Förslaget om höjd säkerhet i skolan stoppar inte en massmördare
300 miljoner i statsbidrag för att stärka säkerheten i skolan, meddelade utbildningsminister Johan Pehrsson vid en presskonferens i morse.
Varje tillställning i Rosenbad av det här slaget har sin egen hierarki och sin egen dynamik och att en minister med skolan i sin portfölj var först ut av de fyra närvarande politikerna var ingen högoddsare.
– Massmordet på Risbergska skolan var en mörk dag för Örebro och för Sverige, fortsatte liberalernas partiledare.
Sedan var det dags för den andre tungviktaren vid dagens presskonferens, Gunnar Strömmer.
– Det var en mörk dag för Örebro och Sverige, påpekade justitieministern.
Utöver de 300 miljonerna fattar regeringen i dag beslut om en lagrådsremiss som innehåller lite allt möjligt:
Skolor ska möjlighet att söka igenom väskor, rektorer måste anmäla minsta misstanke om brott, varje skola måste ha en beredskapsplan, allt detta och lite till ska ingå i ett nytt säkerhetskapitel i skollagen.
Den petigt lagde skulle kunna påpeka att detta egentligen inte är nytt, regeringen har redan tillsatt och tagit emot en utredning som föreslår de flesta av reformerna, en riktig nyhet hade varit om de förslagen av någon outgrundlig anledning slängts i papperskorgen.
Men det finns ingen anledning att moralisera. Morden på Risbergska är det värsta brottet i sitt slag i Sverige och en regering som inte försöker visa handlingskraft efter det blodbadet är inte mycket till regering över huvud taget.
Och jag satt trots allt under åtta år på presskonferenser med den socialdemokratiska regeringen, en regering som kunde kalla till sig journalister fyra gånger för samma ämne: när utredning tillsattes, när den togs emot, när lagförslag presenterades och när paragraferna var på plats.
Hela Tidölaget skulle i vanlig ordning ha ett ord med i laget och när de två ministrarna pratat klart var det dags för ett par lite mindre bemärkta politiker.
Patrick Reslow, Sverigedemokraterna, ett parti vars livsluft är att gnälla på utlänningar, såg inte ut att besväras det minsta av att det i allt väsentligt var invandrare som mördades i Örebro, och annat var inte att vänta.
– Gärningsmän kan ha olika motiv, sa denne politiker insiktsfullt.
Efter honom följde Mathias Bengtsson, en 28-årig kristdemokrat vars främsta politiska merit är att ha varit skolpolitiker i Gagnef.
– Det förebyggande arbetet ska vara i fokus.
En del som sades lät klokt, sant är att åtgärder behöver vidtas, skola, socialtjänst och polis måste kunna arbeta tätare, inte minst sett i ljuset av att antalet anmälningar om brott i skolmiljöer ökat med 150 procent under de senaste tio åren.
Men alla förstår ju att dessa åtgärder inte skulle stoppa en högt motiverad mördare som Rickard Andersson.
Och en skola med kameraövervakning redan i lågstadiet och muddring av elever på vaga grunder låter i min värld inte som en dröm.
Men det ser ut som det ser i i Sverige i vår tid och den personliga integriteten är det hursomhelst numera endast finsmakare som bryr sig om.
Efter 20 minuter var det dags för den allmänna frågestunden och efter det enskilda intervjuer.
TV flockades kring de två tungviktarna, sverigedemokraten fick nöja sig med TT, ingen brydde sig om kristdemokraten.
