Högern börjar vara ärlig om sin cancelkultur
Alla andras mikrofoner ska stängas av
Det finns mycket som är djupt tragiskt över Anna-Karin Hatts avgång som centerledare i veckan. För henne personligen. Och för svensk demokrati.
Säkerligen ligger det något i vad som sägs om att hon varit borta från hetluften under ett decennium och att det samtal hon nu mötte var helt urspårat. Att bli hotad på jobbet är ingen rimlig arbetsmiljö.
Men vad säger det i så fall om oss andra?
Vi som har varit här hela tiden.
Är vi som den kokade grodan som successivt vant oss vid ett allt större vansinne? Som efter hand skaffat hemliga telefonnummer, slutat läsa mail, loggat ut från sociala medier, ansökt om skyddade personuppgifter och i princip slutat gå ut på krogen.
Eftersom vi helt enkelt inte orkar prata med alla som hatar så mycket.
Jag har med viss fascination följt högerns ledande opinionsbildare efter Anna-Karin Hatts avgång. Och det ekosystem av högersajter, Youetubekanaler och tyckare som sprider deras budskap.
De försöker skylla tonläget på Vänsterpartiet, Palestinaaktivister, Återställ våtmarker, på ”vänstern” och gärna på mig. Detta har blivit något av en snackis till höger. Själva saknar de allt ansvar när vänsterpolitiker och debattörer drevas bort, en efter en.
Jag vet själv många röster som tystnat. Oftast kvinnor.
Många kastade in handduken innan Anna-Karin Hatt.
På X – som alltmer framstår som ett kommentarsfält till en högerextrem blogg – försöker högern piska upp stämningar och angrepp på vänstermänniskor som inte längre finns där.
Eftersom högern har skrämt bort eller utsatt dem för sin cancelkultur.
Jag tänker att det måste vara ett väldigt ensamt samtal.
Kraften i högerns drev är enorm för den som drabbas – de tränger in i kroppens porer. E-posten, telefonsamtalen, blickarna på bussen, breven, försöken att beställa hem tidningsprenumerationer eller sexleksaker.
Och så hoten.
Rädslan.
Blickarna över axeln.
Högerns propaganda fungerar. Som när Donald Trump anklagar riktig media för att vara ”fake news” eller AFA för att ligga bakom politiskt våld i USA samtidigt som hans egen rörelse stormade kongressen.
Många upprepar budskapet. Sanningen ligger alltid mitt emellan, ingen rök utan eld. Lika goda kålsupare. Och så vidare.
Sedan skickar presidenten militären mot demonstranter. Och låter åtala sina kritiker.
Det känns igen från Sverige. Jag ser budskapet om vänsterns fel och ”alla är lika goda kålsupare” repeteras av många som egentligen vet bättre. Eftersom det alltid är mest bekvämt att upprepa maktens narrativ.
Det finns någon genomfalskt i detta. Två personer har kört bilar rakt in i Palestinademonstrationer. En aktivist som hängts ut blev nyligen misshandlad. Nazistiska aktivklubbar håller på att bygga upp en högerextrem milis i Sverige.
Alla är inte lika goda kålsupare.
Sanningen är att det handlar om politik. En extremt framgångrik högerextrem strategi som går ut på att stänga av alla andras mikrofoner.
Förr klagade högern gärna på ”cancelkultur”. Men nu är cancelkulturen ett helt öppet vapen mot vänstern. Ulf Kristersson krävde bokstavligen att Nooshi Dadgostars mikrofon ska stängas av.
Det är egentigen något oerhört. Men det passerar.
Varje gång jag själv deltar i debatter eller uttalar mig får jag numera höra att jag inte borde få göra det.
Även från etablerade högerdebattörer och politiker.
Problemet är som sagt att det fungerar. Folk drar öronen år sig och blir rädda. SVT och SR är räddast av alla. Det finns ett digitalt våldskapital i högerns drev som inte är att leka med.
Valåret kommer att kräva mycket av många om demokratins skyddsräcken ska hålla för den här påfrestningen.
SVT och SR måste klara trycket från extremhögern och inte acceptera cancelkulturen. Den falska balans som har etablerats måste brytas.
Alla är inte lika goda kålsupare – gränsen mot det politiska våldet måste hålla.
Att Anna-Karin Hatt avgår skrämmer mig. Debatten efteråt gör inte saken bättre. Ingenting tyder på att högern kommer byta strategi.
Cancelkulturen mot vänstern ligger nu helt öppen.
***
Texten är hämtad från veckans nyhetsbrev. Prenumerera på ledarredaktionens nyhetsbrev här.
