Tillnyktring från Tidöavtalet
Det kunde ha varit klokare, men det kunde framförallt ha varit dummare.
Ämnet för dagens presskonferens i Rosenbad var hårdare regler för villkorlig frigivning och fyra Tidöpolitiker försökte med varierande grad av framgång att förklara det nödvändiga med förändringar.
Först ut var Gunnar Strömmer, som med sedvanlig ordrikedom höll en utläggning om att kriminalpolitiken nu läggs om, som om nu någon hade missat det.
Justitieministern kom dessbättre efter ett tag till saken och drog huvuddragen i de skärpta bestämmelserna.
Den tid som måste avtjänas i anstalt innan det kan bli fråga om villkorlig frigivning höjs från två tredjedelar till tre fjärdedelar.
– Den som är satt bakom lås och bom kan inte begå brott, sa Strömmer och såg belåten ut.
Nåja. Högsäkerhetsfängelserna saknar inte gängledare som från bunkern fortsätter att styra sina affärer.
Presskonferenser av det här slaget är hierarkiska till sin natur och det saknar inte intresse att det efter Strömmer var dags för Henrik Vinge, Sverigedemokrat och ordförande i justitieutskottet.
Der nya reglerna innebär en påfrestning för den redan hårt ansträngda Kriminalvården och Vinge berättade att hänsyn tas till detta.
Tre fjärdedelsfrigivningen införs därför i etapper med de längsta straffen först. Myndigheten ska få tid på sig att anpassa verksamheten.
Kristdemokraten Torsten Elofsson och liberalen Martin Melin fick givetvis också sina 15 sekunder och sina talepunkter.
Det var svårt att höra vad de sa, då en övertaggad ung fotograf satte sig bredvid mig och började smattrande ta betydligt fler bilder än han behövde.
Viktigast och klokast med dagens nyhet är hursomhelst att den villkorliga frigivningen inte avskaffas. Det är en tillnyktring jämfört med Tidöavtalet, där det stipulerades att den som huvudregel inte ska beviljas.
Det låter här och där i debatten som att fängelseportarna står på vid gavel och att mördare och knarkbaroner och våldtäktsmän knappt hinner infinna sig på Kumla innan det är dags att mucka.
Så är dessbättre inte fallet. Och den villkorliga frigivningen fyller faktiskt en viktig funktion. Forskning visar att en successiv återanpassning till samhället minskar risken för återfall i brott jämfört med den stora omställning det innebär att avtjäna ett helt straff och sedan från en dag till en annan vara fri.
Bra är också att Kriminalvården ska få möjlighet att väga in risken för återfall i brottslighet vid beslut om frigivningen.
Så är det inte i dag. Ta Nytorgsmannen, som släpptes trots att sannolikheten för att han skulle begå nya sexbrott ansågs vara hög. Han var snart häktad igen.
Och att hela den villkorliga frigivningen ryker för den som återfaller i brott under prövotiden är inte mycket att bråka om.
Mindre lyckat är att den nya, hårda linjen ska gälla alla kåkfarare, även de som bara dömts till en månad.
Det är lätt att inbilla sig att fängelserna är fyllda av gängledare och torpeder. Ingen föreställning kunde vara mer felaktig. Det vanligaste brottet handlar om narkotika och den genomsnittliga strafftiden är drygt 14 månader.
Betydligt klokare hade varit att nöja sig med att använda det tunga artilleriet mot den grövre brottsligheten.
Men samtidsklimatet är som det är och nyansering är ett ord som kan få vilken politiker som helst från socialdemokraterna och högerut att vakna i kallsvettig ångest om natten.
Hierarkin var för övigt tydlig när tillställningen var över och det blev enskilda intervjuer.
Det var en kö av reportrar till justitieministern och sverigedemokraten. Någon pliktskyldig intervju gjordes även med kristdemokraten.
Den stackars liberalen lommade iväg utan att någon hade pratat med honom.
