Den sämst bevarade politiska hemligheten avslöjades
Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson kallade i dag till presskonferens för att låtsas avslöja Sveriges sämst bevarade hemlighet.
Reportrarna försökte inte ens se förvånade ut över att Moderaterna släpper in Sverigedemokraterna i regeringen i händelse av valseger i höst.
Med det sagt var det slugt att släppa detta besked just nu, men låt mig få återkomma till det politiska spelet och först beskriva formerna för denna show.
En sal på ett hotell på Skeppsholmen i centrala Stockholm, minst 50 journalister på plats, även utländsk press, det var varmt, syrefattigt, vårsolen trängde in genom smutsiga fönster.
– Sverige behöver en handlingskraftig regering även efter valet, inledde Kristersson med att säga.
Räck upp handen, den som inte håller med.
Statsministern fortsatte med en utläggning om Tidöpartiernas förträffliga resultat - dödsskjutningarna har halverats, elen har blivit billigare, inflationen har sjunkit, allt det där han inleder de flesta presskonferenser med.
Det är dagen efter Sveriges fantastiska seger över Polen, statsministern såg nöjd ut och jag kom på mig själv med att tänka på Harold Wilson, en gång i världen premiärminister i Storbritannien och labourledare.
Han utlyste nyval i juni 1970, övertygad om att han skulle bli omvald. Men så förlorade England kvartsfinalen i VM och den nationella stämningen blev så dålig att oppositionen vann.
Åkesson tog över, en ny omgång redogörelse för Tidöpartiernas heroiska triumf, utifall att någon hade missat Kristerssons beskrivning av de senaste åren.
Beskeden var två. Samtliga Tidöpartier ska ingå i nästa regering om högern vinner. Dessutom är det Ulf Kristersson som ska vara statsminister.
Den här sidan av politiken har haft ett momentum sedan Åkesson och Mohamsson kramades och suddade ut röda linjer.
Journalistiken har vänt sig mot oppositionen – hur ser det ut på er sida? – och möts av svar som inte går att tolka på annat sätt än att oenigheten är betydande.
Det är den här vågen som Kristersson och Åkesson surfar vidare på. Smart, med samarbetsfrågor avklarade kan de koncentrera sig på sakpolitiken.
I tidningar och radio och tv kommer Magdalena Andersson och Elisabeth Thand Rindqvist och Nooshi Dadgostar och språkrören fortsätta få frågor om hur de ska bära sig åt för att komma överens, och det finns just nu ingenting som tyder på att de kommer att ha bra svar.
Och oppositionen kan inte längre skrämmas med att Åkesson kanske blir statsminister.
Det bör dock också påpekas att Kristersson spelar högt.
Opinionsmätningarna har hela den här mandatperioden visat att en stabil majoritet gör tumme ner till den nuvarande regeringen och dess stödparti.
Och de borgerliga väljare som inte uppskattar samarbetet med Åkesson lär inte bli mer välvilligt inställda efter dagens besked.
Reportrarna gjorde sitt bästa för att få partiledarna ur balans, frågorna var tuffa och många, men politikerna parerade det mesta med rutin.
Vilka ministerposter kan SD då få? Inom områden som migration och integration. Mer fick vi inte veta.
De utstrålade självsäkerhet, glädje, beslutsamhet. De skakade hand. Ingen kram, vilket nog var lika bra. Det går ju inte att vara nog försiktig i dessa tider.
Möjligen bör de två partiledarna dock avvakta och se om Sverige gräver guld i USA i sommar eller ej.
Jag tror att det finns en politisk läxa att lära av stackars Wilsons öde.
