Den slipprige blottaren är svaret på Jesus Kristus och jungfru Maria
Inför det nya året tänker jag på butikssäljaren som fick vård sedan en man blottat sig för henne. Detta skedde i en svensk stad känd för skjutningar, vilket i och för sig inte har med saken att göra.
Säljaren skulle lämna ett par jeans till mannen som stod i provhytten. Plötsligt vände han sig mot henne och blottade sig, rapporterade tidningen Arbetsvärlden i somras.
Tidigare samma dag hade han gjort samma sak i en annan butik. Mannen var polis och deltidsanställd i försvaret. Han greps, åtalades, dömdes och sparkades från polis och försvar. I en hemställan till Försvarsmaktens personalansvarsnämnd skriver blottarens chef, en överste, att blottarens agerande allvarligt strider mot Försvarsmaktens “värdegrund”.
Det var ordet “värdegrund” jag fastnade för. Det har en särskild klang av oskuld som bara Sverige har.
Många gånger har vår nation mist sin oskuld, första gången tror jag var när Olof Palme mördades men det kan också ha varit när vi gick över till högertrafik. Hur som helst har tidens kommentatorer och krönikörer med jämna mellanrum förklarat att vi mist oskulden, så fort det sker något tråkigt sliter någon oskulden av oss.
Och ändå har vi den kvar!
Ty vad kan man annat säga om överstens bestämda ord, att blottarens agerande strider mot försvarsmaktens värdegrund?
När man väl inser att vi har oskulden intakt ser man den överallt.
En höstlig debatt mellan kändisarna Isabella Löwengrip och Laila Bagge visar att vi fortfarande lever i den bästa av världar.
De grälar om det korrekta eller inkorrekta i att mannen ska betala notan på krogen. Ord som “pucko” och “supertöntigt” virvlar i luften. Och naturligtvis ska en av kombattanterna klippa till den andra med “det är bara i Sverige som…”
Det vill säga, den som har fel åsikt vet minsann inte hur det går till i stora världen, hon är en liten ankdammsfjolla och tönt!
Vad är det grälet, om inte ett bevis på att Löwengrip och Bagge är två svenska oskulder klädda i raggsockor och helylle?
Denna tidning hade en gravallvarlig rapport om en 34-årig man som inkallades till tjänstgöring enligt de nya bestämmelserna om civilplikt. 34-åringen rapporterades befinna sig i “tidsnöd” och upplevde “ekonomisk förlust”.
Han skulle vara inkallad i tio dagar och få 90 procent av sin vanliga lön i ersättning.
Utmärkande för oskulder är en naiv syn på världen och att de kan riva upp himmel och jord för småsaker. “Du ska ut och försvara landet.” Oskulden: “Då måste ju min fru passa barnen ensam i tio dagar!”
De största oskulderna är dock våra makthavare: Stefan Löfven som inte såg något komma - inte flyktingkrisen, inte gängkriminaliteten, ingenting såg han; och borgarna som inrättade ett skolsystem som delar landet i stället för att ena det. Bland mycket annat.
Särskilt våra makthavare har den unika förmågan att mista oskulden gång på gång, deras blick är klar men de missförstår vad de ser.
De är i gott sällskap. Redan jungfru Maria missförstod vad hon såg, hon såg det inte komma.
En världsreligion och den västerländska kulturen bygger på hennes oskuld. Hon uppfylldes av den Helige ande och framfödde Jesus Kristus, vår frälsare, nio månader senare.
Numera vet ingen mer än jag att hon på gamla dagar träffade en blottare som likt polismannen i provhytten ställde sig framför henne. Deras replikskifte förklarar kristendomens hela mysterium med jungfrufödseln.
– Vet du vad det här är! sa blottaren med en slipprig pervoröst.
– Ja visst, det är den Helige ande, svarade Guds moder.