Ett CIA på UD stärker regeringens makt ytterligare
Regeringen stärker sin makt ytterligare.
Och vid en presskonferens i dag gjorde försvarsminister Pål Jonson och utredare Carl Bildt sitt bästa för att övertyga nationen om vikten av att skapa en civil underrättelsemyndighet.
– Ojdå, inledde Bildt med att säga då han gjorde entré i Rosenbads lilla pressrum och tittade ut över reportrar och fotografer.
Det är ett bättre ord i sammanhanget än vad han kanske själv förstod.
En helt ny myndighet, en radikal förändring av hur svenskt säkerhetsarbete är organiserat, ett svenskt CIA, som rubrikerna ropade i förmiddags? Ojdå.
Men visst, hotbilden är skarpare och bredare än tidigare och gränser mellan yttre och inre säkerhet flyter ihop och den snabba tekniska utvecklingen innebär nya möjligheter och hot.
Den som påstår att inte underrättelseverksamheten kan behöva ses över kommer med betydande sannolikhet ha vissa problem med att finna goda argument.
Och de flesta länder har redan organisationer av liknande slag, en organisation underställd utrikesförvaltningen som samlar in och bearbetar information och lyssnar och analyserar.
Försvarsminister Jonson pratade om digitalisering och sårbarheter och Bildt höll hov och förklarade belåtet att det ”alltid finns utrymme för utveckling”.
– När du pratar om regeringen, menar du då UD? frågade TV4.
– Jag menar ingenting, svarade Bildt.
Han var sig lik, den gamle stats- och utrikesministern. Humoristisk och lågmält överlägsen.
Så sent som i morse hade han en självsäker åsikt i sociala medier om att Netanyahu med nattens israeliska attack mot Iran har startat det krig han längtat efter och att anklagelserna om att mulorna i Teheran är nära att ha framställt kärnvapen bara är dumheter.
Betänkandet om den nya underrättelseverksamheten fick vi inte ta del av. En ordning som den förra regeringen införde och som den nuvarande också är förtjust i.
Det bakbinder journalisterna, vi har inget skriftligt material att utgå ifrån då vi ska ställa våra frågor, vi har inget annat underlag än det ministrar och utredare muntligen behagar meddela oss.
Men vi har också våra källor. Och de viskar att missnöje med den kommande förändringen redan gror.
I dag sköts säkerhetsarbetet av Säpo och den militära underättelsetjänsten Must och farhågor har framförts om att det är oroväckande om verksamhet knyts närmare regeringen.
Att UD stärks råder det ingen tvekan om. Därmed knyts ännu mer makt till regeringen.
Must har uttryckt åsikter. Och på Säpo är sedan tidigare irritationen stor över att det numera finns, eller rättare sagt ska finnas, en nationell säkerhetsrådgivare som upplevs som en konkurrent.
Möjligen är allt detta sedvanligt revirpinkande. Möjligen finns fog för kritiken. Jag vet inte.
Men jag vet så mycket som att Rosenbad försiktigt och långsamt stärker sin makt. Bara härom dagen höll justitieminister Strömmer presskonferens och berättade om planerna på att kunna införa undantagstillstånd och att regeringen tillfälligt ska kunna ta över lagstiftningen från riksdagen.
Det finns således goda skäl till att vara observant.
Efter en halvtimme hade herrarna pratat klart. Sedan vidtog enskilda intervjuer. Lång kö framför Bildt, smärtsamt kort till försvarsministern.
Vem som var dagens huvudperson råder det ingen tvekan om.
