoprovokatörer.
Det finns ett enkelt sätt att bemöta extrema åsikter. Det är att inte göra dem till debattens centrum och låta dem känneteckna hela rörelsen. Att inte falla för provokationerna och vara medveten om de provokatörer som försöker utnyttja situationen. I stället måste vi klara av att lyfta den mångfald som aldrig får höras. Bjuda in myllret på gatan till samtal, paneler och intervjuer, som nu är röstlösa. Och aldrig tappa fokuset: det pågår ett folkmord som måste stoppas.
