Begreppet opartiskhet har förlorat all mening
Det ligger i sakens natur att det är högerns synnerligen partiska ledarskribenter som skränar högst om bristande opartiskhet i public service. Men varken Svenska Dagbladet eller Aftonbladet skulle kunna ges ut om staten vid vite krävde ”opartisk” journalistik.
Att det orimliga kravet på förment opartiskhet riktar sig mot public service, SVT och SR, har enkla historiska orsaker. När radion byggdes upp som statens informationskanal till allmänheten för drygt 100 år sen betraktades verksamheten som ett statligt ämbetsverk, ungefär som domstolsväsendet. Att domstolar liksom lantmäterier och patentverket ska vara opartiska i sin ämbetsutövning var lika självklart då som det är i dag.
Det är den traditionen som olyckligtvis har dröjt sig kvar in i vår tid också när det gäller en från ämbetsutövning så annorlunda verksamhet som journalistik. Gamla Radiotjänst må på 1920-talet ha fungerat som ett ämbetsverk för medborgarinformation om väder och vind, kulturell fostran, nödtorftig nyhetsservice samt referat av Finnkampen och landskamper i fotboll. Men den hanteringen är bara avlägset släkt med dagens journalistik.
Skälet till att kravet på ”opartiskhet” dröjde sig kvar så länge är nog till stor del att man sett hur nazisterna i Tyskland förvandlade radion till propagandainstrument.
Den möjligheten finns kvar, som framför allt vår tids diktaturer och illiberala halvdemokratier som Ungern visat. Det är sådan public service som sverigedemokrater skulle införa om de får chansen. Medan den demokratiska högern helst vill avskaffa all public service genom privatisering så att makten över journalistiken hamnar hos miljardärer som delar de flesta av högerns politiska uppfattningar.
Högerns hat mot public service bottnar nämligen i det enkla förhållandet att SR och SVT förmedlar en daglig dos av nyheter och reportage som högern ogillar. Det är så enkelt som så. Därför denna ständiga kampanj om ”vänstervridning” i public service. Om högern hade makten över SVT och SR skulle folkmordet i Palestina inte tillåtas framstå som folkmord. För att exemplifiera med den senaste tidens mest ursinniga attacker.
Men så rakt på sak kan inte ens Svenska Dagbladet eller KD:s mest rabiata agitatorer beskriva problemet. De gömmer sig bakom det föråldrade begreppet ”opartiskhet”. Men det är ett begrepp som har förlorat all vettig mening. All journalistik är nämligen i viss mening partisk. Redan vid den dagliga redaktionella processen som avgör vad som ska och inte ska publiceras fattas en mängd partiska, i meningen subjektiva, beslut. Den journalist som upptäcker ett samhälleligt missförhållande och vill avslöja det för allmänheten har redan tagit ställning och fattat ett partiskt beslut.
Därefter kan han eller hon berätta om saken på ett sanningsenligt eller lögnaktigt sätt och skriva hederligt eller ohederligt.
Men det där med ”opartiskhet” är redan passerat i beslutsprocessen.
Sanningsenlig journalistik finns, liksom dess motsats. Men ingen opartisk journalistik. Vem kan förhålla sig opartisk till ett folkmord, som senaste grälet handlar om?
Finessen med en fri press är att den som skriver ohederligt eller felaktigt löper stor risk att bli korrigerad, eller attackerad, i andra medier. Det gäller även radio- och tv-journalister. När Discovery publicerar ett fejkavslöjande om Estonias undergång passerar den fadäsen knappast obemärkt även om, som i det här olyckliga exemplet, fejken först belönades med Stora journalistpriset.
Den journalist som berättar ohederligt får desto svårare att ta sig fram just i public service, inte nödvändigtvis för att de kanalerna är ”finare” än andra medier, utan för att de är mer påpassade från både höger och vänster (undantag finns, jag vet, särskilt när det gäller kriminaljournalistik).
Vad Granskningsnämnden för radio och TV kan avgöra när allmänheten anmäler påstådda felaktigheter eller fejk är alltså sakligheten, sant eller falskt men knappast opartiskhet. Ett alltför hårdvinklat reportage som sammanställer en rad sanna fakta så att det blir osanning är helt enkelt usel och ohederlig journalistik.
Begreppet opartiskhet har således förlorat all mening. Utom för högeragitatorerna som hatar public service för att där publiceras för mycket som högern inte vill ska komma till allmän kännedom. Svårare än så är det inte.