Äntligen stod Kristersson i talarstolen
VÄSTERÅS. Äntligen stod Ulf Kristerson i talarstolen.
Jublet i den stora kongresshallen i Västerås ville inte ta slut då moderatledaren gjorde entré för att prata inför sitt partis arbetsstämma.
Han berättade om mamma Karin, den första i släkten som studerade vid universitet, han pratade om regeringens framgångar, knäckt inflation, färre gängmord, billigare bensin, han varnade för de hemska socialdemokraterna och skröt om Zelenskys besök i Linköping i förra veckan...
Partisterna i rad efter rad efter rad i den nedsläckta salen applåderade, de skrattade när Churchill travesterades, de var taggade, de var på gång, valet ska vinnas!
Men hur mycket de än försöker lurar de ingen, allraminst sig själva.
Christian Sonesson, rabulisten från Skåne, Staffanstorps starke man, frifräsare och sanningssägare, gjorde förvisso ett ärligt försök i går.
– Partiet mår med tanke på opinionssiffrorna förvånansvärt bra, sa han och lade in en snus.
Fredag eftermiddag i konferenshallen i Västerås, en stort och fult schabrak där rulltrappor är utslängda lite här och där och åker upp och ner utan logik, 24 000 kvadrat, över 40 salar och rum, restauranger, aula, ja, det är en hopplös byggnad, men som gjord för ett stort politiskt parti.
Sonesson, klädd i tweed, Skånes flagga på kavajslaget, säger att det var dystrare stämning i våras, då oppositionens ledning var större, då absolut ingenting tydde på att Tidöpartierna skulle kunna komma i fatt och förbi.
Men nu! Gapet krymper! Ulf har precis träffat Zelensky! Vindarna vänder!
Det kan, filosoferade Sonesson vidare, i och för sig vara så att få vågar gnälla. Det är nomineringstider just nu till riksdag och regioner och kommuner och folk är måna om sina positioner, bäst att inte bråka, inte störa, inte säga någonting som kan förarga.
Ja, nomineringstider. Det skvallras i mitt öra att gamla justitieminister Beatrice Ask ville göra comeback som riksdagsledamot. Men hon gjorde inte fotarbetet ordentligt och blev nobbad.
Trist för partiet om någon frågar mig, Ask är känd och folklig, en egenskap som övriga ledande företrädare inom Moderaterna inte primärt kännetecknas av.
Men det är som det är och peppade moderater åker upp och ner för rulltrappor, skakar händer, samlas i grupper, det dunkas i ryggar, skrattas.
Arbetsstämma, heter tillställningen. Moderaterna brukar ha en sådan året före ett val, för att staka ut riktning, debattera, dra linjer.
En person med synnerligen god insyn suckar när han tänker på en stämma för några år sedan. Folk kom dragandes med all möjlig skit som det blev bråk om. Aktiv dödshjälp, avskaffad public service, slöjförbud, det tjatades till förbannelse om perifera frågor.
Nu, däremot, råder enighet. Skatter ska sänkas! Straff ska skärpas! Invandrare ska sköta sig!
Men hur mycket dessa moderater än försöker hålla skenet uppe, sipprar nervositeten, ångesten, rädslan för undergång, fram.
Svantesson, den normalt så trevliga finansministern, är något stingslig då hon möter pressen, ministerkollegan Wykman går runt och ser orolig ut, det är någonting som inte stämmer.
Problemet, viskas det när ingen minister är i närheten, att situationen är hopplös. Den skadade självbilden. Visst, valet 26 går att vinna, men hur ser framtiden egentligen ut?
Moderaterna är inte längre det näst största partiet, Åkesson har gått om och det finns ingenting som tyder på att Kristersson lyckas återta andraplatsen.
Går M till höger flyr storstadsväljare till Magdalena Andersson. Går M mot mitten lägger andra grupper valsedlarna hos Jimmie Åkesson.
Försöket till lösning är utspel som ska locka alla. Skattesänkningar för höginkomsttagare, ett paket om den biologiska mångfalden för de miljömedvetna, gnäll på invandrare för att stoppa blödningen till SD.
Jag söker på ordet ”värderingar” i Moderaternas tjocka lunta med förslag till stämman. 93 träffar. Ni läste rätt, 93.
Svenska värderingar är vad som kommer att rädda samhällskontraktet, rädda skolan, rädda oss från Rawa Majid.
Men vilka är egentligen dessa svenska värderingar? Moderaterna har lika lite som något annat parti som tjatar om saken något bra svar. Men en myndighet, oklart vilken, ska få i uppdrag att reda ut det.
Jag minns en höger som ville sänka skatter, göra det enklare för företagare, avskaffa korkade förbud och som lät folk ha vilka värderingar som helst, så länge de följde svensk lag.
Kom tillbaka gammelmoderater, allt är förlåtet.
Efter två dagar debatter och voteringar - 14 propositioner, utdelning av stipendium, 28 punkter på föredragningslistan - var det så dags för ledarens tal.
Influgen från toppmöte i Bryssel, mamma Karin slet hårt men ställde krav, i Sverige bör ansträngning alltid löna sig, fembarnsfamiljer ska inte kunna leva på bidrag.
Han höll ett ganska bra tal, Kristersson, det är det här som han är bäst på, ord. Roligare kunde han ha varit, men det är ju ingen stand up-komiker vi har att göra med.
Tiderna är mörka, men det var ett tal som andades någon form av optimism om Sverige.
Partistrategerna har uppenbarligen begripit att det inte går att vinna 26 med ännu en mörk berättelse om gängkriminalitet och påstådd okontrollerad asylinvandring, det behövs någonting mer, någonting ljusare.
– Vi är Sveriges framtidsparti! utropade Kristersson och fick ännu en jätteapplåd.
Det lät nästan som att alla vid det här laget trodde på sin ledare.
