Möts av tystnad när hon söker svar om skulden
Isabell Schierenbeck balanserar privat och politiskt
Publicerad 2025-11-15
”Vändpunkt Tel Aviv” av Isabell Schierenbeck
”Jag inser att det var först i Tel Aviv som jag började känna mig hel som människa. Där kunde jag för första gången göra mig förstådd.” Statsvetaren Isabell Schierenbeck skriver högtidligt och personligt i sin bok ”Vändpunkt Tel Aviv” – staden är navet som berättelsen rör sig runt, där, som hon skriver, hon letar efter det tyska i sig.
Hon hör tyska talas på Tel Avivs konditorier. Bakverken är lika välbekanta som språket, pappa har varit konditor. Starkt och ofta rörande skriver Schierenbeck om sina farföräldrar som bodde i det nazistiska Tyskland, och om kriget som bröt ut några månader efter deras bröllop. Farmodern får sitt liv och de drömmar hon skapat i sitt hem krossade. Hon samlar skärvor och glas utanför det sönderbombade hus där hon en gång bott.
Rudi, farfadern, blev soldat i Hitlers armé och återsåg sin familj endast under några korta permissioner. Han dödades på östfronten och ett minnesmärke finns i Minsk. Rudis många brev till familjen är skrivna med stor kärlek och omsorg. Endast ett av hans hustrus brev finns bevarat.
Isabell Schierenbeck möter tystnad när hon ställer frågor till sina släktingar om kriget, om ansvar och skuld. Hon får aldrig svar: ”Jag behöver egna ord och tankar för det som skett i min familjs liv.” I motsats till en tidigare generation tyska ungdomar är hennes perspektiv privatmoraliskt, inte politiskt.
Men det privata övergår i det politiska. De välklädda och diskreta tyskarnas konversation får författaren att associera till Haavara-avtalet som 1933 slöts mellan naziregeringen och den sionistiska organisationen Judiska rådet. 60 000 tyskar kunde räddas till Palestina mot en affärsuppgörelse som gav den tyska regeringen 150 miljoner riksmark. En svår konflikt följde mellan de judiska organisationerna. Avtalets konstruktör mördades.
Schierenbeck studerar under sina långa vistelser i Tel Aviv stadens och Israels historia och hon lär sig hebreiska. Hon skildrar Tel Aviv som den Vita Staden, kosmopolitisk, liberal, öppen. I staden möts offer för nazismen och gemenskapen manifesteras också av den radikala Bauhaus-rörelsen.
När Hitler monterade ned, fängslade och fördrev Bauhausmedlemmar från Tyskland räddade sig några judiska arkitekter till Palestina. Enligt författaren var det dessa som förvandlade Tel Aviv till den vita staden. Det är en förenklad bild, endast ett litet antal av Tel Avivs runt fyra tusen vita hus är verkliga Bauhausskapelser. Le Corbusier var sannolikt minst lika betydelsefull för Tel Aviv som flertalet Bauhausarkitekter.
Den israeliska arkitekten Sharon Rotbards skildring av Tel Avivs framväxt i boken ”White City Black City” glider Schierenbeck lite väl summariskt förbi. Rotbard ställer det skinande vita Tel Aviv, symbolen för den progressiva arbetarsionismen och det europeiska arvet, mot ”den svarta staden”, enkelt uttryckt Jaffa, den uråldriga staden, med tiden uppslukad av Tel Aviv. Jaffa är inte bara fattigare, staden är också centrum för den högerextremism som så ödesdigert besegrat den radikala, kosmopolitiska sionismen.
Schierenbecks bok innehåller små eleganta personporträtt. Till exempel av affärsmannen och kulturpersonligheten Salman Schocken. Han byggde en tysk varuhuskedja, räddade ett ovärderligt bibliotek och startade bokförlag med rättigheter till Franz Kafkas verk. Schocken flydde till Palestina och övertog där den ännu oumbärliga dagstidningen Haaretz.
Isabell Schierenbeck skriver mot slutet av boken om Berlin: ”Här hör jag också hemma”, och hon hänvisar till intervjuboken ”The Moral Triangle: Germans, Israelis, Palestinians” (Atshan/Galor, 2020). Berlin är staden dit allt fler israeler flyttar och där den palestinska minoriteten är särskilt stor. ”Vändpunkt Berlin” – nästa bok?
Café Bambino: Nyliberala perversioner & kriminaliserat sex
Scenkonstpodden Kritcirkeln: Nakna trauman med röda trådar
