Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Anneli, Annika

Liberalerna förlorar på ett chicken race mot Åkesson

Vem viker ner sig, Jimmie Åkesson eller Simona Mohamsson?

Simona Mohamsson och Jimmie Åkesson har startat ett chicken race.

Det är varken en god nyhet för Tidöpartierna eller för Liberalerna.

I ”Agenda” i SVT i går förekom en intressant scen.

Trots att Liberalernas partiledare Simona Mohamsson med buller och bång och stort uppslagen debattartikel nyligen sagt nej till SD i regeringen efter valet, försökte hon nu krångla sig ur när regeringsfrågan kom på tal.

Programledare Tomas Nordenskiöld tvingades fråga gång på gång om hon röstar nej till Ulf Kristersson som ny statsminister om Jimmie Åkesson & co ingår i regeringen efter nästa val.

Först efter fyra försök från programledaren svarade Mohamsson ja. Och inte nog med det, hon kommer att driva det hela vägen till extraval, om det krävs.

Att det var så svårt att få detta ur Liberalernas ledare beror på att hon vet att hennes svar leder till rubriker som inte gagnar Tidösamarbetet.

Och apropå nyval, Jimmie Åkesson sa samma sak i Expressen i går. Han är inte det minsta rädd för rubriksättarna och han förklarade att han vägrar vika ner sig om Liberalerna envisas med att hålla fast vid sin linje.

Extraval blir det om Tidöpartierna får majoritet i valet 2026 och statsministeromröstningen i riksdagen misslyckas fyra gånger.

Nu tror inte jag att det blir så. Ett av partierna kommer att vika ner sig – och det blir inte SD.

Åkesson har tidigare visat med all önskvärd tydlighet att han menar det han säger och det finns ingen anledning för ett parti som med betydande sannolikhet är näst störst även på andra sidan valet att låta sig hunsas av en samling liberaler som med nöd och näppe tagit sig över fyraprocentsspärren.

Mohamssons besked är att hon trycker rött.

Ett troligt scenario är att Mohamsson efter att symboliskt ha tryckt på röd knapp ett par gånger håller ett högtidligt tal om att hon nu tänker ta ansvar för Sverige i en orolig tid och för undvikande av politiskt kaos släpper in Åkesson i värmen.

Hon vet nämligen att väljarna kommer att irriteras över att tvingas till valurnorna än en gång. Hon vet att det lilla partiet tar betydligt större risker än det stora i ett chicken race.

Hon vet inte minst att Liberalerna kan åka ur riksdagen i en sådan situation.

Nu är varken Mohamssons eller Åkessons besked de senaste dagarna nyheter i egentlig mening. De gör ingenting annat än att stå fast vid tidigare uttalanden.

Men medierna älskar dramatiska ord som nyval och journalisterna kommer att plåga Tidöpartierna in i kaklet med den här motsättningen.

Dåliga nyheter, inte minst för statsminister Ulf Kristersson. Ett av hans starkaste kort har ju varit regeringsdugligheten.

Titta på den rödgröna sidan! Statsministrar föll i tid och otid förra gången de hade makten! De fick inte ens igenom sin budget! På vår sida av politiken är det däremot stabilt! Vi har förutsättningarna för att få saker gjorda!

Den där argumentationen kan inte statsministern föra längre med trovärdighet.

Det hade onekligen varit en styrka för Tidöpartierna att kunna ge något slags besked i regeringsfrågan före valet. Det kan de numera glömma.

Vid Moderaternas stämma i helgen bjöd för övrigt Kristersson in Åkesson, Mohamsson och Busch till ett möte i sitt hem i Strängnäs senare i höst.

– Det handlar inte om att skriva ett gemensamt valmanifest, utan om att systematiskt förbereda oss för att ta gemensamt ansvar för Sverige igen, förklarade han.

Den sortens förberedelser låter som en omöjlig uppgift med nuvarande röra.

Bli inte förvånade om Ulf Kristersson har blivit gråhårig när det är dags för mötet i Strängnäs.

Det här är Oisín Cantwell
Det här är Oisín Cantwell
1:46