Tidöpartierna överrumplade av kritiken mot utvisningar
Den nya, tuffa migrationspolitiken har plötsligt och överraskande drabbats av motvind.
I dag hölls ännu en presskonferens i Rosenbad, och ännu en gång tvingades ministrar svara på frågor om utvisningar av tonåringar och kompetent arbetskraft och stelbenta regler.
Det började, sett ur regeringens perspektiv, dock bra. Migrationsminister Johan Forssell inledde och han pratade om ett historiskt skifte, att det nu ska ställas hårdare krav på den som vill bli svensk medborgare.
Mycket av det han hade att berätta lät rimligt, det är faktiskt inte klokt att någon som suttit häktad för mord blivit svensk medborgare under den tiden.
Jag finner inte heller invändningar mot att kravet på vistelse i Sverige skärps från fem till åtta år och att det införs krav på kunskaper i det svenska språket och om det svenska samhället för att bli medborgare här.
Sverige har förändrats över tid, demografiskt och värderingsmässigt, det påminde Simona Mohamsson om då hon tog över efter Forssell och höll upp en 24 år gammal artikel om språkkravet som Folkpartiet, som Liberalerna då ännu hette, gick till val på.
Det var en annan tid, Socialdemokraterna rasade, kallade kravet rasism, men väljarna gillade det de hörde, Folkpartiet fördubblade 2002 sin röstandel och landade på drygt 13 procent.
– 24 år senare blir liberal politik verklighet, sa Mohamsson och såg så nöjd ut att det fanns skäl att misstänka att hon glömt hur det ser ut i opinionsmätningarna.
Men opinionsmätningar är en sak, det enda som betyder någonting är valresultat och en viktig anledning till att Tidöpartierna regerar är löften om hårdare tag mot brottslighet och tuffare migrationspolitik.
De har haft en majoritet av väljarna med sig, de har haft kolumnister och allsköns tyckare på sin sida, de har haft medvind.
Men plötsligt hände någonting. Tidningar, radio och tv började rapportera om obegripliga utvisningar, hyggligt folk som arbetar och gör rätt för sig sattes på flygplan till Teheran, tonåringar som fyllt 18 började skickas till länder de aldrig varit i.
Borgerliga kommunalråd i landsorten har klagat över att de nya reglerna dränerar vården på arbetskraft, ledarskribenter på högertidningar har suckat, rubrikerna har mer och mer handlat om kompetensutvisningar och tonårsutvisningar och orimliga krav på arbetskraftsinvandring...
Och i helgen vaknade plötsligt Socialdemokraterna till liv och började kritisera tonårsutvisningarna. Överraskande nog, med tanke på att ledande sossar kan vakna kallsvettiga om natten efter en mardröm om att blivit anklagade för att vara för mjuka mot flyktingar. Men så har partiet också röstat för de lagändringar de nu kritiserar.
Icke desto mindre, den här plötsliga vindändringen drygt tre år in i mandatperioden har överrumplat Tidöpartierna.
Det är för tidigt för att prata om ett tydligt skifte i opinionen, men det tycks mig som att många väljare med traditionella borgerliga värderingar har reagerat över stelbentheten i de nya reglerna.
Efter drygt 20 minuters politikerprat blev det dags för enskilda intervjuer.
Simona Mohamsson ville få lägga ut orden om den liberala landvinningen: Äntligen språkkrav! Vi har kämpat i 24 år för den här dagen!
Men journalisterna bara tjatade om alla dessa egendomliga utvisningar av hyggligt folk som gör rätt och som arbetar och betalar skatt.