Efter Landerholm och Thyberg – här är Kristerssons nästa säkerhetsrådgivare
Ulf Kristerssons säkerhetsrådgivare, barndomsvännen Henrik Landerholm, fick sluta eftersom han var så slarvig med hemligheter att han själv blev en säkerhetsrisk.
Kristersson reparerade skadan genom att utnämna ambassadör Tobias Thyberg. Denne avgick efter tolv timmar när det avslöjades att han delat lättklädd bilder på en kontaktsajt, något han glömt att berätta.
Sierskan Saida berättar för Aftonbladet om nästa utnämning. I morgon ringer statsministern till sin gamle vän från Moderata ungdomsförbundet Efraim Svärd.
– Hallå Efraim, Ulf här, har du hunnit tänka på mitt förslag?
– Du kan räkna med mig, Uffe. Jag har alltid velat bli säkerhetsrådgivare. En svensk Henry Kissinger.
– Och du har läst instruktionerna noga?
– Jävlar vilken känsla det var när kuriren från Högkvarteret låste upp väskan och överlämnade papperna. Alla röda stämplar och sigill – då kände jag att nu har jag kommit hem, detta är jag ämnad för.
– Så känner jag också! Det är skönt att ha dig ombord, Efraim. Jag behöver folk som jag kan lita på. Så du har läst instruktionen?
– Fan Uffe, jag var ute med grabbarna i helgen och firade utnämningen lite i förväg så det har inte blivit av än. Men du kan betrakta saken som klar. Jag läser till morgonkaffet. Jag har dem framför mig. Vänta…
(Tre minuter senare.)
– Tusan också, jag kan inte hitta dem. Det måste vara städerskan. Jag pekade särskilt på papperna innan vi drog ner till Stureplan. “Top Secret”, sa jag flera gånger. Det borde hon förstå även om hon bara snackar ryska.
– …ryska?
– Det satt en lapp om en nystartad städfirma i entrén på UD. Oss emellan hade jag ju svart städning tidigare men det duger inte när man blir säkerhetsrådgivare. Så jag anlitade den här tjejen. Nystartat aktiebolag. Snygg är hon också. Kortkort kjol och blus som framhävde brösten. Inte visste jag att städare kan se ut så. Sexigt som fan.
– Jag bara funderar på om det är lämpligt med rysk städhjälp.
– Du kan vara lugn, Uffe. Jag spände ögonen i henne och höjde vänster ögonbryn och sa liksom på skämt samtidigt som hon begrep allvaret. Schpion? sa jag. Njet, njet, sa hon och … såg alldeles värnlös ut. Jag sätter min högra arm på att den tjejen är ren. Hon måste ha lagt undan papperna när hon fattade att de berörde Sveriges säkerhet. Det kallar jag service.
– Om du säger att allt är lugnt så tror jag dig, Efraim. Det är därför jag behöver dig. För att säga om det är lugnt eller inte.
– Vad du än behöver från mig, Uffe, så kan du betrakta det som utfört.
– Säpo har gett mig ett frågeformulär också. Det är väl lika bra vi drar igenom det med en gång.
– Shoot.
– Har du någon gång medverkat i pornografisk film?
– Det kan jag svara på med en gång. Inte sedan vi spelade in “Gymnasieflickans hemliga läxhjälp” tillsammans med Hildegard Göransson på gymnasiet. Det var mest på skoj. Den känner du till.
– Det tror jag inte.
– Det är klart du gör. Jag har en gammal videokopia här någonstans. Jag letade efter den häromkvällen. Begriper inte var jag lagt den. Fan vad kul vi hade.
– Det har jag inget minne av. Jag skriver att du svarar nej på frågan. Nästa lyder: Brukar du ha sexuell kontakt med personer som du inte har en aning om vilka de är?
– Det svarar jag inte på. Frågan rymmer filosofiska dimensioner som ingen av oss kan besvara. Vet du vem jag är, vet jag vem du är? Egentligen? Dessutom inkräktar den på privatlivets helgd.
– Okej, vi struntar i den. Nästa fråga. Spelar du om pengar? Poker, roulette?
– Skulle inte falla mig in. Men, och det här stannar mellan oss, Uffe, jag förlorade min Volvo XC90 i helgen.
– Va! Hur gick det till?
– Grabbarna och jag var ute och firade som sagt, och vi träffade en trevlig kille som drog med oss till en lägenhet på Söder. Det minns jag tydligt för vi skämtade om att gamla Knivsöder blivit PK-söder. Han var jävligt skicklig kortspelare den där Sergej och jag fattar fan inte hur det gick till men jag satsade min Volvo mot fem Lada.
– Sergej?
– Ja, eller Ivan. När vi gick dunkade han mig i ryggen, det minns jag också.