Korta kungar möter orättvis backlash
Låt inte en liten man förstöra allt
Jag vill börja med att säga att jag givetvis inte har något emot korta män. Några av mina bästa vänner är faktiskt det. Ett par familjemedlemmar med. Även om jag själv inte tillhör gruppen, har jag alltid känt att deras sak är min. Man kan väl kalla mig för en allierad.
Till exempel hade jag en vän (170 cm) på universitetet som brukade betrakta sig själv i helfigur och sorgset sucka att han åtminstone hade ett snyggt ansikte. Att om man bara såg ansiktet, så var han faktiskt attraktiv. Jag fylldes av en gränslös ömhet, en önskan om att kompensera honom för både gener och trista normer. Så vi blev ihop. En kort stund.
Små män har det svårt. De etiketteras med Napoleon-komplex och anses därmed ha nära till aggression och andra toxiska beteenden som bottnar i mindervärdeskomplex. Dostojevskij skrev att roten till all mänsklig ondska bottnar i känslor av underlägsenhet – jag vet inte om han tänkte på just korta män, men kanske? När författaren föddes hade Napoleon nyss försökt invadera hans hemland Ryssland – en dumhet som krävt över 500.000 liv.
Ett kulturellt skifte inträffade för ett par år sedan, när short king-rörelsen bredde ut sig på TikTok och X. En sådan, fick vi veta, för sig med stolthet, humor och charm som når högt över hans ringa längd. Som exempel fick vi självsäkra Tom Holland, sexiga Kit Harington, Pulitzerbelönade Kendrick Lamar. ”Fuck långa killar, de saknar personlighet! Korta män är alltid roligast!” Typ så lät det. Jag tänkte på mitt ex och gladdes för hans skull.
Men så kom dejtingrealityn ”Love is blind”, och med den fick vi Chris Fusco. En man som inledningsvis förde sig som en stolt short king, men snabbt mörknade till Pär Lagerkvists onda kaosdvärg. Inför miljontals tittare sa han till sin blivande fru (en smart plus snygg läkare) att han normalt ”date people who like, fucking do like fucking CrossFit and shit”.
En skräckmening som ensam förklarar varför så många kvinnor hemfallit åt heteropessimism? Love is blind-följarnas hakor har i alla fall inte tappats så hårt sen svenska Christofer Pocock med TROTSIG MIN (och inför fästmöns utmattade blick) kastade sin förlovningsring i… en sjö? Om detta var något vi kunde skratta åt, väcker Chris Fusco helt andra känslor.
”Han är för kort för att vara såhär kaxig” skriker Amber, en annan ”Love is blind”-deltagare i samma säsong. Och på nätet kölhalas Chris för sitt svinaktiga beteende, men inte utan att man också hackar på hans längd. Stuart Little, Lord Farquad, Frodo från TEMU och en pyssling med rosacea är bara ett fåtal av öknamnen som florerar.
Detta samtidigt som långa Alexander Skarsgård lyfter fnissiga komiker i ”Saturday night live”, Jacob Elordi uppmärksammas för sin roll som … well, lång i nya ”Wuthering heights”, och Duncan the Tall charmar i ”A knight of the seven kingdoms”. Själv behövde jag bara se två avsnitt innan jag drömde att han kysste mig, och då hade jag ändå sett honom diarréskita bakom ett träd.
Min oro är nu, att marken som vanns i och med short king-rörelsen är på väg att gå förlorad. Att kortisar som tagit del av hatstormen återigen kommer sucka vemodigt framför spegeln. Det får inte ske. Särskilt inte på grund av en man som så tydligt visat att litenhet inte har något med antalet centimeter att göra. Jag vet inte hur motrörelsen ska se ut, bara att jag gärna deltar. Hoppas ni gör detsamma. Att ni bereder era short kings en varm plats i solen, att ni låter dem glänsa. Som förlovningsringar på sjöns mjuka botten.
Jessica Eriksson är kulturskribent.
Cafe Bambino: Reaktionära unga vuxna, Doja Cats kommentarsfält & auktoritär aktivism
