Om mördaren hetat Muhammed hade ordvalet varit ett annat
Att beskriva massmordet på Risbergska skolan i Örebro som en ”skolskjutning” är att ta politisk ställning för högerns och extremhögerns världsbild.
Vi vet alla vad det handlar om, även om ingen säger det högt. När de första nyheterna kom om dödsskjutningar i Örebro bad alla anständiga människor till högre makter att mördaren inte skulle heta Muhammed. Medan alla sverigedemokratiska och dylika människor ivrigt höll tummarna för motsatsen. En del överoptimistiska dylika rentav rivstartade sin nätpropaganda om invandrare och terrorister.
Motsättningen är kristallklar. Om massmördaren hetat Muhammed så hade Sverige drabbats av den hittills dödligaste terrorattacken. Då hade ord som skolskjutning aldrig förekommit vare sig i medierna eller i politiken. Om mördaren var vit handlade det om nån sorts olyckshändelse.
Örebropolisen var väl medveten om problemet, men ville inte gå ut med mördarens identitet innan man kände sig hundra procent säker. Som kompromiss meddelade man att gärningsmannen var en vit medborgare. Det vill säga, exakt så kan inte svensk polis, till skillnad från amerikansk och fransk, formulera sig. Man försökte därför säga det mer finkänsligt som att det ”inte fanns några politiska motiv” bakom massmordet. Det hade polisen visserligen ingen aning om vid den tidpunkten, och tycks fortfarande grubbla på saken. Men meddelandet betyder att mördaren inte var terrorist, således vit.
Förstämning spreds bland för tidigt entusiastiska sverigedemokrater och dylika, medan anständiga människor andades ut. Medierna anammade därmed det avpolitiserande ordet skolskjutning.
Vid katastrofer med många omkomna brukar offren presenteras med namn och bild tämligen omgående i medierna, exempelvis efter det störtade privatplanet eller den havererade skolbussen. Namn och bild på enstaka mordoffer publiceras dagligen.
När det gäller de sexton skjutna eleverna på vuxenutbildningen i Örebro har dock diskretionen varit påfallande. Men jag tror mej ha förstått att minst tretton av sexton offer var invandrare. För att släta över detta bestickande faktum gjorde Örebropolisen ett nytt politiskt utspel, där man kungjorde att offren ”var av olika etnicitet”. Det kan vara sant, om man menar att kurder, turkar, somalier och nordafrikaner är av olika etnicitet. Avsikten med sådant ordtrixande är återigen att avpolitisera massmordet, trivialisera det till skolskjutning. Statsminister Ulf Kristersson gav sig tidigt in i kampen för att lansera begreppet. Polis och den politiska högern slåss skuldra vid skuldra för att hålla ordet terrorism borta. Eftersom massmördaren var en vit Andersson.
Dock stretar de i viss uppförsbacke, kan tyckas. För om vi lägger ihop det vi vet om gärningsmannen klarnar bilden. Andersson skaffade dödliga vapen genom att spela jaktintresserad, den metod som står till buds för viss sorts män som vill beväpna sig för andra intressen än jakt.
Under lång tid samlade Andersson ihop ett lager av blyspetsad jaktammunition, men ratade den billigare och mindre dödliga övningsammunitionen, eftersom han inte var intresserad av att slösa pengar på att öva skytte. Ett av hans vapen var ett halvautomatiskt gevär i kaliber 30-06, en av de populäraste kalibrarna bland svenska älgjägare.
Att Andersson var en undermålig skytt framgår av polisens uppgift att han hann avfyra 70 skott inne på Risbergska mot ”olika etniska grupper” men missade alltså över 50 gånger. Tur att han inte övat sitt skytte.
Men med ett halvautomatiskt vapen i kaliber 30-06 och blyspetsad ammunition kompenserade han sin bristfälliga vapenhantering med fruktansvärd eldkraft och sådan ammunition som dödar även vid dåliga träffar.
Han valde ett målområde för sin attack där han visste att han skulle hitta Örebros tätaste koncentration av ”olika etniska minoriteter”, alla blivande undersköterskor till exempel.
Han städade upp i alla sina elektroniska spår innan han genomförde sitt livs mest avgörande insats.
Om det skulle finnas någon vit person bland offren så kan det bara tolkas som misstag.
Inga politiska motiv? Det är alltså vad högern, polisen och statsministern slagit fast och därför fick vi ordet skolskjutning såväl i public service som, pinsamt nog, i Aftonbladet. Om mördaren hetat Muhammed och skjutit vita skolelever hade ordvalet varit ett annat, nämligen terrorism.
Om man utrustar sig och förbereder sig länge för att skjuta så många människor av viss etnicitet som möjligt vid ett och samma tillfälle har man ett klart och odiskutabelt politiskt motiv. Det kan inte döljas med förskönande ord.
