Liberalernas landsmöte är en begravning
Frågan är om det är ett landsmöte eller en begravning.
I dag samlas Liberalerna i Karlstad och den senaste opinionsmätningen är lika dyster som allt annat som kantat detta sargade lilla parti sedan alltför många år.
”Dubbeltappet för Mohamsson”, ropade en rubrik i Aftonbladet i morse.
Artikeln handlade om den senaste mätningen från Demoskop, som visar att det redan låga förtroendet för Liberalernas partiledare sjunkit ytterligare.
Och i den enda sakfrågan som väljarna över huvud taget förknippar med partiet, skolan, går det också uselt.
Förvisso är det fortfarande partiets starkaste ämne, men från att ha varit bäst i klassen bland Tidöpartierna utser numera väljarna Moderaterna som lika bra.
Jag sitter på ett tåg mot Karlstad och Liberalernas landsmöte då jag skriver dessa rader, i samma vagn som några politikjournalister från andra tidningar.
Men en inte föraktlig del av mediekåren har i stället tagit sig till Örebro, där Sverigedemokraterna har sin kongress.
Tidningar, radio och tv har inte ett oändligt utrymme för inrikespolitik och kollisioner av det här slaget brukar leda till partinterna svordomar och muttranden.
I Liberalernas fall är det dock troligen lika bra att pressen inte kommer att ge partiet exklusiv uppmärksamhet.
Rubrikerna är ändå bara eländiga. Det är rubriker om den ena opinionsmätningen efter den andra med katastrofsiffror runt två procent, det är rubriker om L:s neurotiska förhållande till Sverigedemokraterna, det är rubriker om allt annat än sakpolitiken, vilket Mohamsson & co i och för sig ska vara glada för.
Liberalismen är en ideologi som fokuserar på individens frihet, självbestämmande och rättigheter, men det här är ett parti som har snöat in på det ena förbudet konstigare än det andra, nu senast någonting så perifert som strypsex.
Alltmedan väljarna i partiets vänsterflank flyr på grund av samarbete med SD och väljarna i högerflanken flyr på grund av partiledningens nej till att släppa in Åkesson i regeringen, vilket ju denne har ställt som krav.
Södertälje, Hallsberg, Degerfors...städer och samhällen kommer och går utanför tågfönstret, det tunna snötäcket består.
I kväll väntas partiet klubba ledningens linje i regeringsfrågan. Tidösamarbetet ska bestå i sin nuvarande form efter valet.
Men i ett parti där det konstant bråkas om precis allt har det i vanlig ordning blåst upp till strid.
Vi måste stå på egna ben, vädjar 38 liberaler i en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Tidöavtalet har lett till att väljarna flyr! Vi genomför bra politik, men blir inte belönade! Låt oss gå till val som ett självständigt parti!
Det är trassligt och bråkigt och i P1 i morse duckade och hummade partiledaren Mohamsson då hon fick frågan om hennes inställning till SD skulle bestå även om det leder till regeringskris och nyval.
Och medan bondgårdar och nedlagda fabriker och städer med arbetslöshet susar förbi funderar jag på hur Liberalerna ska lyckas överleva konvulsionerna som plågar partiet.
Jag sitter på ett höghastighetståg mot en begravning.
