Efter Liljestrand och Busch - så får Sverige en ny utrikesminister
Kulturminister Parisa Liljestrand ansvarar för ett område hon inte kan något om, hon är den nya tidens politiker som stoltserar med sin obildning.
För kulturministern är det inte ett dugg pinsamt bli blank i skallen när hon får frågan vilka Bo Widerberg och Tomas Alfredson är. De är två av Sveriges mest berömda regissörer genom tiderna. ”Måste man veta vilka alla är hela tiden?” försvarar hon sina bottenlösa kunskapsluckor.
Liljestrand är inte unik. Ebba Busch kände inte till att August Strindberg och Selma Lagerlöf skrev ”Giftas” respektive ”Gösta Berlings saga”. I USA är en ond tolvåring president, han leker med en hammare för att slå världsekonomin i kras.
Dumhet är tidens melodi. Det är fräckhet och hårdhet som räknas. Beslutsamhet. Aldrig backa. En analfabet kan snart bli skolminister.
Eller basa för Sveriges relationer med omvärlden.
Nästa gång Ulf Kristersson ska rekrytera en utrikesminister kan det låta så här:
Ring ring!
– Hallå, kommunalrådet Andersson här.
– Tjenare, Åke! Det är Ulf.
– Uffe! Det var inte i går. Vi har väl knappt talats vid sedan MUF-stämman 1992. Vilket party! Och så blev du statsminister medan jag fick ta hand om Yttermåla.
– Jag har tänkt på dig, Åke. Sverige behöver en kraft som du.
– Jaha…?
– Vääärlden behöver Åke Andersson! Vad säger du om att bli utrikesminister?
– Skulle jag…
– Du är en alldeles för stor talang för att stångas med såssar i Yttermåla. Det är dags att ta itu med de stora elefanterna. Ursula von der Leyen, till exempel.
– Vem är det?
– Hon är tysk. Du ska höra när hon pratar engelska. Det låter som i amerikanska krigsfilmer. Häromdagen krävde hon ”ordnung”. Jag hade fullt sjå att inte börja gapskratta.
– Är hon nazist?
– Nej, för sjutton. Hon är ordförande i EU-kommissionen.
– Vänta, vänta… är det de som har så jävla tjatiga formulär när man ansöker om skogsvårdsbidrag?
– Åke, det där är för smått för dig. Du kommer att ha folk som fyller i papper och håller reda på vem som är vem. Man kan inte veta vilka alla är hela tiden, som Parisa säger.
– Frugan och jag firade silverbröllop Paris.
– Det är det jag säger, Åke. Du är en man av värld. Du har utblick.
– Vi var där i tre dagar och gick 30 000 steg varenda dag. Stan tog aldrig slut. Lillemor fick så ont i fötterna att hon uppsökte ortoped när vi kom hem.
– Som utrikesminister får du åka till Paris många gånger. Du kommer att resa över hela världen, bo på de bästa hotellen, träffa de intressantaste människorna. Zelenskyj till exempel…
– Är det han hockeyspelaren?
– Nej, han är president i Ukraina.
– Fan Ulf, jag vet inte. Yttermåla kan jag på mina fem fingrar men att hålla på med tyskar och ukrainare och fan och hans moster…
– Åke, modern politik är en kontaktsport. Ingen människa bryr sig om ifall du vet vem Zelenskyj eller von der Leyen är. Det viktiga är att du kör hårt. Hitta på något om det kniper. Backa aldrig. Parisa drog till med att Ruben Östlund är en fantastisk författare. Han har aldrig skrivit en bok.
– Jävlar vad dyrt det var i Paris. Det gör fortfarande ont i plånboken när jag tänker på vad kaffet kostade.
– Vet du vad Parisa gjorde när hon invigde filmfestivalen i Göteborg? Hon sa till kulturkoftorna att det inte är hennes jobb att dela ut en massa bidrag. De buade förstås men hon stod på sig. Jag vet att du är lika tuff, Åke.
– Alltså Ulf, vi måste klara ut en sak först. Det är inte staden Paris du talar om utan en person?
– Ja, Parisa – kulturministern.
– Visst fan, jävlar nu känner jag mig riktigt dum.
– Det är lugnt, Åke. Man kan inte veta vilka alla är hela tiden. Du kommer att ha folk som håller ordning på vem som är vem. Det viktiga för dig är att aldrig härma von der Leyens engelska uttal så hon hör det och aldrig kalla Donald Trump för Donald. Mr President ska du säga. Han kan bli väldigt sur annars och är långsint som sjutton.
– Honom känner jag till. Han är med i Rapport varenda dag.
– Du är redan på banan, Åke! Har vi en deal?
– Får man traktamente på alla resorna?