Noll domar för människohandel är en skandal
Inte en enda fällande dom för människohandel i fjol.
Det är skandalöst dåligt.
Den nationella samordningen mot prostitution och människohandel har släppt sin årsrapport.
Läsningen är mycket nedslående.
430 brottsoffer för människohandel identifierades 2024. 22 av dem var barn.
Det är allt från prostituerade som har lurats till Sverige från fattiga länder, bärplockare från Thailand som bor i ruckel och arbetar 15 timmar om dagen för småpengar, diskplockare, städare.
185 fall polisanmäldes. Antalet fällande domar: 0. Inte en enda.
Är 2024 en avvikelse? Ett undantag? En parentes i ett i övrigt strävsamt och framgångsrikt polisiärt arbete?
Nix. Under de senaste tre åren har det bara varit två fällande domar. Vilket i en internationell jämförelse är en anmärkningsvärt låg siffra.
Nu bör det dock påpekas att människohandel inte sällan är ett tidskrävande brott att utreda och några av de 185 anmälda fallen kan leda till åtal i år.
Till saken hör också att Polismyndighetens arbetsbörda är betydande och att alla dessa gängmord av lätt insedda skäl slukar avsevärda resurser.
Med detta sagt är siffrorna besvärande.
– Det är i princip ansvarsfrihet för människohandel i Sverige, säger utredaren Sofie Kindahl till TT.
Det är ingen överdrift. Och troligen kommer statistiken framöver bli ännu mörkare, då världen efter pandemin har öppnat mer och mer igen.
Dessutom sker såväl den sexuella exploateringen som utnyttjande av arbetskraft i allt större utsträckning digitalt.
Eskortsidor på nätet, kontaktannonser i sociala medier, hela processen från rekrytering och transport styrs ofta från datorer och smartphones.
Att fiffla undan brottsvinsterna sker naturligtvis också medelst vår tids tekniska innovationer.
Inte sällan är det här en del av den organiserade brottslighetens verksamhet, men enheter som arbetar mot gängen samarbetar sällan eller aldrig med grupper som arbetat mot människohandel.
Den nationella samordningen mot prostitution och människohandel är en organisation inom Jämställdhetsmyndigheten.
– Det krävs bättre lagstiftning, säger Lise Tamm, myndighetens generaldirektör.
Som gammal åklagare och chef på RIO, Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, vet hon vad hon pratar om. Nuvarande bestämmelser är inte tillräckligt träffsäkra.
Ett problem i sammanhanget är att hur paragraferna än ser ut kommer gränsdragningen mellan å ena sidan cyniska arbetsgivare och å andra sidan arbetsgivare som kliver över lagens gränser vara diffus.
Men nog har politikerna ett och annat att göra.
Visst, jag begriper att det blir större rubriker och fler minuter i tv för ministrar som kallar till presskonferens och förklarar krig mot terrorister och gäng eller som vill begränsa yttrandefriheten för invandrare som inte har önskvärd vandel.
Inga val vinns på att ömma för kvinnorna som ligger på rygg på någon smutsig madrass, barnen som plockar bären som säljs i fruktdiskarna, diskplockaren på vägkrogen, städaren som går med sin vagn på kontoret efter att räknenissarna gått för dagen.
Men hur de svagaste behandlas är ett mått på hur civiliserad en stat är.
