Sökes: Ett barn att hyra
En 14-åring skulle få 7 000 kronor för att skjuta ihjäl en man på en restaurang.
Liksom så många före och efter honom rekryterades han via sociala medier.
Det är dags att se till att det börjar kosta för de sociala plattformarna när de låter kriminella värva barn.
Tänk dig att du kommer in i din trappuppgång och möts av en lapp:
”Sökes: Ung pojke eller flicka (ett barn går fint med) som kan ta på sig ett morduppdrag. 7 000 kronor utlovas.”
Du skulle sätta morgonkaffet i halsen och ringa polisen direkt. Sedan skulle du säkert ställa krav på din hyresvärd eller bostadsrättsförening om att se till att inga liknande lappar skulle ha möjligheten att hängas upp igen.
Töntig liknelse med den där lappen? Inte skulle väl det hända på riktigt och skulle det ske så hade väl ingen nappat?
Fast det händer ju på riktigt, och folk antar erbjudandet – hela tiden – med den enda skillnaden att det sker på nätet.
Det kommer nästan dagligen rapporter om hur brottsliga uppdrag läggs ut nästan som jobbannonser på sociala plattformar. I så gott som varenda förundersökning med gängkoppling ingår sida efter sida med chattutdrag där det går att följa hur jobbet som ska utföras diskuteras både innan, under och efter.
Fenomenet kallas för ”crime as a service” eller ”violence as a service”. Annonserna läggs ut på bland annat Tiktok och Snapchat och i onlinespel som Roblox. Diskussionen flyttas sedan över till någon krypterad tjänst när uppdraget är antaget och detaljerna ska avhandlas.
Ett exempel är gruppen ”Samurajbarnen” på Telegram. I gruppen som visade sig ha 11 000 medlemmar, varav de flesta var barn och ungdomar, annonserades allt från mord till sprängdåd ut.
Hur många barn och unga som i slutändan antar erbjudandena finns inga siffror på men antalet barn under 15 som är misstänkta för att vara involverade i mordärenden har niodubblats sedan 2022 enligt siffror från Åklagarmyndigheten.
Och det är inte ”bara” barn och unga från socioekonomiskt utsatta grupper som polisen nu ser tar på sig uppdrag, det är barn från alla områden och från alla bakgrunder. Den där lappen i trappuppgången skulle kunna sitta i en bostadsrätt i Lomma likaväl som i ett hyreshus i Rosengård.
Men trots att exempelvis gruppen 13-16-åringar enligt Mediemyndigheten tillbringar sex timmar och tio minuter varje dag på olika digitala enheter, så är kraven på techjättarna bakom plattformarna alldeles för mesiga.
Polis och andra myndigheter har gett dem kritik för att inte ta tillräckligt med krafttag mot att förhindra att morduppdrag läggs ut hos dem, men trots det händer alldeles för lite och för långsamt.
Och det är häpnadsväckande. För det här handlar inte om att ungdomar sitter för mycket framför tv:n i stället för att hålla på med sport, det här handlar om ungdomar som potentiellt kan mörda eller bli mördade.
Så det ligger i allas intresse att begränsa de kriminellas tillgång till våra barn precis som vi skulle göra om vi såg annonsen hänga på stan.
Nacksta fritidsgård berättar för DN om hur de såg de kriminella ta sig in bland deras barn och unga. Så de akutstängde gården för att sedan öppna upp den i en ny form, som en aktivitetsstyrd fritidsgård. Det verkar ha fungerat.
De agerade snabbt för de hade inte hade råd att vänta på en lång utredning – de kriminella var ju redan där och påverkade barnen. Vi har inte heller råd att vänta.
I somras stängde Snapchat ned en chattgrupp med 70 000 medlemmar där unga rekryterades till våldsdåd. Likaså gjorde Telegram med just gruppen ”Samurajbarnen”.
Polisen konstaterade att plattformarna ofta gör det till slut, men först när polisen uppmanar dem, inte på eget initiativ.
– De kommer på våra möten, de vill göra något åt problemet, men det är absolut inte tillräckligt, konstaterade Theodor Smedius på polisens Nationella operativa avdelning då.
I nuläget är det straffbart för den som lagt ut en annons om ett morduppdrag, men att hålla den sociala plattformen där det publicerats juridiskt ansvarig är komplext, nästan omöjligt.
Men jag vågar slå vad om att den dagen techjättarna riskerar böter för att uppdragen är publicerade hos dem så kommer ”jobbannonserna” snabbt bli färre.
När det inte längre bara är barn och deras familjer som får betala.