Nu väntar skärselden i Milano
Publicerad 2026-02-16
Det här blir inte lett.
Sorry, var tvungen att få den ur vägen innan vi kan bli lite – ja, lite – seriösa i ett plötsligen betydligt kallare Milano.
För nu är det slut på ryggsimmet i den olympiska vaniljsåsen.
I fortsättningen vinner man – eller åker hem. Do-or-die-läge råder. Allt står på spel hela tiden.
Det vet alla inblandade och jag önskar att jag kunde rapportera att det märks under Tre Kronors ispass i det spartanska träningstältet vägg i vägg med Santagiulia-katedralen, men det vore en lögn.
Vid noll tillfällen under de drygt 20 år jag hållit på med det här en hockeyträning gått att skilja från en annan. Det ser alltid ut på samma sätt – även när jag inför Stanley Cup-finaler falskeligen suggererat mig till uppfattningen att ”Tampa kör med en jädra intensitet idag”.
Man får dock utgå från att en ny sorts helig passion börjat pyra i mellangärdet hos Tuppen, King Karl, Heddy, Gabe The Babe, Willy Styles, Razor, Flipper, Marky, Elvis och alla andra i Sam Hallams manskap.
De har samtliga rik erfarenhet av de ögonblick som väntar nu, när racet de kommit hit för närmar sig obönhörliga avgöranden, och vet precis vad för skärseld de måste ta sig genom för att hålla sin dröm om olympisk triumf vid liv.
Så ja, utan att det nödvändigtvis går att utläsa någonting under sista riktiga träningen innan de står öga mot öga mot öga med ödet finns det hyggliga skäl att känna tillförsikt.
Tre Kronor-stjärnorna vet.
Tre Kronor-stjärnorna fattar.
Tre Kronor-stjärnorna kommer krama ur sig allt de har för – som de ibland säger där jag bor – God and Country i det sena dramat i morgon kväll.
• • •
Jaha, plötsligt har det gått en hel vecka sedan Bakom Kulisserna-bloggen landade på Malpensa-flygplatsen.
Lugubert.
Det känns snarare som jag varit här en månad – samtidigt som det på något vis var alldeles nyss Jimmy, Gruvan, Abris och Nubben hälsade mig välkommen i hotellobbyn den första, psykedeliska morgonen.
Tidsperspektiven blir alltid helt uppfuckade såna här gånger.
Men nu stegrar vi rakt in i sista, infernaliska OS-veckan och jagar ikapp skatten vid regnbågens fot.
• • •
Efter träningen, när de vaggar över till träningstältets lilla mixade zon, går det ändå att se någonting i blicken hos en sån som Rasmus Dahlin.
Där finns nåt sammanbitet, nåt hårt, nåt lätt grinigt i ögonen. Det hörs i stämbanden också.
– Vi har släppt det som hänt tidigare. Nu är det fullt fokus på Lettland, säger han och sätter sedan punkt helt tvärt.
Bra, sådan ska attityden vara.
• • •
Igår ramlade de ner från bergen, Two Martini Leifby och Lindfors – estradörerna från Emmaboda respektive Katrineholm.
Farbror Bofink kände sig egentligen lite spak och ville helst stanna hemma på hotellrummet och kolla gamla Seinfeld-avsnitt, men mot de gossarnas ihärdighet finns inget försvar, så plötsligt satt vi på en restaurang och åt högklassig pasta och pratade om Plex Petersson och Tommy Engstrand och ”Freed From Desire” och Göran Arnbergs straff på San Siro 1988 och Bengt Grive och Åke Strömmer och färgstarka profiler från den småländska idrottshistoriens vegetation.
Ja, som man man tänker sig att det ska vara när man går ut med den här mannen.
Bra att de fick ut mig, mycket nice var det.
• • •
Det är med största säkerhet Pittsburgh-pingvinen Arturs Silovs som startar i lettländska kassen imorrn och på honom gjorde Masen Med Mustaschen ett fint mål så sent som under Global Series i Stockholm i höstas.
Har man nån nytta, psykologiskt, av en sådan succé i färskt minne?
Filip grimaserar leende:
– Nja, det vet jag inte, den hade gått in på vilken målvakt som helst, höll jag på att säga.
Ha!
Han tillstår dock att han scoutar målvakter han ska möta rätt noga och har erfarenhet av att gå upp mot Silovs.
– Han stod ju i Vancouver när vi mötte dem i playoff häromåret, så lite vet jag om honom. Men det är ju Erik och Rakell, som spelar med honom i Pittsburgh, som har järnkoll.
Så vad har de berättat?
– Man ska inte säga för mycket i media, de kanske har nån som kan översätta svenska och ser till att han är förberedd. Så det tar vi inte här.
Well, har dom det kan dom framföra följande hälsning från bloggen:
Håll i hatten, Arturs. Forsberg från Åkerö kommer skjuta skarpt imorrn.
• • •
När jag skriver detta sitter det en slovakisk murvel med otroligt sur uppsyn och blänger på mig på andra sidan skrivbordet här i presscentrat.
Han kan fara åt helvete.
• • •
Svenskar i åttondelen som vunnit Stanley Cup: Victor Hedman, Gabriel Landeskog, Gustav Forsling och Oliver Ekman-Larsson.
Letter i åttondelen som vunnit Stanley Cup: Uvis Balinskis.
Vad det nu betyder.
• • •
Nu har jag hittat en ny favoritstation i Milonas tunnelbanesystem.
Alla som följer den reguljära NHL-bloggen förstår att jag blir till mig.
Det där är ju en smash hit monumentale.
• • •
Man behöver inte direkt vara avis på en som heter Uvis.
Förlåt…
• • •
Idag har jag fått eminent hjälp att reda ut vad som är grejen – av Saida från Gotland.
Håll utkik på sajten.
• • •
Efter förlusten mot Danmark igår sa just Silovs till den store Abris att han föredrar att möta Sverige framför Tjeckien.
Den försöker jag också få Flipper Forsberg att reagera på men han bara flinar.
– De får prata om de vill. Från mig kommer inga citat.
Men lite extra bränsle kan vi väl hoppas att en sådan kommentar genererar.
Han borde få äta upp den, för tusan.
• • •
Igår gick kollegan Gruvan – som inte pratar ett ord italienska – plötsligt till en lokal frisör och fick kalufsen klippt.
Djärvt, minst sagt. Det kunde ju lätt blivit som för Jerry Seinfeld hos den italienska Edvard Scissorhands-barberaren Enzo.
Men vår man från Malmberget ser jättefin ut.
• • •
Vem han tänker ställa i kassen mot Lettlands avslöjar Sam Hallam förstås inte, men det skulle förvåna om inte Markan får fortsätta.
Frågan är vad som händer om Sverige tar sig vidare och måste kämpa sig genom en back-to-back-giv på onsdag.
Då kanske The Great of Wall of St Paul till slut får sin chans.
Det vore ännu mer vågat än att gå till en italiensk barberare, men jag skulle inte protestera.
• • •
Att det kan bli sådant känslosvall i curling…det trodde man inte.
• • •
Om tio dagar spelas de första NHL-matcherna efter OS-uppehållet.
Tänk på den du.
• • •
Nu inväntar vi de svenska tjejernas semifinal mot USA.
Om den tänker jag inte blogga, för då skulle jag bara göra borta mig med min pinsamma okunskap om damhockey.
Men jag är och tittar och ger mitt helhjärtade stöd.
Kom igen, Sverige!
Clear eyes, full hearts, can’t lose!