Ensamma män som blir ensamma tillsammans
”Cicada 3301” av Jonathan Lundberg fångar internets magi
Publicerad 2025-02-18
”Cicada 3301” av Jonathan Lundberg
Legenden om Cicada 3301 kretsar kring tre mycket komplexa, digitala skattjakter som någon postade online med start i januari 2012. Ledtrådarna var dolda i bilder och kod. Ibland kom de med hjälp av kryptografi, ibland som specialskrivna musikstycken och böcker. Även fysiska affischer sattes upp på olika platser över hela världen med ledtrådar i form av QR-koder. Det ryktades om att CIA eller någon annan aktör stod bakom och skulle rekrytera supergenier. Andra trodde på pedofilringar och andra våldsverkare.
Människor (nåja, män) över hela världen med för mycket fritid samlades i forum och gruppchattar för att komma fram till ”vad”, ”vem” och ”varför”. Jonathan Lundberg har fått tillgång till den omfattande kommunikation där ett gäng mer eller mindre smarta individer jagar sanningen om Cicada 3301. Hans bok låter oss följa arbetet i minsta detalj.
Det låter smalt, för att det är just det. Men mysteriet tar oss också genom alla de fenomen som utgör internetkulturens fundament: Turing, 2/4/8chan, Anonymous, Aaron Swartz självmord, med mera. Det här är en bok om internets magi. Lundberg kopplar Cicada-mysteriets referenser till mystik, filosofi och litteratur på resan mot ett förlorat internet. På vägen mot dagens hårt centraliserade digitala värld, passerar vi Rasputin, Jung, Crowley. Här vid nutidens AI-perrong väntar Gödel, Escher och Bach.
Replikväxlingarna skulle kunna vara ett utmärkt manus till en pjäs om unga män som hittar gemenskap i jakten
I sin första bok ”Sverigevänner” (2019) skildrade Lundberg ensamma män som sitter vid datorn alldeles för mycket. Sedan fortsatte han med fler nätkrigande, ensamma män i ”Från världskrig till nätkrig” (2021). Och nu: fler män utan liv på internet, som slåss för ... ja vadå? Varför engagerar sig så många i ett spel, en jakt utan tydlig vinstchans och utan slut? Här finns en större fråga vars svar faktiskt börjar utkristallisera sig i Lundbergs senaste bok.
En hel del av boken drivs framåt av transkriberade chattloggar. Anonyma karaktärer vars liv och livsföring vi – och Lundberg – inte vet något om ska engagera oss och driva dramat vidare. Av digitala, forensiska spår ska cybervärldens non fiction-noveller byggas. Sånt där är svårt, tro mig. Men Lundberg vet vad han gör; källmaterialets brist på karaktärsdrag och miljöbeskrivningar skapar luft för läsarens egna fantasi. Förutsättningarna tvingar fram god gestaltning.
Åren av research skulle ha kunnat tyngt ner boken, och ja: det finns sådana partier. Men oftast flyter det på. Detta inte minst tack vare den speciella humor som fanns i dåtidens internetforum. Replikväxlingarna skulle kunna vara ett utmärkt manus till en pjäs om unga män som hittar gemenskap i jakten. De går från ensamma till ensamma tillsammans. Kanske var det Cikada 3301:s syfte med skattjakten. Kanske är det meningen med internet.
Mot slutet av ”Cicada 3301” byter boken skepnad – Lundberg själv träder in i handlingen. Det känns först berättartekniskt oroväckande, men visar sig vara rätt beslut. Den avslutande reportageformen kopplar tillbaka till nyss nämnda luckor och knyter ihop några säckar. Och: vi får namnet på mannen bakom Cicada 3301. Kanske. Bara det kan nog komma att ge boken internationell uppmärksamhet. Välförtjänt i så fall.
Café Bambino: Det är tjejernas fel att fascismen är tillbaka
