Hitleräpplena skriver in Forssell i konsthistorien
Korgen kunde varit med på vårsalongen
Publicerad 2026-02-24
I januari i år placerade en aktivist en korg gröna äpplen med Hitlers ansikte påmålat utanför migrationsminister Johan Forssells hus. Aktivisten, som är kopplad till Rojavakommittéerna, står nu åtalad för olaga hot och åklagaren yrkar på fängelse. Rojavakommittéerna, som sympatiserar med den kurdiska frihetsrörelsen, var de som 2023 hängde upp en docka utanför Stadshuset i Stockholm föreställande Erdoğan och som då orsakade en mindre diplomatisk kris mellan Sverige och Turkiet.
Att göra en nidbild av en politiker i form av en docka är vanligt förekommande bland politiska aktioner sen årtionden och att bedöma dem efter någon sorts konstnärlig verkshöjd blir lite som att försöka betygsätta en medborgarrättsrörelse.
Men ibland finns det konsthistoriska undantag när politiken ger sig in i estetiken (och vice versa) och lämnar mer betydande ringar på vattnet.
Jag förutspår redan nu att vi i denna äppelkorg fått ett verk som vi för alltid lär koppla samman med en svensk politiker på samma sätt som vår tidigare kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth för mig alltid kommer vara förknippad med Makode Lindes skrikande tårta så fort hon satte tårtspadtaget i den på Moderna 2012.
”Hitleräpplen i korg 2026” är titeln jag ser framför mig om korgen skulle varit ett verk på till exempel årets vårsalong på Liljevalchs. Äpplet faller inte långt från trädet och det skulle vara mer fritt för tolkning angående vem som är trädet i förhållande till den fallna frukten.
När korgen med dessa glänsande Granny Smiths med ett ”gulligt” tuschat Hitleransikte dock ställs utanför migrationsministerns bostad efter förra sommarens uppmärksammade avslöjande att Forssells son varit aktiv i högerextrema Aktivklubb är det inte svårt att dra en linje från äpplena till grenverkets topp.
I samma ögonblick som korgen och aktivisten polisanmäls och alla svenska medier plockar upp fotot av dessa Hitleräpplen så har Forssell frivilligt satt sig i korgen och ofrivilligt skrivit in sig i konsthistorien.
Jag tänker på Magrittes ”The son of man”, självporträttet av konstnären själv i bowlerhatt med ett svävande grönt äpple framför sig och jag tänker på vardagsrumstablåer i Marie Louise Ekmans mer politiska 70-tal.
Det både putslustiga och olustiga där den förbjudna frukten tyst företräder sig själv.
Om ordet ”tårtgate” blev ett av årets ord 2012 så kan vi ju nästan iskallt räkna med ”Hitleräpplen” för 2026. En förnekelsens fruktstund lyft till ytan.
Tobias Dunér-Axelsson är frilansande konstkritiker
