Jägarna i min inbox är redo att dra en gräns
Det är lätt att vara för liberala vapenlagar tills skiten träffar fläkten närmast dig
Efter att ha tagit jägarexamen, skaffade Rickard Andersson sitt första vapen i 20-årsåldern. Därefter flera, halvautomatiska, gevär. Tänkte Rickard Andersson använda vapnen till drev- och pyrschjakt med kompisarna i jaktlaget? Eller tog han jägarexamen av andra skäl?
Skribenten Anna Gullberg har läst min text och hon är säker – Andersson tog jägarexamen för jaktens skull. På Expressen Kultur skriver hon: ingen tar jägarexamen ”i andra syften än att faktiskt jaga vilt”. Vi får se, men jag misstänker att detta kommer överbevisas i just fallet Rickard Andersson.
Men. Låt oss säga att massmördaren i Örebro var en av hundratusentals aktiva jägare i Sverige. Är det då inte rimligt att samhället försvårar för sådana ”jägare” att inneha vapen? Dessa personer är få, men det räcker med en för att ta livet av många. Det är lätt att vara laissez-faire och tokliberal tills skiten träffar fläkten närmast dig.
Om det istället visar sig att mördaren aldrig haft jaktkort, aldrig varit med i jaktlag eller stått på pass, är det likafullt ett jägarrelaterat problem. Vapenlagstiftningen likställer nämligen ”jägarexamen” med ”jägare”. Inget kunde vara mer fel. Men: Rickard Andersson klarade samma prov som Anna Gullberg och jag. I lagens mening är han därför jägare och har jägarens rätt till vapen.
Varför får man ta jägarexamen som tonåring, köpa två halvautomater och tio år senare aldrig ha löst jaktkort för att jaga?
För oss som är uppväxta i skogen, känns den insikten – ursäkta franskan – förjävlig. Rösterna från jägarkåren hörs i min inbox, de är redo att dra en gräns nu. Konkret fråga från en norrländsk jägare och fritidspolitiker på högerkanten: Varför får man ta jägarexamen som tonåring, köpa två halvautomater och tio år senare aldrig ha löst jaktkort för att jaga?
Men för Gullberg och andra är frågan tyvärr bara populistisk. Den moderata politikern Henrik Sundström sammanfattar det i Jaktjournalen. Han varnar för de ”hundratusen röster” man riskerar att förlora. ”För många jägare är jakten den enda frågan och sviker man dem kommer det att få konsekvenser”, skriver han.
Som så ofta underskattar elfenbenstornens politiker och skribenter väljarnas intelligens. Att jägarna som någon slags homogen grupp röstar enbart efter vem som tillåter det paramilitära vapnet AR-15, är såklart befängt. Det kan därför tyckas taktiskt märkligt att Richard Jomshof avgår och andra ledande Sverigedemokrater surrar sig vid masten i frågan.
Men vapnen är viktiga för Sverigedemokraternas varumärke. Politikernas poserande med AR-15 positionerar partiet. Internt hamnar anti-etablissemanget och chauvinist-högern på kant med de sverigedemokrater som vill regera med Moderaterna efter nästa val. Blåsippornas krig har brutit ut. Över ett automatvapen.
I själva verket: Ljudet, konsthallen och det offentliga
