En våldsam relation börjar sällan med ett slag
Varje år dödas i snitt 15 kvinnor av en man de älskade.
Men morden sker sällan utan förvarning. Och det destruktiva förhållandet börjar inte alltid med ett slag.
– Det finns varningstecken som man kan upptäcka tidigt, säger psykologen David Waskuri.
Genom åren har jag och min kollega Johanna Rapp i vårt arbete med databasen Dödade kvinnor kartlagt de fall där våld i nära relation nått sin yttersta punkt – de som slutat i att en kvinna inte längre lever.
Det är de värsta av de värsta fallen och en sak som granskningen visat med all tydlighet är hur morden nästan aldrig kommer utan förvarning. Ofta har de föregåtts av en lång tid av våld och varningstecken, kvinnorna som dödas har inte sällan varit ett av de 41 516 misshandelsbrott som anmäls varje år.
Men långt ifrån alla destruktiva relationer slutar med döden. Och inte heller börjar de alltid med ett slag.
David Waskuri är en legitimerad psykolog.
Under sina många år i yrket har han mött både de som blir slagna och de som slår. När förhållandet väl blivit våldsamt är hans råd till de som utsätts att lämna direkt och till de som slår att söka professionell hjälp och verkligen ha en vilja att förändras.
Men han ser hur ett våldsamt förhållande sällan börjar med just våld. Han talar snarare om andra varningstecken, mer subtila sådana, som i början kan misstas för en stor kärlek.
– Först kan det vara ett ifrågasättande att du ska ut med kompisarna för att han kommer sakna dig så mycket, men att det några gånger senare handlar om att han ställer sig i vägen när du ska ut. Håller fast, säger David Waskuri.
Ett förhållande som till en början är fyllt av romantik och bekräftelse kan vara beroendeframkallande. Värme som byts ut i kyla och nedvärderande för att lika snabbt byta tillbaka till värme och kärleksbombning igen kan bli som ett beroende, enligt Waskuri.
– Sakta förskjuts gränserna för vad som är normalt. Ofta blir man även allt mer isolerad från vänner och familj tills man bara har varandra.
De som söker hjälp hos Waskuri kommer från alla yrken och samhällsklasser. Men han ser hur många av de som hotar och slår har vissa likheter.
– Det handlar om vissa psykologiska mönster. Att de ofta uppvisar svartsjuka och kontrollbehov. Att de ser kvinnor som ägodelar och har svårt att hantera konflikter och svartsjuka. Inte sällan har de anknytningsproblem som gör att de har en enorm rädsla för att bli lämnade.
Bland de som utsätts och som han möter i sitt yrke märker han hur de ofta hoppas på det bästa, att relationen ska bli bättre. Det kallas för ”traumabonding”, ett beroendeliknande band som uppstår mellan ett offer och en förövare i en destruktiv relation.
– Det är inte lätt att lämna, man kan vara rädd för vad som ska hända då. Att prata med någon utanför relationen kan vara ett första steg för känslorna blir ofta starkare om man lever isolerad. Det kan även vara bra att dokumentera det som händer, och blir det hotfullt ska man genast söka hjälp hos professionella aktörer som kvinnojourer.
För de som utsätter sin partner för våld och verkligen vill förändras kan det finnas en chans att göra så. Men vägen dit kan vara lång och återfallsrisken är hög.
– Våldet handlar ofta om svårigheter att hantera starka känslor, men ansvaret ligger alltid hos den som slår, säger David Waskuri.
År 2022 uppgav 13,6 procent av befolkningen i Sverige att de utsatts för våld i nära relation. Hur stort mörkertalet är vet man inte.
Det finns många olika former av våld (sexuellt, psykiskt, ekonomiskt, fysiskt) och vissa av dem har vi som samhället först nyligen börjat prata om och ta på allvar.
David Waskuri tror att det är viktigt att som utsatt lyssna på sin egen magkänsla. Att ta de tidiga tecknen på allvar.
– I ett förhållande ska man inte behöva tassa på tå för att inte göra den andra arg. Man ska inte behöva anpassa sig för att hålla den andra lugn. Det är inte så ett förhållande ska vara.
