Inget att frukta utom fruktan själv...
Uppdaterad 2026-02-18 | Publicerad 2026-02-17
Kvällsmörkret tätnar i Milano och Sverige står öga mot öga med rädslan.
Det är den, snarare än Lettland, som utgör det stora hotet mot Tre Kronor i det åttondelsdrama vi nu ska plåga oss igenom.
Men med mod, passion och orubblig tro på sig själv kan det man är rädd för bekämpas.
Som president Roosevelt sa en gång:
– We have nothing to fear but fear itself…
Nej, det är inte min avsikt att förringa Lettland. Det är en stolt hockeynation, just nu anförd av ett landslag med både karaktär och raffinemang.
Men Sverige är en ännu stoltare hockeynation, anfört att ett landslag med ännu mer karaktär och ännu mer raffinemang – och ”vi” kan bara förlora den här late night-thrillern genom att ge efter för just rädslan.
Rädslan för vad som skulle bli ett historiskt fiasko, kanske Tre Kronors mest uppseendeväckande någonsin.
Rädslan för hur ett förväntansfullt och krävande fosterland reagerar vid en förlust.
Rädslan för att bli syndabock, olycksfågel och offentlig slagpåse för eviga tider.
Risker existerar, det ska vi inte hymla om. Kvällen rymmer tänkbara scenarier som tangerar det mardrömslika. En avgrund kan öppna sig innan Askungens klocka slagit midnatt.
Men de erfarna, ärrade fullblodsproffs som ingår i Tre Kronor-truppen kan inte låta sig skrämmas.
De måste tvärtom omfamna obehaget, välkomna faran och salutera allt det potentiellt saliggörande som också finns inbakat i degen:
Möjligheten att få uppleva ära och triumf, chansen att bli folkhjälte, ynnesten att få uppleva ett så stort ögonblick.
Det är ju underbart…
Lätt att säga för en kruka som jag, som viker ner mig bara det snöar utomhus. Men de unga männen som återfinns i Tre Kronors Milano har inte kommit dit de kommit för att de kroknat när de tvingas fejsa sina rädslor. De – och praktiskt taget alla andra som är riktigt framgångsrika i idrott – växer och skjuter ut bröstkorgarna och blir som allra bäst, modigast och trosvissa under den sortens utmaningar.
För de vet att det är precis som Franklin D. Roosevelt sa i sitt berömda tal till nationen våren 1933, mitt under den stora Depressionen:
– Allt vi har att frukta är fruktan själv.
• • •
Osvuret kanske är bäst, men jag kan sätta rätt mycket – kanske rentav hela mitt snuslager här i Milano – på att Lasse Holm aldrig fått lyriska recensioner i New York Times.
Nu har det dock skett.
Den store Mark Lazerus på New York Times/The Athletic har bedömt och rankat alla målsånger i herrarnas hockeyturnering och hänger silvermedaljen runt den glade dansbandskungens hals för ”Cannelloni, Macaroni”!
Mark skriver:
”Första gången jag hörde den, när Gabriel Landeskog kvitterade mot Italien, vände jag mig till min kollega Arpon Basu och sa att det här är den dummaste låt jag någonsin hört. Fem dagar senare tycker jag att det är bättre och mer signifikativ än Beethovens femte symfoni…jag kommer sjunga den goofy operettdelen på min dödsbädd…i praktiken är det bara en dude som läser en pizza-meny. Gud, jag älskar hockey”.
Haha! Holm, sträck på dig – du har den notoriskt kräsna Grey Ladyn på din sida.
• • •
Hela resonemanget går emot andan i den inledande drapan, men OM Sverige faktiskt fuckar upp mot Lettland, är det då ett ännu större fiasko än Salt Lake City 2002?
Det var ju mer snopet och överraskande, eftersom det laget hade spelat så jäkla bra i gruppspelet och bland annat sopat banan med Kanada, men Sudden & Co gick i alla fall till kvartsfinal.
Nu skulle katastrofen ske redan i en åttondel…
Men nej, vi ska ju inte tänka så, vi heller.
Vi ska tänka på de ljuva möjligheter som öppnar sig i ett inget-att-förlora-förlopp, om de blågula hjältarna slår letterna.
• • •
Naturligtvis letade Jimmy och jag idag rätt på Mark Lazerus och gjorde vårt ”Vad är grejen”-klipp med honom – tillfälligt omdöpt till ”What’s the deal”.
Det kan rentav vara så att vi sjunger litegrann, Laz och jag, så missa ej.
Eller…håll för ögon och öron, kanske rådet ska vara.
• • •
Hallam fortsätter spela korten tätt mot skjortbröstet och yppar inget om vem som startar i kassen när vi träffar honom efter tisdagsförmiddagens ”skate” i Gyllerinken-tältet.
Men allt tyder på att Markan får förtroendet på nytt – och att The Great Wall of St Paul sitter i båset.
Rätt givet efter Slovakien-matchen, tycker jag
• • •
Igår var det rajtantajtan på byn, faktiskt.
Vi firade AP-ikonen Stephen Whynos 40-årsdag med middag på utsökta restaurangen Stendahl Ristorante – jag åt zucchini flowers lika utsökta som de på Artie Buccos Nuovo Vesuvio! – och sedan var det allmän samling på en påfallande livlig bar.
Den här bofinken tog det ganska piano, för jag visste att jag hade den här låååånga dagen framför mig och begår inte festprissens rookie-misstag längre, men ett antal karaktärer från den nordamerikanska skocken stod på rätt ordentligt.
När jag genomförde mitt irländska goodbye – som innebär att man smyger hem utan att sänka stämningen genom att säga att man ska gå – ekade Montreal-bekanta ”Olé, Olé, Olé”-ramsan ändå ut i gränderna i coola stadsdelen Brera.
Vad sparsmakade italienare ska ha varit imponerade av det…
• • •
Testar lite av min teori om nervositet/rädsla kontra omfamnandet av möjligheterna på Adrian Kempe efter förmiddagsvärmningen och han svarar ungefär som jag hoppas.
– Man tänker inte på vad som händer om man förlorar…det ska bara bli sjukt kul att spela slutspelshockey nu och vi har alla samma mindset och samma mentalitet, vi fokuserar bara stenhårt på en match och ett byte i taget.
Fint, Adrian.
• • •
President Trump hotar alltså med att komma hit på söndag om USA går till final.
Ojvoj.
Det känns onödigt av flera skäl, men för oss här i environgerna framförallt för att det i så fall blir total vojne vojne-situation med securityn.
• • •
Semestern är slut – för de NHL-pjäser som inte befinner sig här i Milano.
Idag börjar flertalet av dem träna igen och närvaro är såklart obligatorisk.
Vad B det ska kännas i exempelvis Tampa, där såväl coach som åtta spelare fortfarande slåss om medaljer på andra sidan havet.
• • •
Antingen Tyskland eller Slovakien kommer spela semifinal.
Nog är det lite…lugubert.
• • •
Erik K, vanligtvis som bäst när allting ställs på sin spets, låter också som att han är locked-in på rätt sätt.
– Det blir alltid lite nervöst när det är do or die, men samtidigt är det få förunnat att få spela såna här matcher. Det ska bli otroligt kul, säger han.
That’s the spirit.
• • •
Letterna ändå…de är faktiskt otäcka.
En sen kväll i Sotji när alla andra behövde andas och gick till Eduard med bye-bye-vodkan satt Expressen-Nyström och jag – vi nördade verkligen ner oss i de mest obskyra matcher under den turneringen – kvar på den underbart belägna pressläktaren i Bolshoy Ice Dome och fick sånär se den dåvarande skvadronen från Riga skrälla mot Kanada.
Till slut vann lönnlöven med 2-1, men det satt exceptionellt hårt åt och jag har nu adopterat den posttraumatiska stressen från Kanada.
Förlåt att jag för några ögonblick inte håller fast vid optimismen i inledningen, men – usch!
• • •
Det har tydligen förekommit tandgnisslan över att sargerna i Santagiulia inte är vita, vilket gjort det svårare än normalt att se pucken och idag ska färgen ändras i alla fall en aning, men de svenska spelarna tycks inte ens ha reflekterat över det problemet.
– Det är inget jag tänkt på och jag har inte hört någon annan prata om det heller, klargör Erik med en axelryckning.
Bra, det också. Man ska inte ödsla energi på sånt man inte kan göra något åt.
• • •
Själv tycker jag det är konstigt att så många dörrar här i Italien går inåt och jag lär mig aldrig utan står och rycker i handtaget varje gång jag, exempelvis, ska på toa i presscentret.
Det kan intresseklubben mycket väl anteckna, tycker jag.
• • •
Tre Kronor kommer ha publiken mot sig också. De lettländska fansen är mååånga – och notoriskt högljudda och passionerade.
Men det får kronorna helt enkelt bara föra till raden av utmaningar som ska bemästras denna Fat Tuesday.
• • •
Här är länken till dagens ”Vad-är-grejen ”-klipp, om ni inte hittade det.
https://www.aftonbladet.se/stories/396380?playlistId=K0iZ31ebkxEEavMqG1ehhcpw
Och här är stjärnan som varje dag ställer frågan ”Vad är grejen, Bjurre” – the one and only Jimmy Wixtröm, femplus-fotograf med rötter i den lugubra staden Karlskoga.
• • •
Det är alltså fettisdag och det kan man ju lugnt beskriva som min typ av tisdag.
Men jag har ju inte fått någon semla och ber härmed vänner i New York att gå in på Fabrique på 14:e gatan och be dem spara några åt Fat Tuesday-mannen himself.
• • •
Arturs Silvos har varit riktigt stabil i den lettiska kassen tidigare i turneringen, men tydligen väljer coach Vitolins att starta Elvis Merzlikins ikväll.
Då bör svenskarna ösa puckar mot kassen, för det gillar han lika lite som hans namne i Memphis gillade grönsaker.
• • •
Lite snyftar även jag över att Pierre-Édouard Bellemare med Frankrikes uttåg tidigare idag tar farväl av den internationella hockeyscenen.
Han är en sann gentleman och kommer att bli saknad.
• • •
Ett är säkert – aldrig har jag varit så angelägen om att få höra Lasse Holm som ikväll.
• • •
The Good Old Boys i Kanadas lagledning såg matchen mellan Tjeckien och Kanada för ett par timmar sedan, men de gick innan den var klar.
Den arrogansen önskar man att de fick äta upp imorrn, men tyvärr. Så blir det inte.
• • •
Tänk om Lill-Nyllet – lite blek mot slovakerna – går i spinn ikväll också, samtidigt som Kempe, JEE, Filip F, Raymond och Elias Pettersson fortsätter stegra.
Då känns det lite lovande.
• • •
Färgerna på SARGEN har en betydligt ljusare nyans idag och det är ett lyft.
• • •
Viktigt: Lag och ordning måste återupprättas i det blågula lägret.
Svenskarna tog på tok för många dumma utvisningar i lördags, av ren odisciplin, och det kommer straffa sig monumentale i fortsättningen.
• • •
De har fått ner temperaturen inne i Santagiulia också – dramatiskt. Nu, klockan 19.46, fryser jag så dant om fingrarna att jag knappt kan skriva.
På nåt vis ska det vara så också.
• • •
Ett annat önskemål: Lite mer struktur och lugn i försvarsarbetet.
Det går inte för sig att hamna på fel sida om motståndarna så ofta – och inte heller att släppa till så många öppna chanser.
Basta!
• • •
Vännerna meddelar att de fastnade i vådliga köer på väg tillbaka till hallen och jag tackar min lyckliga stjärna att jag inte var med i den bilen, då hade jag med mitt behov att att vara i extremt god tid fått panik.
• • •
Nu är det snart här, det sanningens ögonblick som väntat på Tre Kronor sedan OS började.
Må de förstå, på djupet, att rädsla bara är en känsla – och att man inte behöver rädd för den känslan.
Fear itself, pojkar – it’s nothing!
•••••••••••• DEL 2 ••••••••••••
SVERIGE – LETTLAND 2-0 (Period 1)
• • •
Det är knappt så jag vågar börja författa inledningen på denna del, för den kan inte gärna bli annat än hänförd.
Kronorna spelar utsökt – utan rädsla för rädslan – och leder de facto med 2-0.
Men det känns som jag kan förstöra allt med för positiva tirader.
Nu är det dock paus, så…ja, fan, det här var inte dumt!
• • •
Hu, igen – jag har verkligen dålig vana av den här sortens emotionella investeringar i hockeymatcher.
Det känns lite läskigt.
• • •
As advertised är letterna påtagligt fysiska i sitt handlande.
Men de får gärna bli ännu mer aggressiva och börja ta lite utvisningar.
• • •
Victor Hedman gör sin KLART bästa OS-match.
Han ser ut som sig själv ikväll, Pansarkryssaren.
• • •
När ni lyssnar på Härenstam under SVT-sändningen tycker jag ni kan tänka på att jag strax innan de gick ut live bjöd honom på en Ettan Lös.
Uppgifter nådde mig om att han börjar få slut på sitt snus och vi snusare lämnar aldrig varann i nöd.
• • •
Beslutet att starta Elvis var kanske inte alldeles lyckat.
• • •
Varför tycker Gord Dwyer att det är okej att Martins Dzierkals plötslig dammar till Katten Gustav i pallet, till synes helt utan anledning?
• • •
Som ni ser uppträder TK i de ”svarta” matchställen igen.
Dom kommer vi antigen minnas med värme – eller för evigt förknippa med…nej, let’s not go there.
• • •
Så våldsamt många letter är det ändå inte på Santagiulia-läktarna.
Det talades på förhand om trummor och dånande allsång, men…nä, slovakerna var betydligt tuffare att gå upp mot på det sättet.
• • •
Dusan, Jonas och Henke blir inzoomade i jumbon i en reklampaus – och framförallt Dusan verkar vara nöjd med det.
• • •
Om det här ändå spricker kan vi skylla på Mike Russo på The Athletic, för i slutet av öppningsperioden kommer han upp på min pressläktarrad och säger ”This is over”.
MN Johan, har ni inte hört talas om jinxar där uppe i kylan?
• • •
Kempe ser extremt inspirerad ut. Därifrån kommer det mer innan krutröken lagt sig.
• • •
Ja, Björn – jag skulle också vilja heta Tralmaks!
• • •
Bäst: Det känns definitivt lugnare och mer strukturerat i egen zon.
Fast Lettland har å andra sidan inte utmanat mycket på den delen av rinken.
• • •
Nu tar vi och försöker andas en stund.
•••••••••••• DEL 3 ••••••••••••
SVERIGE – LETTLAND 3-1 (Period 2)
• • •
Här sitter vi belåtna och nynnar med i ”Wonderwall” när de svarta kronorna kommer ut till mittperioden – och så startar de som om de snarare kolkat i sig några av de gin & tonic Oasis sjunger om i likaledes klassiska ”Supersonic”.
Först när Erik Karlsson efter sju och en halv minut ”gör” en slutspelet 2017 och breder en av vinterspelens smaskigaste mackor åt Filip känns det okej igen.
Ett tag…
• • •
Vi skulle inte hållit på och gafflat om den där Tralmaks.
• • •
Mja, ni som saknar Bratt…han har dessvärre varit påfallande kall under vintern och var det i de inledande matcherna här också, så jag kan ändå förstå att det är han som får sitta.
• • •
Oliver får ta på sig det lettländska målet, han står ju och sover och plötsligt är Trallmasken fri.
För fan…
• • •
RazNäs, det är inte aktuellt med någon snus-pensionering.
Efter 45 år med prilla under läppen skulle systemet gå sönder.
• • •
En mig närstående Örebro-tränare som fyller år idag har tippat att Filip ska göra två mål ikväll.
One to go.
• • •
De nordamerikanska kollegor som i en och halv period hållit på och terrat sin svenske vän med sina ”Det här är klart”-mess kommer inte få fler julkort.
• • •
Ja, Lettland har också steppat upp litegrann efter sin hutlöst bleka förstaperiod, men det förklarar inte varför så många av svenskarna plötsligt slarvar och bara undantagsvis verkar kunna slå fler än två passningar i rad som sitter.
• • •
Nu skulle jag vilja ha en kokt med bröd, men såna utsvävningar tillåts inte i Santagiulia.
• • •
Erik Karlsson är dock bäst på isen, ingen diskussion.
• • •
Dagens bästa i spåret: Dusan borde vara den som ger Härenstam dosan.
Hög Big Papa Wennerholm-klass på den!
• • •
Efter en sån tafflig period måste det bli bättre i tredje, eller hur?
Tack, det var det jag ville höra.
•••••••••••• DEL 4 ••••••••••••
SVERIGE – LETTLAND 5-1 (Slut)
• • •
Slutet gott, allting gott – typ.
Nu ska det jagas i mixad zon och sedan hörs vi med en slutkläm – om ett tag.
•••••••••••• DEL 5/THE END ••••••••••••
SVERIGE – LETTLAND 5-1 (Slut)
• • •
Klockan slår tolv i Santagiulia Hockey Arena och lättade – eller kanske rentav lettade – svenska hockeykrigare klämmer ur sig sina sista citat i mixade zonen innan de tar sig ut i de avlägsna omklädningsrummet.
Inte heller kvällens insats kan beskrivas som perfekt, men de var inte rädda för rädslan, vann en match de var tvungna att vinna och riskerar inte längre något fiasko.
Man ska lyssna på Franklin D…
• • •
Lettland tycker jag man kan säga att vi – ja, framförallt vi vid sidan om –överskattade rätt rejält.
De var mestadels riktigt risiga denna afton.
• • •
Imorrn kväll finns verkligen ingenting att vara rädd för,.
Då är det amerikanerna som får leva med hotet om att avgrunden kan öppna sig, de SKA vinna – och de blågula kan spela ut och njuta av den fantastiska möjligheten.
• • •
Filip bara ler klentroget när han får frågor om Erik 2017-passning.
– Världsklass. Om det var inövat? Nej, går inte att öva sånt, bara Erik kan göra det, säger han.
Precis.
• • •
Det var förtjusande tryck i spåret även i kväll – men inte lika många kommentarer som efter matcherna mot Finland och Slovakien.
Fler känner behov av att lufta sina åsikter när de är missnöjda…
• • •
– Gå hem och lägg dig nu, ropar Landeskog när han går förbi det mixade hörn där jag står ensam och tänker på en grej.
Det är, skulle jag vilja påstå, viktigare att han får sova, för det är – gudskelov – inte jag som ånyo ska försvara nationens ära om ett dygn.
• • •
Rasmus A istället för OEL imorrn?
Det kan finnas skäl att överväga den rockaden, tycker lilla jag.
• • •
OK, nu ska vi packa ihop och ta oss tillbaka till downtown Milano –innan klockan blir för obscent mycket.
See you soon, kamrater.
Kom ihåg:
Fear itself är inget att vara rädd för.