Domen mot Salwan Najem är rimlig
Att koranbrännaren Salwan Najem skulle dömas för hets mot folkgrupp förvånar inte.
Viktigast i domen är att det understryks att kritik av religion inte är brottsligt.
Då Salwan Momika mördades i förra veckan och det inte går att döma döda, rör dagens avgörande från Stockholms tingsrätt endast Najem, den mer anonyme medhjälparen under koranbränningarna i Stockholm sommaren 2023.
Det hindrar inte att Momikas ord hörs i resonemanget som leder fram till den fällande domen.
Åklagaren argumenterade för att duon agerade gemensamt och i samförstånd och för att rättens juridiska analys ska bli begripligt måste även den avlidne huvudpersonens handlingar beskrivas.
Vad är då hets mot folkgrupp?
Lagboken beskriver det som att den som hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en grupp av personer med anspelning på exempelvis hudfärg, sexuell läggning eller trosbekännelse begår ett brott.
Juridikens språk kan ibland vara förvirrande och förvillande: den som tror på en viss Gud tillhör inte nödvändigtvis en folkgrupp, vilket inte hindrar att han eller hon kan omfattas av bestämmelsen.
I det offentliga samtalet hävdas ibland att hets mot folkgrupp i praktiken är en hädelselag, men på den punkten är Stockholms tingsrätt tydlig:
”Utrymmet att på ett sakligt och vederhäftigt sätt vara kritisk mot en religion i en öppen debatt får anses vara mycket stort. I ett sådant sammanhang får man också tåla att vissa religionsutövare uppfattar ett kritiskt budskap som kränkande”.
Viktigt är också att domstolen slår fast att det inte i sig är brottsligt att tända eld på koranen.
Men under manifestationerna som det här åtalet rör förkunnades att Mohammed var psykiskt sjuk, att han var en ”våldtäktsman”, ”hallick” och barnknullare”, för att nämna några av de mindre sofistikerade påståendena.
Dessutom hävdades att barn blir våldtagna i moskéer och att muslimer är insekter och kackerlackor.
Najem försvarade sig under rättegången med att han endast kritiserat islam. Domstolen godtar att det i grund och botten var motivet till demonstrationerna, men han har ”med tydlig marginal överskridit vad som är en saklig och vederhäftig debatt och kritik”.
En slutsats som inte är svår att dela, även om det inte är oproblematiskt att en domstol indirekt samtidigt sätter betyg på det offentliga samtalet.
Villkorlig dom och böter. I det straffet ingår även avslöjat fusk med bidrag.
Jag finner domen rimlig. Domskälen och dess avvägningar är begripliga och Stockholms tingsrätt svävar inte i väg till det gränsland mellan religionskritik och hets som Malmö tingsrätt i några olyckliga formuleringar hamnade i då Rasmus Paludan härförleden dömdes för liknande brottslighet.
Men det är också ett avgörande som lär bli föremål för debatt.
Skotten i Södertälje ekar ännu och domen kommer att bli symboliskt i olika kretsar. En symbol för rättvisa i vissa kretsar, för orättvisa i andra.
Inte för att den är unik, liknande domar finns. Inte heller för att den är vägledande, det är den nämligen inte, det här är endast en dom i en tingsrätt, inte ett prejudikat i Högsta domstolen.
Men Salwan Momika hade, om han ännu varit i livet, också dömts.
En dom över domen är att vänta.
