I den gamla bilfabriken störtdyker aktierna
En nedlagd bilfabrik.
Det är här i Frihamnen som börsen huserar.
Onsdag morgon, oförskämt försommarvarmt för att vara så här tidigt i april, Trump startade handelskrig i natt och vid öppningsdags dök Stockholmsbörsen som en slagrörd uggla, över två procent.
Banankompaniet ligger runt hörnet, hamnmagasin, grossister, gamla fabriker där det nu huserar hippa arkitektkontor och reklambyråer och filmbolag, en skorsten sträcker sig mot himlen, som en tyst protest mot att allt det gamla rensades ut och motades bort.
Börsens entré är lika själlöst tråkig som de som de stora mediehusen håller sig med. En digital skylt hälsar Kommuninvest välkommen, den kommunala finansförvaltningen ska tydligen börsnoteras i dag, grattis.
Vad gör jag ens här?
Kanske fanns en naiv idé om ett börshandelsgolv att skildra, räknenissar med uppkavlade skjortärmar och svettiga pannor som skriker ”SÄLJ SÄLJ SÄLJ” med glasartade ögon och panik i rösten.
Men så där fungerar det ju inte längre, det vet jag ju, allt är digitaliserat, handeln sker med knapptryckningar i datorer, det var roligare förr.
Kanske blev jag bara sur på min chef, som i morse muttrade att ”bara boomers är intresserade av börsen”, sanningen är ju att 70 procent av svenskarna har fonder, om premiepensionen räknas in har vi alla aktier, ingen kommer oskadd ur nattens nyheter.
En buss stannar utanför, anställda stiger av, väller in, en trevlig tjej i receptionen berättar att den går i skytteltrafik mellan Karlaplans tunnelbanestation och börsen mellan sju och kvart i nio varje morgon.
Och medan fotograf Björn Lindahl tar sina bilder scrollar jag i mobilen, statsminister Kristersson säger att de nya tullarna är skadliga, intervjuade sparekonomer säger att vi inte ska drabbas av panik, alla pratar om att ha is i magen.
Ständigt detta jävla is magen. Jag vill ha fört till protokollet att mina egna svennebananfonder har sjunkit något fruktansvärt de senaste månaderna, och då har jag ändå varit duktig och gjort som jag ska och inte lagt alla ägg i samma korg.
Det är med sparekonomer som med kvällspressens sexologer, allt de säger är självklart och förutsägbart och meningslöst, ändå lyssnar vi.
En klocka på andra sidan inpasseringsdörrarna ringer högt, handeln kan börja, dags för kurserna att dyka ner i avgrunden.
Jag kommer på mig själv att stå och tänka på kontrasterna mellan det nya och det gamla.
Stockholmsbörsen har länge legat i framkant, den bolagiserades 1993 och blev den första börsen i världen som omvandlades från en ekonomisk förening till vinstdrivande företag.
Den ligger i en gammal industribyggnad som byggdes i slutet på 1920-talet då bilföretaget Ford behövde en fabrik i Stockholm. På grund av skatter och tullar var det billigare att producera bilar i Sverige än att importera dem.
Hoho, Trump, om du läser det här, ta intryck.
Men bilmonteringen blev inte särskilt långvarig, Ford flyttade, Stockholm stad köpte den funktionalistiska industribyggnaden i glas och stål som numera är k-märkt.
Huset såldes igen, börsen är inte ens svensk längre, den ägs av Nasdaq, en helt elektronisk börs grundad i New York.
Och den faller, med en halv procent, en, en och en halv, två procent, jag ser framför mig hur affärspressens förstasidor i morgon skriker någonting om den SVARTA TORSDAGEN.
Utanför står en man och röker. Med stuprörsjeans och svart polotröja ser han mer ut som någonting ur ett vykort från Paris 1963 än som Gordon Gekko, den hämningslöst cyniske affärsmannen i Wall Street, för övrigt en lysande film.
På cykel kommer så småningom någon vi får prata med, Erik Gruvfors, kommunikationschef, en vänlig ung man.
Jag förklarar att jag hade en prematur reportageidé, kanske går det att få en rundvandring, han ler och säger att visst, här jobbar 1000 personer, men det finns inte mycket att se, här pågår mest teknikutveckling åt världens börser.
– Det är en sparekonom ni borde prata med, säger han och ställer upp på att fotografera under protester som är lika milda som rösten.
Jag är färdig med den här texten nu, kastar ett öga på nyhetsuppdateringarna från TT, det är ännu förmiddag, vilket inte hindrar att de 30 mest omsatta aktierna har tappat 2,4 procent.
Och murbruket har börjat släppa från fasaden på den gamla Ford-fabriken.
Jag vet inte vad det betyder. Men någonting betyder det.
