Sverige dömer hårdast i Europa för våldtäkt
Samtyckeslagen har fått stort genomslag i domstolarna.
De fällande domarna för den ”nya” typen av våldtäkt har de senaste åren ökat kraftigt, visar en färsk rapport från Brå.
En ambitiös kriminologisk studie av 2018 års reform av våldtäktsparagrafen presenterades i dag under en presskonferens.
Samtyckeslagen bygger på avsaknad av frivillighet och innebär att fler sorters sexuella övergrepp än tidigare kan vara våldtäkt.
Det infördes också ett nytt brott, oaktsam våldtäkt, som innebär att höga krav ställs på att gärningspersonen försäkrat sig om frivillighet.
Utredaren Stina Holmberg har läst samtliga våldtäktsdomar från 2023, 367 stycken, hon har intervjuat domare, åklagare, advokater och representanter för olika organisationer.
Rapporten innehåller en hel del slutsatser, som exempelvis att antalet åtal och fällande domar ökade kraftigt efter att den nya våldtäktsbestämmelsen infördes. Men de senaste åren har nivåerna stabiliserats.
En synnerligen intressant utveckling är antalet fällande domar med den nya typen av våldtäkt har ökat markant.
2019 fälldes bara drygt hälften av de personer som åtalats för sådant brott. Fyra år senare var motsvarande siffra 78 procent, ungefär samma nivå som för ”gamla våldtäkter”.
En tänkbar slutsats att dra av detta resultat är att kunskapen om den nya lagen har ökat och att åklagare och domstolar med tiden blivit mer överens om hur den ska tolkas.
Men fler fällande domar är inte nödvändigtvis någonting positivt: de flesta av de intervjuade försvarsadvokaterna varnar för att den nya bestämmelsen har lett till rättssäkerhetsproblem och för lågt lagd ribba för fällande dom.
Mer forskning behövs, den saken är klar.
Andra slutsatser i studien:
Antalet anmälningar om våldtäkt ökade år för år mellan 2013 och 2021, men har sedan planat ut.
Samtidigt har antalet domar om rena ofrivillighetsfall nästan fördubblats sedan 2019 och utgör numera närmare en tredjedel av de rättsliga avgörandena inom området.
Och fortfarande klaras närmare 90 procent av anmälningarna inte upp. Delvis beroende på att samtyckeslagen är svår att tillämpa.
Noterbart är även att antalet anmälningar om våldtäkter med inslag av våld sjunkit något. Intressant, inte minst sett i ljuset av alla påståenden som florerar om nya invandrare som springer runt och överfaller kvinnor.
Att detta är en lag som splittrar opinionen är ingen nyhet. Utredare Holmberg tog upp även detta.
Å ena sidan anser feministiska forskare att den är för mesig. Å andra sidan har mammor till fällda söner organiserat namninsamlingar och protesterat mot vad de hävdar är oskyldigt dömda.
Brå lämnar också en del förslag som förefaller vara genomtänkta. Däribland att det finns ett behov av fler vägledande avgöranden från Högsta domstolen om rena ofrivillighetsfall.
Dessutom understryks vikten av fortsatta insatser för att nå ut med lagens budskap, det är ofta väldigt unga personer inblandade i samtyckesfall och kunskapen om paragraferna är milt sagt begränsad.
Avslutningsvis:
I det offentliga samtalet hörs ofta sägas att Sveriges straff för våldtäkt är alldeles för låga.
Men då Brå gjorde en europeisk jämförelse visade det sig att alla de 18 länder det kom svar från dömde mildare.
”Sammantaget reser Brå:s studie en hel del frågor kring om minimistraffet för våldtäkt är väl avvägt”, konstaterar kriminologen försiktigt.
Det lägsta straffet för grov kvinnofridskränkning, en bestämmelse som fokuserar på upprepade fall av misshandel, övergrepp eller andra kränkningar, är ett års fängelse.
En våldtäkt ger minst tre år.
Det går onekligen att fundera på rimligheten i den skillnaden.
