Krisen för Kristersson inte slut med Landerholms avgång
Ulf Kristersson gav sin barndomsvän ett toppjobb, nu har vännen fått avgå efter slarv, slarv och mer slarv.
Henrik Landerholms avgång faller tungt på statsministern.
Kristersson har låtit vänskap gå före omdöme och det är inte en bra egenskap när man är statsminister.
Moderaterna har ett problem, det är att väljare uppfattar dem som opålitliga, att de gynnar sina egna och håller varandra om ryggen. Detta gillar inte väljarna. Och nu har de ett nytt köttigt exempel i historien om Kristersson och Landerholm.
Det som skulle bli så trevligt och bra för Ulf Kristersson och Henrik Landerholm har i stället slutat i en förtroendekris, för dem båda. De har följt varandra sen barnsben. Genom mellanstadiet, elevråd, ungdomsförbund, riksdagen och nu skulle de gamla vapendragarna hjälpa varandra att styra landet – Henrik Landerholm som säkerhetsrådgivare och Ulf Kristersson som statsminister.
I stället slutar det i en kris för dem båda. En förundersökning kring Henrik Landerholms slarv med hemliga dokument är inledd och han har fått lämna sitt uppdrag. För Kristersson är förtroendekrisen ett faktum.
För två år sedan glömde Landerholm kvar hemliga dokument på en kursgård. Dokumenten hittades av städare. Händelsen anmäldes till regeringskansliet och ansågs efter samtal vara överspelad. Ulf Kristersson visste om det som hade hänt och när Dagens Nyheter sedan avslöjade att det handlade om hemliga dokument svarade Kristersson just det på journalisternas frågor – att han visste om det, men att det var ett avslutat ärenden. Nu är alltså en förundersökning i saken inledd och Kristerssons bedömning av allvaret var alltså helt felaktig.
Under tiden som Landerholm granskats har det också framkommit flera uppgifter som var för sig skulle ha fått vilken politiker som helst att avgå. Han har fått en kvarglömd anteckningsbok skickad till sig med taxi, han har glömt sin mobil på Ungerns ambassad mitt under Natoprocessen och inte hämtat den förrän dagen efter och han har låtit skattebetalarna stå för resor till flickvännen i Berlin.
Hade Landerholm varit en politiskt tillsatt tjänsteman hade han fått avgå för länge sedan. Nu var det stället så fiffigt att han istället var anställd opolitisk tjänsteman på statsrådsberedningen (statsministers departement). Troligtvis var det ett försök att legitimera Landerholm och utnämningen av statsministerns nära vän till ett toppjobb som inte ens utannonserats innan tjänsten tillsattes.
I stället har den opolitiska rollen mest snurrat till det och gjort det otydligt hur Landerholm i rollen som säkerhetsrådgivare ska kunna ansvarsutkrävas – är det myndigheten regeringskansliet eller är det staben runt Kristersson som hanterat Landerholm? Båda verkar det som. Från Kristerssons stab har det jobbats på för att rädda Landerholm.
I politiken är vänskapsband och lojalitet viktigt, men allt bygger på att det finns ett gott omdöme i grunden där kompetens är ledord, och inte vänskap. Ulf Kristersson satte sitt eget förtroende i pant för att få ha sin vän i närheten, och nu när Landerholm avgår på grund av slarv är det Kristersson omdöme som kan ifrågasättas. Redan när Landerholm fick jobbet för drygt två år sedan börjades det talas om vänskapskorruption. Inte bara i de breda massorna utan även inom Moderaterna.
Landerholm må avgå, men han kommer fortsätta vara en belastning för Kristersson ett bra tag till.
