Skrev nationella provet – sen blev pojken mördare
Det tar fyra timmar att förvandla ett barn till att bli en mördare.
Under en vecka briserar nyheter om 15-åriga kontraktsmördare. En flicka misstänks för att ha dödat en tonårig pojke på en fotbollsplan i Stockholm, och sedan tagit tåget till Malmö där hon sköt ihjäl ytterligare en annan. Samma vecka misstänks en pojke yngre än 15 år ha lämnat sin praoplats i Solna, gått ut och skjutit en affärsman och sedan återvänt till praoplatsen.
Denna vecka råkar jag läsa utredningen om en tidigare 15-årig mördare, en pojke från Skutskär som 13 maj förra året sköt ihjäl en man i Uppsala.
Kvällen före mordet roade han sig med onlinespelet Rainbow Six Siege tillsammans med vänner. Rainbow Six Siege är ”ett intensivt taktiskt skjutspel som kräver lika delar precision, lagarbete och strategi”, enligt producenten Playstation.
Samma dag som pojken blev mördare gjorde han nationella provet i matematik på sin skola. Det var ordning och reda i skolan, ordning och reda i hemmet. Men pojkens mor och styvfar hade märkt att han förändrats de senaste månaderna, att han träffade nya kompisar, att han reste till Uppsala utan att ge vettiga förklaringar till varför.
De sökte igenom hans rum flera gånger. Efter vad? Styvfadern misstänkte att han kanske använde knark. De fann inget.
Modern hade koll på pojkens bankkonto. Hon hade, åtminstone tidigare, genom Snapchat kunnat följa var han befann sig.
Hon tyckte att hon hade bra kontakt med sonen.
På skolan var lärarna noga med att eleverna lämnade ifrån sig mobilerna. Om någon fuskade kontaktades föräldrarna.
På morgonen den 13 maj följde pojken sin vanliga rutin: gick upp, borstade tänderna, kollade om lillasyster var vaken. Han brukade tala en stund med henne men denna morgon hade han inte tid. Han ville plugga inför provet.
Han lyssnade på Spotify i bussen till skolan.
På eftermiddagen efter provet gick han till sitt skåp för att hämta mobilen. Han blev uppringd på Facetime av en person som kallade sig Martin Business.
Snart förstod pojken att det var ett misstag att svara. Martin Business kunde se pojkens ansikte men pojken kunde inte se Martin Business som hade stängt av sin kamera.
Martin Business ville att han skulle skjuta någon.
Pojken hade utfört en del uppdrag tidigare. Han hade levererat hasch några gånger. Han hade på kort tid utfört två sprängningar, den 19 april med två handgranater i en trappuppgång i Stockholm, den 25 april med en termosbomb i ett trapphus i Norsborg.
Det var en kort och snabb kriminell karriär för en pojke som spelat fotboll men träffat nya vänner sedan något år tillbaka. ”Först stal vi parfymer och sålde dem.” Ingen hade kommit till fysisk skada.
Men att skjuta någon?
Martin Business säger att han nu vet hur pojken ser ut, och han vet att pojken har en lillasyster, att han vet var hans mamma arbetar.
Hotet går inte att missförstå. Men om pojken gör som Martin Business vill blir han rikligt belönad, 200 000 kronor.
Pojken är med i en chatgrupp som kallas Klivaren Uppsala VV. Klivare är slang för en person som utför mord och andra uppdrag. Tidigare på dagen medan pojken gjort matematikprovet har det sänts meddelanden fram och tillbaka i gruppen. Medlemmarna i chatgruppen har alias som Scorpio, Diablo, Ghostprotocoll. Och Martin Business.
Pojken kallar sig Peter Parker, samma namn som seriefiguren som förvandlas till Spindelmannen.
De flesta meddelandena är raderade men i polisutredningen kan man se att Ghostprotocoll nämner ”Peter Parker” och att han ”kan köra Uppsala i dag” och ”efter skolan”. ”Säg till mamma att du ska gå plugga med en vän i biblioteket.”
Första meddelandet från ”Peter Parker”, alltså pojken, kommer klockan 15.08 när han gjort klart provet i skolan: ”Ska jag smattra nån person nu med elle?”
Och en minut senare lägger han till: ”Bror jag har aldrig hållt ett vapen”.
Ghostprotocoll svarar: ”Bror vi lär dig allt”.
Pojken försöker slingra sig ur, ”vet inte om jag e redo för att skotta någon”, ”jag vet inte om jag vågar än att skjuta någon”.
Men han faller till föga, och klockan 16.48 sätter han sig på tåget till Uppsala.
Framme i Uppsala instruerar Martin Business honom per telefon att ta en buss till stadsdelen Sävja. Pojken skriver i chatten: ”Ska jag lära mig skjuta där”.
I Sävja sätter han sig på en bänk och väntar. En 17-åring – hans identitet och ålder framgår senare av polisutredningen – hämtar pojken. De möter en man som ger 17-åringen en 500-lapp och nyckeln till en röd bil med rostfläckar. 17-åringen ger 500-lappen vidare till pojken.
I bilens bagagelucka ligger en pistol och handgranater. 17-åringen visar pojken hur han ska mantla pistolen för att skjuta och hur han osäkrar handgranater.
Pojken stoppar pistolen i byxlinningen och en handgranat i fickan.
17-åringen och mannen med bilnyckeln pekar hur pojken ska gå till en hållplats och ta bussen till en restaurang på Kungsängsvägen.
Pojken sitter i bussen. Han har sina airpods i öronen. Han får instruktioner av Martin Business. Pojken ska skjuta en man bakom disken på restaurangen.
I polisförhör säger pojken några timmar senare, när natten övergår i morgon, att han försökte slippa, ”måste jag verkligen” och ”kan jag inte bara få åka hem”, och mannen som talade i hans airpods svarade, ja du måste, du har vapnet, det är bara att köra. Mannen i kassan hade gjort ”något dåligt”, så står det i polisförhöret, något dåligt och därför måste han dö.
Bakom kassan i restaurangen står Mohammed, född den nionde december 1973 i Egypten. Han anlände till Sverige med flyg från Amsterdam den 24 januari 2025 för att arbeta och skicka hem pengar till sin fru och deras åtta barn. Han hade tidigare arbetat i Jordanien, Dubai och Libyen för att försörja sin familj.
Mohammed går ut till pojken som står utanför restaurangen. Mohammed frågar om han vill beställa något, de ska snart stänga. Mannen i pojkens airpods säger kör, kör, kör.
Pojken gör som han fått lära sig och tar upp pistolen och skjuter.
Mohammed dör av ett skott som går in genom halsen och ryggmärgen.
”Han skall ha kommit till Sverige för ett bättre liv”, står det i polisens promemoria om mordoffret, daterad nio dagar efter mordet.
Pojken springer, han springer och sedan försöker han fly från polisen på en elsparkcykel, och sedan kastar han sig i Fyrisån och försöker simma, och poliserna plockar upp honom. Det har då gått mindre än fyra timmar sedan han satte sig på tåget till Uppsala.
En förhörsledare frågar pojken vad han vet om mannen han dödat.
”Absolut ingenting”, svarar pojken.
Han har agerat som i ett tv-spel, i ett lagarbete, som Rainbow Six Siege kanske, och har tagit regi per telefon.
Tingsrätten dömer honom till tre års sluten ungdomsvård, Svea hovrätt skärper domen till tre år och sex månader.
Martin Business som beställde mordet är ännu inte identifierad.