V bör lära av Labour om antisemitismen
Dadgostar behöver ta tillbaka kontrollen över V
Brittiska Labour brukar träffas i Brighton på sin årliga kongress, en stad vid havet i södra delen av landet.
Jag har varit där flera gånger. Man lever bokstavligen på fish and chips.
2019 var Jeremy Corbyn partiledare och när jag skulle gå in i kongressbyggnaden möttes vi av en stor antisemitisk karikatyr.
”Vad håller Socialdemokraternas brittiska systerparti egentligen på med?”
Skrev jag i Aftonbladet.
Några timmar senare lyssnade jag på Londons borgmästare Sadiq Khan vid ett möte med Jewish Labour Movement i Middle Street Synagogue. Han var förtvivlad.
”Antisemitism är det äldsta hat mänskligheten känner. Rasism är rasism, det finns inga nyanser. Och antisemitism är rasism. Men i vårt parti verkar det finnas en hierarki. Det krossar mitt hjärta”, sa han.
Jag var ganska paff.
För när jag pratade med de vänstersossar som backade upp Jeremy Corbyn förklarade de för mig att det jag sett inte hade hänt. Alla anklagelser om antisemitism var en konspiration mot partiledaren och en del i falangstriderna i Labour.
Men bilden då, frågade jag. Varför var det ingen som tog ner den antisemitiska karikatyren vid ingången av kongressen?
Något riktigt svar fick jag inte.
Till slut togs bilden ner. Av polisen.
När jag ser härvan kring Lorena Delgado Varas (V) utspela sig tänker jag på Labour och mötet i Middle Street Synagogue.
Labour förlorade valet 2019 med det sämsta valresultatet sedan 1930-talet. Jeremy Corbyn fick avgå som partiledare, blev suspenderad och senare utkastad just på grund av hans oförmåga att hantera antisemitismen i partiet.
Den nya ledaren, Keir Starmer, lovade nolltolerans och har systematiskt rensat ut antisemitismen ur Labour. Och nolltoleransen betyder verkligen noll tolerans.
Inga bortförklaringar, ingen förståelse av rasism oavsett vilken det handlar om. Utan just noll acceptans.
Jag får samma typ av bortförklaringar på mail kring bilden som Lorena Delgado Varas delade på internet som jag hörde i Labour för fem år sedan. Att det handlar om andra saker.
Det är oacceptabelt.
Som antirasist är man konsekvent. Man är mot all rasism, oavsett om det är antisemitism, afrofobi, islamofobi, rasism mot romer, samer eller någon annan grupp.
All. Rasism.
Punkt.
Vänsterpartiet borde lära sig av Labour innan det går lika långt som det gjorde i Storbritannien.
Vid mötet med Jewish Labour Movement i Middle Street Synagogue berättade judiska partimedlemmar gråtande om hur de blev bemötta. Om antisemitiska skämt, om antisemitiska flygblad och om hur deras partiledning struntade i att ta varningar på allvar.
Om hur de behandlades som ett problem när de påtalade antisemitismen.
Om ur de konsekvent pekades ut som medansvariga till vad Israels högerregering gjorde mot palestinierna. Eftersom de var judar.
Vänsterpartiet behöver ta det som hänt på allvar.
Ta människors kritik på allvar.
Ta frågan på allvar.
Titta på hur Kier Starmer gjorde för att hantera antisemitismen i Labour. Åk på studiebesök till London. Boka in ett möte med Jewish Labour Movement.
Antirasismen gör inga undantag. Den bygger inga ”hierarkier” som Sadiq Khan uttryckte saken där för fem år sedan i Middle Street Synagogue i Brighton.
Att vara vänster är att vara konsekvent antirasist, att ta alla människors lika värde och värdighet på allvar. I ord och i handling.
Jag vet på att Vänsterpartiet klarar det.
***
Texten är en del av Aftonbladet ledares nyhetsbrev. Prenumerera på nyhetsbrevet här.
