Nu plockar vi ner den amerikanska örnen
Uppdaterad 2026-02-19 | Publicerad 2026-02-18
Nu, om en knapp timme, väntar ett ögonblick pojkarna i Tre Kronor drömt om hela livet.
Och den här gången finns inget att frukta.
För första gången sedan OS-elden tändes i Milano jagar de istället för att vara jagade och skulle de stick i stäv med allas förväntningar skjuta ner den amerikanska örnen har de utfört en bragd de kommer bära med sig under återstoden av karriären.
Om inte? Tuff skit – men ingen katastrof.
Ja, majoriteten av gladiatorerna kejsare Hallam samlat på slätterna knappa 60 mil norr om det som var Romarrikets hjärta har vid åtskilliga tillfällen spelat matcher med större tyngd än en OS-kvart.
Stanley Cup-finaler, Game 7-thrillers, ödesmättade streckdraman – och i Erik Karlssons, Gabriel Landeskogs, Oliver Ekman-Larssons och Marcus Johanssons fall till och med en OS-final.
Men det hindrar inte att tiden stannar i deras liv nu också, för det var kvällar som den de nu får uppleva de fantiserade om när de tidiga helgmorgnar under barndomen satt inklämda i Volvo-baksäten med kompisarna på väg mot träningar i moderklubbarnas svinkalla islador.
Kvällar i skenet från den sägenomspunna olympiska elden. Kvällar med klassiska Tre Kronor i avgörande matcher mot nordamerikanska superstars. Kvällar som kan sluta med att de blir hjältar, bragdmän och folkkära idoler.
För sådana är de ljuva premisserna nu.
Medan de tidigare i Milano-turneringen – mot Italien, Finland, Slovakien och framförallt Lettland för ett dygn sedan – hade allt att förlora har de bara allt att vinna i kraftmätningen mot de omsusade jänkarna.
The hunted becomes the hunter…
Naturligtvis skulle det göra fruktansvärt ont att bli utslagen redan nu, och tvingas flyga hem till vardagen imorrn bitti, men en förlust kommer inte lämna ett stigma i pannan för eviga tider.
Ingen förväntar sig att de ska rå på det kanske bästa lag USA någonsin mobiliserat i en internationell turnering, ingen kräver att de ska vinna – i alla fall ingen vid sina sinnens fulla bruk.
Så det som var press och vånda är nu bara möjligheter. Gyllene chanser. Tillfällen av den sort som gör livet värt att leva.
Så nu kan riddarna i Tre Kronor spela ut, ha kul och utan ängslan rikta kikarsiktet mot den självsäkra havsörnen som sträcker ut sina vingar på det italienska himlavalvet.
Sätt en patron i hjärtat på fågelskrället, boys. Bli folkhjältar, bli affischnamn, bli legendarer.
• • •
– Jag vill inte hittas död på ett hotellrum under ett handbolls-EM i Budapest…
Så svarade en berömd ex-kollega – vi kan kalla honom Anrell – när jag en glad kväll under Vancouver-OS för sexton år sedan frågade varför han övervägde att sluta som sportkrönikör.
När jag vaknade i morse, tio dygn in i det skoningslösa Milano-racet, kom jag osökt att tänka på den kommentaren och nickade grimaserande i samförstånd med den gode pelargonier-odlaren från Värmlandsskogarna.
Det går inte riktigt att förklara hur en turnering av den här sorten sliter på en gammal gubbe, hur de långa dagarna och de omständliga transporterna och de få sömntimmarna och det ständiga jäktandet upp och ner för de branta pressläktartrapporna och den dåliga maten och den vilda stressen och den kallsvettsframkallande prestationsångesten och den obehagliga känslan av att inte leva upp till kollegors och överordnades förväntningar rullar över en som en rostig gammal stridsvagn på slagfälten här i nejden för 82 år sedan.
Hjärnan känns just om morgnarna helt tom, leder i hela kroppen värker, ögonlocken stramar och hjärtat slår lite för hårt.
Men sen går man upp och inser att man är på OS och gör något som miljontals skulle ge vad som helst för att få göra och sen sitter man på ett tunnelbanetåg och är på väg mot en fancy ishall där världens mest spektakulära hockeystjärnor ska göra upp i infernaliska allt-eller-inget-matcher och livet känns återigen som en enda mumsig gräddbakelse.
Anrell, kom tillbaka, det här är fortfarande underbart – och handbolls-EM tror jag du kan förhandla bort.
• • •
Eftersom de spelade så sent som igår kväll har Tre Kronor ingen värmning under dagen. På klassiskt back-to-back-vis ägnar de sig istället åt att vila och ladda om mentalt och glufsa i sig veritabla berg av utsökt italiensk pasta.
Som brukligt under sådana omständigheter görs ingen, vare sig i ledarstaben eller i spelartruppen, heller tillgänglig för media och därför vet vi ingenting om hur laget formeras mot amerikanerna.
Den stora frågan är huruvida Markan står igen – för andra gången på ett dygn.
Troligen, säger jag.
Det vore inte idealt. I NHL matchas målvakter nästan aldrig två kvällar i rad – allra minst målvakter som hunnit fylla 36 år.
Men alternativen ter sig ännu mindre ideala. De kan inte gärna plocka ner Bussen från läktaren efter att ha petat honom helt och hållet – och de kan inte gärna låta rookien Wallstedt landslagsdebutera i en OS-kvart.
Nåt blev lite konstigt från början – på den punkten också.
Men vi får väl hoppas att Marky ser på detta som en sista chans till OS-glory och gör sitt livs match – även om lederna kanske knakar nästan lika mycket som hos en korpulent gammal bloggare.
• • •
Eftersom det tar sån tid, och är så mödosamt, att komma ur bingen anländer jag senare än vanligt till frukosten och jag ljuger inte – majoren från Fawlty Towers tittar argt på armbandsuret när jag hugger för mig av äggröran.
Men han ska vara glad att jag kommer alls. Till vardags äter jag nästan aldrig vanlig frukost och nu har jag blivit påmind om varför:
Det är ju hemskt att trycka i sig samma krubb hela tiden.
Ingen skulle komma på tanken att dag efter dag äta samma maträtter till lunch eller middag, men på morgonen sjunger alla den eviga repetitionens lov.
Hur kommer det sig? Varför blev det så? När fann du det rimligt att bulla upp med samma rostade mackor, samma flingor och samma fil morgon efter morgon?
Det är ju vanvett.
• • •
Personligen är jag betydligt mindre nervös ikväll än igår. Min övertygelse om att USA vinner är fast som berggrunden och gör dom det kan jag absolut leva med den utgången.
Om jag har fel? Då får jag uppleva roligaste överraskningen på hela 20-talet och tackar innerligt för det.
• • •
Många är svenskarna som får gå upp mot lagkamrater och goda vänner i den här matchen.
Vi har Minnesota-kvartetten JEE, Mojo, Filip Gustavsson och Wallstedt mot Matt Boldy, Quinn Hughes och Brock Faber, vi har Hedman och Holmberg mot Jake Guentzel, vi har Markan och Bratten mot Jack Hughes, vi har Lucas Raymond mot Dylan Larkin, vi har Lill-Nyllet mot Auston Matthews, vi har Landeskog mot Brock Nelson, vi har Dahlin mot Tage Thompson, vi har Forsling mot Matthew Tkachuk, vi har Mika mot JT Miller och Vincent Trocheck och vi har de båda Lindholmarna mot Charlie McAvoy och Jeremy Swayman.
Lite extra sälta skänker de matcherna-i-matchen åt vårt grandiosa battle.
• • •
Gaston, du frågade igår om jag bor på bekvämt gångavstånd från arenan.
Funny.
Inget kunde vara mindre sant.
Det är ett äventyr värdigt Thor Heyerdahl att ta sig mellan vår del av stan och förorten Santagiulia, det tar bortåt timmen och inkluderar transport med tåg och buss och trånga promenadskor.
Särskilt osköna är de fåfänga försöken att komma härifrån i anständig tid efter de sena matcherna, som den vi hade igår och fantamme har ikväll igen.
Men tack för omtanken.
• • •
De enda svenskar som inte går i strid med vapendragare från den nordamerikanska vardagen är Filip Forsberg, Adrian Kempe, Elvis från Ånge, Wenny Wennberg, Philip Broberg och pingvinerna Karlsson och Rakell.
Men alla utom EP har istället vänner i det kanadensiska lag som väntar i semifinalen och får väl istället ge allt för att få stångas mot dem på fredag.
• • •
Bye-bye, Tyskland.
Så går det när man får lov att förlita sig på Onkel Grubauer i fler än två matcher.
• • •
Å andra sidan har Elias P redan ikväll en individuell rendezvous med potentiella förvecklingar – med en före detta kompis.
Regelrätt krig utbröt ju mellan honom och nuvarande Rangers-kaptenen JT Miller i Vancouver och nu står de tåspets mot tåspets i Milano.
Hoppas EP kommer ihåg att hämnd är en dish best served cold och ser till att genera fratboy Jonathan Tanner.
• • •
Det finns ändå en enskild spelare som börjat trycka på den bjurmanska optimismens körtlar, djupt begravna i min saggiga gamla hjärna.
Erik Karlsson.
Han har blivit bättre och bättre för varje match i Santagiulia och väckte igår associationer till uppvisningen under Stanley Cup-slutspelet i 2017.
Fortsätter det på samma sätt kan vad som helst hända, för den gången – våren 2017 – höll Erik helt på egen hand på att dra med sig ett i övrigt halv-mediokert Ottawa hela vägen till Stanley Cup-finalen. Fast den småländske halvguden i praktiken spelade på en fot. Först på övertid i Game 7 i konferensfinalen mot Pittsburgh tvingades han sträcka vapen.
Vi ser väldigt gärna samma slags mirakel i Milano nio år senare, King Karl…
• • •
Somliga befarar att det kan bli fult och våldsamt när amerikanerna, som man antar, i ett så här avgörande skede vill skrämma the chicken swedes, men lugn – de komponenterna har amerikanen Stephen Whyno och jag redan stökat av i dagens ”Vad-är-grejen-Bjurre”-klipp.
Kolla här.
https://www.aftonbladet.se/stories/396455?playlistId=K0iZ31ebkxEEavMqG1ehhcpw
• • •
Den store Peter Wennman, min fine vän, har en poäng när han påpekar att Rasmus Dahlin – från bonnschlätta, som han själv sa till Gruvan igår – rör sig som en ung Börje Salming.
Stora ord, men när Maestro säger det – det stämmer ju.
• • •
Om precis en vecka möts Dahlin och Markan och Bratten för övrigt i The Rock i Newark.
Det känns snudd på overkligt.
Hur ska serielunk i en sådan hall någonsin igen kännas som nåt?
• • •
Givetvis är det så att framförallt bröderna Tkachuk kommer om inte spela våldsamt så i alla försöka störa svenskarna med efterslängar och, framförallt, evigt chirpande.
Men vi ha inga chickens i vårt landslag längre, samtliga spelar i NHL och har mött dessa moderna inkarnation av Hansson Brothers vid åtskilliga tillfällen och är inte rädda för dem.
• • •
Tjeckien borde fått ett powerplay i slutet av ordinarie matchtid, men där hade svenske Holm och hans amerikanska kollegor inte blåst om kanadensarna så tagit fram en motorsåg och kapat benen på sina motståndare.
Den fadäsen ska dock inte få kasta alltför tät skugga över vad som faktiskt var en helt magisk showdown.
Hockey på den nivån, laddad med så mycket dramatik, är faktiskt det bästa som finns i hela världen.
• • •
Mitt tips var att Gabe The Babe Landeskog skulle markera tydlig närvaro redan igår och inte för att han precis var osynlig mot Lettland, men nu får vi verkligen veta varför han blev uttagen till den här truppen redan i somras.
Det är i den här sortens clasher mot USA karaktären denne hockeyns Stefan Schwarz besitter, och respekten omvärlden har för honom, kan göra avgörande skillnad.
• • •
Vad ska man säga om tre-mot-tre-spel – i tio minuter, dessutom – i olympiska slutspelsmatcher?
Det är ju kittlande, men det finns en anledning till att NHL aldrig skulle drömma om använda det ploj-formatet i sina slutspelsmatcher.
Riktigt värdigt känns det inte.
• • •
Dagens lunch:
Japp, det är vad som erbjuds i presståndet i det stolta matlandet Italien – för tio jävla Euro.
Man får i alla fall ge arrangörerna att de inte försöker ställa sig in hos media.
• • •
Zlatan, kommer han hit ikväll?
Jag tycker det känns som att han gör det.
• • •
Har just messat vänner hemma i New York om att vi ska kick some American ass ikväll.
Ingen av dem är inne på hockey och bara skrattar, men prestigevinsten skulle ändå vara stor om jag fick messa tillbaka i triumf om några timmar.
• • •
Hoppas Finland kan iscensätta en klassisk comeback ute i Rho-hallen i tredje, det unnar jag Jarkko och andra blåvita supportrar.
• • •
Nu, snart, händer det. Nu, snart, avgörs Tre Kronors öde i OS, 2026. Nu, snart, svävar den skalliga örnen över Santagiulia-isen.
Skjut ner den, svenska gladiatorer, skjut ner den.
•••••••••••• DEL 2 ••••••••••••
USA – SVERIGE 0-0 (Period 1)
• • •
Jamen – okej ändå.
Tre Kronor ”gör” kanske ingen Tjeckien, men ser ändå lite mer resoluta ut än tidigare, vinner fler närkamper längs sargerna, ger upp färre chanser framför en samlad Markan och trycker till bra i skridskoåkningen i spelvändningarna.
Om vi nu bara kan skapa lite egna chanser också – och inte bara begränsa amerikanernas – kanske det här kan gå.
• • •
Tyvärr har vi påfallande få i gula landslagströjor på läktarna och desto fler långväga gäster som skanderar sitt eviga ”U-S-A”.
Hm
• • •
Det är alltså Victor Hedman som sitter som sjundeback ikväll. Istället spelar Hampus Lindholm.
Huruvida Vigge är skadad eller petad vet vi inte, för det hölls alltså ingen morning skate idag.
• • •
Amerikanerna ser ut som New York Rangers i sina fantasilösa matchställ.
Det borde verkligen tala för Sverige.
• • •
Men Hampus har inlett förtroendeingivande i sin första OS-match, det är lite klipp i hans steg.
• • •
Det är tydligen Charlie McAvoy – coachen Mike Sullivans svärson – som fått uppgiften att vara fysisk mot svenskarna.
Han proppar både Joel EE och Landeskog – våra mest tuffaste spelare, som det är tänkt – riktigt ordentligt.
• • •
Artturi Lehkonen vet hur man avgör stora matcher.
Hienoa työtä, suomalaiset pojat!
• • •
Snoop är in the house och orsakar stor uppståndelse var han går.
Men ni vet, it’s nuthin’ but a G thang…
• • •
Med risk för att få äta de här orden till kvällsvard tycker jag inte att USA befinner sig på tillnärmelsevis lika hög nivå som Kanada – ännu så länge.
• • •
Frankie Frankenstein, klart jag minns dig från de tidiga åren när bloggen låg på rull mellan Detroit och Pittsburgh.
• • •
Påståendet att jag inte är nervös ikväll ber jag att få struket ur protokollet.
Det känns återigen som en ren mara att sitta här.
Om någon undrar varför posterna efter introt blir lite kortfattade beror det på det, jag bara tittar och mår illa och kommer mig inte för att skriva någonting medan spelet pågår.
Nu sätter jag punkt för det här inlägget.
•••••••••••• DEL 3 ••••••••••••
USA – SVERIGE 1-0 (Period 2)
• • •
Ah, fan.
Det är ju fortfarande tajt och jämnt och kronorna gör det okej i defensiven och i närkampsspelet.
Men de skapar absolut inget framåt och eftersom amerikanerna får det mål de inte skulle få behöver det milt uttryckt bli ändring på det.
Annars slocknar den svenska OS-elden inom kort.
• • •
Markan är enligt min försynta mening bäste svensk på isen i andra perioden.
• • •
Det var, har vi alltså blivit varse, inte bara tjeckerna som blev blåsta av svenske zebran Holm tidigare idag.
Kolla det här otroliga klippet när Palat kvitterar, Tjeckien har sex man på isen hela tiden – till och med när de firar målet!
https://x.com/RussoHockey/status/2024215264493998505
Tänk om det blivit avgörande, Jesus.
Haha, Holm – åk hem till Tjörn och göm dig.
• • •
Hedman har alltså någon form av ”medicinsk känning”, meddelas det.
Det har jag också – i nervsystemet.
• • •
Vad jag kan minnas har jag aldrig varit rädd för någon som heter Tage, men nu är jag.
TT:s skott är ett massförstörelsevapen.
• • •
JEE och McAvoy ser ut att kvällen ha ungefär samma relation som två raggare från rivaliserande gäng på i Rättviks folkpark 1978.
Ingen tänker vika ner sig…
• • •
Om Tårtan har rollen som mysgubbe i USA:s bås skulle Farbror Barbro kunna ha rollen som monster i en skräckfilm.
• • •
Ja, ni som ropar efter Bratten kan ha en poäng.
Hans speed och energi skulle nog inte skada i det här läget.
Men vågar, eller vill, Hallam och Klockare göra såna ändringar?¨
• • •
Samtidigt vidhåller jag att USA inte spelar så otroligt bra. Inte fan ser det ut som när McDavid och MacKinnon och Marner och Makar vevar igång för Kanada.
• • •
Medan laget som helhet spelar ok känns varken Dahlin eller Erik lika dominanta som i tidigare matcher.
• • •
OK, nu pojkar, är det dags att tömma bränsletanken och ge allt ni har i 20 minuter.
Den där örnen går att nacka…
•••••••••••• DEL 4 ••••••••••••
USA – SVERIGE 2-1 (Slut/OT)
• • •
Surt, surt.
Men inget fiasko.
Det var urstarkt att komma tillbaka och kvittera, men är det nåt USA kan är det att hitta sätt att vinna såna här gånger.
En slutkläm kommer inom en timme eller så.
•••••••••••• DEL 5/THE END••••••••••••
USA – SVERIGE 2-1 (Slut/OT)
• • •
The End indeed.
I introt sa jag jag nåt om att den här utgången skulle gå att leva med, men just nu känns det inte så.
När det var så förbaskade nära svider det alldeles förfärligt att allt plötsligt bara är över.
Helt abrupt, helt snopet.
Men vi kan i alla fall – en gång för alla – konstatera att Tre Kronor inte gjorde fiasko.
De stod för en bitvis riktigt solid insats ikväll, krigade sig till sen kvittering och stupade först efter att Quinn Hughes avlossat ett otroligt skott på övertid.
Att kalla det fiasko är bara fånigt.
Däremot kan vi diskutera agerandet som kostade oss gruppsegern förra veckan…
• • •
Nädu Gaston, mig blir du inte av med så lätt. Jag stannar till the bitter end och bloggar om såväl semifinaler som söndagens Blockbuster.
Men återstoden kommer ju inte ha samma nerv för en blågul bloggare – och inte kommer intresset där ute vara tillnärmelsevis lika stort heller.
Tråkigt är det.
• • •
Stämningen i den mixade zonen är densamma som i de sorgens omklädningsrum där man möter lag som precis blivit utslagna ur Stanley Cup.
Vissa av de svenska rösterna bär knappt, ögonen blänker och korta kommentarer tyngs av besvikelse.
– Det här kommer ta tid att komma över, nästan viskar Mika.
– Det känns inte alls bra, suckar Lucas Raymond.
– Det suger, kvider Erik.
Den som tror att ”primadonnorna från NHL” inte bryr sig tror fel.
• • •
Tur jag sågade tre-mot-tre-formatet i redan efter Kanada-matchen, för annars hade jag antagligen framstått som en väldigt sur räv nu, men really – det är minst sagt tveksamt att de största matcherna i en ikonisk turnering alla drömmer om avgörs på det sättet.
• • •
Mailarna – Åke, Sven-Erik, Pelle – är i förväntad from, tro inget annat.
• • •
Ikväll väntar gissningsvis en sen, måttligt munter supé på Tre Kronor-spelarna i OS-byn och redan imorrn flyger de, vad jag förstår, tillbaka till JFK.
Markan, Bratt, Hedman, Holmberg, Nylander, Landeskog, Petterson och Kempe har alla serielunk att ta hand om på onsdag.
Oh boy, vilken fest…
• • •
OK, nu släcker vi lampan för ikväll och och går ut och försöker hitta ett sätt att komma hem.
Imorrn tänker jag ta saftig sovmorgon innan det på nytt är dags att podda med Ondskan, men på något sätt hörs vi senare under dagen.
Sedan har vi semifinal-blogg på fredag.
Kanada mot Finland, USA mot Slovakien.
Kom igen, ni vill se matcherna också…