Man saknar Gisèle Pelicots oresonlighet
Suzie Millers ”Prima Facie” har svensk premiär i Malmö
Publicerad 2024-12-20
Prima Facie, Hipp, Malmö Stadsteater
I torsdags föll domen i det mycket uppmärksammade franska våldtäktsmålet där Gisèle Pelicots make stått åtalad för att under tio års tid ha drogat sin hustru, låtit 83 män våldta henne medan hon sov medan han själv filmade övergreppen. Maken och 51 identifierade män dömdes för grov våldtäkt till mellan tre och tjugo års fängelse. Internationellt har målet väckt debatten kring sexuellt våld, till sist även i Frankrike där Metoo-rörelsen aldrig fick något riktigt fäste.
Det franska brottmålet urskiljer sig då förövarna var så många och bevisen så överväldigande. I majoriteten av våldtäktsfall står ord mot ord och i Sverige leder ca 80 procent av alla anmälda våldtäkter inte till åtal utan läggs ned. Det är en provocerande hög siffra.
I torsdags var det premiär i Malmö på monologen ”Prima Facie” som handlar om vad som sker när ord står mot ord i rättssalen. Tessa Ensler är ung och framgångsrik försvarsadvokat. Till dem som ifrågasätter hur hon kan medverka till att förövare frikänns säger hon att lagen är lagen och att hon tror på systemet. Varje människa är oskyldig tills motsatsen har bevisats och Tessa är mycket skicklig, särskilt när det kommer till försvar genom korsförhör av vittnet.
Arina Katchinskaia agerar självmedvetet tuff i rollen, yrkeskvinna ut i nagelspetsarna. Bistert och målmedvetet riggar hon scenen med stående päronboll, boxningshandskar och vattenflaska. Varje brottsmål är en match som ska vinnas och knockout är det som gäller. Hon exponerar lystet kraften i sin vältränade kropp samtidigt som hennes monolog har inslag av gammeldags föredrag med handskrivna rubriker på overheadapparat.
Australiensiska dramatikern Suzie Millers prisade monolog kom i den stora Metoo-vågen och har med Jodie Comer (”Killing Eve”) i enda rollen gjort succé på både Broadway i New York och Londons West End. Det är lätt att förstå varför. Till att börja med ser vi hur durkdrivet Tessa använder rättssystemet för att som försvarsadvokat upprepat vinna i sexualbrottmål. Först när hon själv blivit utsatt för våldtäkt av en kollega inser hon att precis samma system får henne själv som offer att se ut som en lögnare i rätten. ”Prima Facie” – ”vid första påseendet”. En effektiv pjässtruktur med tydlig poäng: det är något fel på rättssystemet.
”Prima Facie” har Sverigepremiär i Malmö på stora scenen Hipp. En markering av monologens angelägenhetsgrad men på premiären var det likväl glest i salongen. Ämnet hör ju knappast till de julvänliga, om än var tredje kvinna blir utsatt för sexuellt våld som Tessa påminner om i pjäsen.
Med tanke på det sexuella våldets lika upprörande som ständiga aktualitet finns det skäl att önska sig en mer bråkig och nyskriven text. Den välgjorda strukturen i ”Prima Facie” får allt att bara rulla på och framstå som redan så välbekant. Regissören Natalie Ringler har heller inte, vad jag kan se, satt några käppar i hjulet som skiljer ut föreställningen konstnärligt.
”Det är hög tid att vårt patriarkala, sexistiska samhälle som banaliserar våldtäkt förändras”, löd Gisèle Pelicots slutord i rätten. Något av oresonligheten i den kritiken hade gärna fått synas på Hipp där själva välgjordheten i stället har överhanden. Synd!
Podd: ”Kritcirkeln” gästar ”I själva verket”
