Politikerna är för fega för att hjälpa våldsutsatta kvinnor
Det rör på sig när det gäller arbetet med våld i nära relationer. Åt olika håll förvisso, men ändå. Att succéprojektet Igor lades ner är fortsatt en skandal, men det finns ljusglimtar.
Bara häromdagen meddelade jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) och justitieminister Gunnar Strömmer (M) att man vill förenkla för de som utsätts för våld i relationer att skilja sig snabbt genom att plocka bort betänketiden. Man vill också se över bodelningsprocessen för att se till att den blir snabbare och skyddar den svagare parten.
Det är jättebra. Men det räcker inte.
Många kvinnor går igenom ett ekonomiskt helvete i samband med att de skiljer sig eller separerar. De befinner sig från början ofta i en ekonomiskt utsatt situation, där föräldraledighet och uttag av vabb under lång tid har gjort hål i plånboken. Lägg därtill en statistisk risk för att man är underbetald på grund av att man råkar arbeta i ett kvinnodominerat yrke. Och, om du är äldre, ett pensionskuvert som ser ut därefter.
Toppa det med en man som utövat ekonomiskt våld och du får en situation som skulle knäcka vem som helst.
Alla kvinnor kan hamna i klorna på en kontrollerande och farlig man. Men för de som gör det ska alla möjligheter till frihet och trygghet finnas på plats för att underlätta att lämna relationen. Det kräver ett strukturerat och omfattande politiskt arbete, där man med nyfikenhet och mod tar sig an de sedan länge belagda och omfattande ekonomiska jämställdhetsproblem.
Steg ett är att säga: det är inte okej att lönerna i kvinnodominerade yrken halkar efter. En rapport som släpptes under fredagen visar att det strukturella lönegapet mellan kvinnodominerade yrken och jämförbara yrken ökar till 20 procent.
I praktiken innebär det att kvinnor tjänar 8900 kronor mindre än män varje månad. I rapporten, som tagits fram av expertnätverket Lönelotsarna i samarbete med Sveriges kvinnoorganisationer, har man tittat särskilt på hur kvinno- och mansdominerade yrken som på olika sätt arbetar mot gängkriminalitet skiljer sig åt. Där såg man att poliser i snitt har fått en lönehöjning på 3500 kronor för att bekämpa kriminalitet, via en särskild satsning från regeringen.
Samtidigt saknas en sådan satsning för till exempel socialsekreterare, som också har ett stort och omtalat uppdrag när det gäller att förebygga gängkriminalitet. Listan på orättvisor kan göras lång, men låt oss inte fastna vid saker vi redan vet.
Menar man allvar med att satsa på att både förebygga våld i nära relationer, och underlätta för kvinnor att lämna, krävs problemformuleringar och metoder som i dagens politiska läge inte är prioriterade. Ny lönelagstiftning, stärkt skydd för gravida, kvotering, extra ersättning till kvinnliga pensionärer, anmälningsplikt för bankanställda som misstänker ekonomiskt våld, billiga hyresrätter och så vidare och så vidare, i all oändlighet.
Finns det något parti som i dag är beredda att göra det jobbet? Jag tror tyvärr inte det.