Så många gånger tog Mohamsson ”ansvar”
14.
Så många gånger försäkrade Simona Mohamsson, än så länge partiledare för Liberalerna, att hon ”tar ansvar” i Agenda igår kväll.
Det var en högst egendomlig intervju i SVT i går kväll.
Vad programledaren Tomas Nordenskiöld än frågade om, svarade Simona Mohamsson med de talepunkter som spinndoktorer och pressnissar matat henne med.
Partiledaren har på bara några månader svängt från löftet att rösta bort Kristersson som statsminister om Sverigedemokraterna bereds ministerposter till att bli Åkessons murbräcka in i regeringen.
”Jag tar ansvar för Sverige.”
Hon har, bakom ryggen på i princip hela partistyrelsen, förhandlat fram ett program med SD.
”Jag tar ansvar för Sverige”.
Olika varianter av detta heroiska ansvarstagande förekom 14 gånger i intervjun och för säkerhets skull förklarade politikern också tre gånger att partiet nu ska ”kavla upp ärmarna”.
Mohamsson må vara purfärsk på riksscenen, men hon har imponerande snabbt utvecklat betydande färdigheter i den politiska disciplinen att undvika att svara på frågor.
Vad som pågår i hennes huvud har jag ingen aning om, men det här är en partiledare som rimligen känner sig mer pressad än vad hon vill erkänna.
Medan hon fortsätter att ta ansvar för Sverige tickar telegrammen in om riksdagsledamöter och kommunalråd som meddelar att de ställer sin plats till förfogande eller inte ställer upp till omval.
Och som om det inte vore nog med elände har Ebba Busch högt och tydligt sagt att ”Sverigelöftet”, den politiska ram som Mohamsson och Åkesson undertecknat, inte ”är vatten värd”.
Precis, det finns ju ytterligare två Tidöpartier som vill ha ett ord med i laget och som som inte har haft ett dugg att säga till om i dessa förhandlingar.
Mohamsson spelar högt, om den saken råder det ingen tvekan, men hon var ju tvungen att göra någonting, i viss opinionsmätningar är Liberalerna närmare noll procent än fyra.
Hon kan prata sig blå i ansiktet om att hon tar ansvar för Sverige, redan en normalbegåvad elvaåring förstår att den kasserade röda linjen handlar om att partiet ska få de stödröster som uteblir så länge hon säger nej till Åkesson.
Frågan är bara var de stödrösterna ska komma ifrån.
Sannolikt är antalet sverigedemokrater som kan tänkas låna ut sina röster synnerligen begränsat.
Kristdemokrater? Det kan Mohamsson glömma. Det partiet ligger och balanserar på fyraprocentspärren och Buschs väljare vill inte att KD ska trilla ur.
Återstår då moderater. Vars väljare dock inte är förtjusta i att partiet har blivit omsprunget av SD och som torde vara måttligt intresserade av att avståndet upp till Åkesson blir ännu större.
Mohamsson har det sannerligen inte lätt just nu. Men hon kommer sannolikt att överleva den förtroendeomröstning om henne som det extra landsmötet ska genomföra på söndag med anledning av ”ändrat förhållningssätt i regeringsfrågan”.
Om inte annat därför att övriga liberala ministrar har sagt att de avgår om deras ordförande avsätts, och en regeringskris är det nog inte särskilt många Liberala väljare som är beredda att bära ansvaret för.
Men till dess är det en vecka och under tiden kommer Mohamsson med en till visshet gränsande sannolikhet fortsätta säga att hon tar ansvar för Sverige.
När intervjun med henne i Agenda var över gick programledare Nordenskiöld några meter för att ställa sig vid ett annat bord för att prata med riksdagsledamoten Cecilia Rönn och Malin Sjöberg-Högrell, regionråd i Uppsala.
De tillhör Liberalernas partistyrelse. De är kritiska till omsvängningen. De har förlorat förtroendet för Mohamsson.
Två ledande företrädare för Liberalerna som inte ens vill synas på bild ihop med sitt partis ordförande i SVT:s politiska flaggskepp till program.
Även så kan ett parti i slutgiltigt sönderfall skildras.
