Göteborgskravallerna får en lyrisk dimension
Timo Räisänen kompenserar för pjäsens brister
Uppdaterad 2026-04-17 19.18 | Publicerad 2026-03-29
”Göteborgskravallerna – som om en annan värld var möjlig” på Göteborgs stadsteater
Vi har haft upplopp förr i Sverige, konstaterar någon i ”Göteborgskravallerna” som hade urpremiär på Stadsteatern i helgen. Det kan ha varit Kjell Wilhelmsen, i rollen som krögare på pizzerian La Gondola. Wilhelmsen - denna klippa till skådespelare - spelar Bengan. Han är en av de många småföretagare som fick se sina livsverk vandaliserade av en maskerad, besinningslös och mycket våldsam legomobb mitt i Göteborg, sommaren 2001.
Själv hade jag jobb precis där Avenyn korsar Storgatan, och var en av alla vanliga människor som evakuerades från det veritabla krigstillstånd som rådde här i flera helvetiska dygn. Så stort tack till dramatiker Jerker Beckman och regissör Niklas Hjulström för att den här pjäsen inte enbart bygger på de empatistinna aktivisternas perspektiv. Det hade varit en politiskt bekväm och insmickrande väg att gå. I stället har man försökt krydda det huvudsakliga narrativet – de idealistiska ungdomarnas – med tjänstgörande polisers och inhemska fotbollshuliganers ur den lokala arbetarklassen.
Själva utrullningen fungerar dessvärre inte i linje med konceptets potential. Det kan förklaras av minst två faktorer. För det första består delar av ensemblen av skådespelare under utbildning. Samtliga är uppenbara begåvningar, men av förklarliga skäl behöver många fortfarande stärka rösten som instrument, så att den kan tillfredsställa en stor salong. Publiken får svårt absorbera dramat när volymen är ett hack för lågt ställd.
För det andra hade berättelsen varit förtjänt av en tydlig huvudkaraktär, en stjärna med stekhet gravitation mot krisen. Detta för att konkretisera revoltens psykologi, dess dragningskraft på individen. En orättvis (jag vet!) men illustrativ jämförelse: Brott och Straff på Backa Teater för länge sedan (med Joel Kinnaman i huvudrollen!).
Sverige har som sagt haft upplopp förr, och det slås fast att skillnaden 2001 var den underliggande moralen och motivationen. Hungerkravallerna 1917 bröt ut av legitima skäl, medan mobben 2001 använde våldet som drog. Det kanske stämmer. Men läser man mer Dostojevskij så finns en evigt aktuell skildring av sekteristism, underlåtenhet, manipulation och sadistiskt motiverad terrorism i Onda andar. Sådana klassiska pusselbitar blir liggande under ytan på Stadsteatern.
Med detta sagt —Victoria Olmarkers porträtt av den självutplånande, ändå narcissistiska mamman som vill rädda världen är strålande. I sin grandiosa ambition att ta hand om samvetsfångar på häktet, landsätter denna kvinna sin tonåring – skickligt spelad av Ellen Linder - på Schillerska gymnasiet. Några timmar senare blir dottern Tilde offer för den ökända tortyr till polisingripande som genomfördes på den blöta asfalten utanför skolan.
I pjäsens slutskeden konfronteras mamman av Tildes vuxna jag – Karin de Frumerie. Hon har utbildat sig till människorättsjurist i ett försök att kompensera sin skadade självbild, men kommer inte vidare. Mamman pressar fram en stressad ursäkt för det stora traumat. Men den är framtvingad och ytlig. Det är uppenbart att Tildes uppväxt präglats av många små trauman på grund av sin förälders oförmåga att se hennes grundläggande behov av skydd från farliga människor och situationer.
Konfrontationen mellan mor och dotter är lätt värd hela biljettpriset, tillsammans med musikern Timo Räisänen. Iklädd karmosinröd kostym bryter han med jämna mellanrum in i dramat med sin underbara röst. Mitt sällskap förklarar att Räisänen har sjungit i Domkyrkans gosskör, men att det inte brukar höras annars. Lite oklart dock varför han befinner (och befann?) sig mitt i Göteborgskravallerna. Men. Det. Spelar. Ingen. Roll.
Räisänens essens skänker en lyrisk dimension till helheten och gör minnet av den här pjäsen rätt så underbar, ändå. En medalj borde också scenograf Richard Andersson få för sin underbara hyllning till den klassiska pizzerian La Gondola, med rätt skylt och allt!
Prenumerera på nyhetsbrevet om scenkonst: Premiärlejon & Scengångare
